Kategorier
Politik

Krigscykeln

Redo för det totala kriget om en femton år eller så? Det kan vara värt att bunkra förnödenheter några år innan dess, och se till att finansiella och materiella tillgångar är säkrade åtminstone fem år innan det förväntade utbrottet.

Ty om man studerar förhandenvarande data om krig och med konflikter förknippade mortalitetsfrekvenser, är det uppenbart att det finns en viss periodicitet kopplad till förloppen. Första piken finns i trettioåriga kriget 1636 v.t., och följs sedan mer eller mindre regelbundet med en period om 57 eller möjligen 58 år.

Toppar finns således runt spanska tronföljdskriget med flera europeiska konflikter i slutet av 1700-talet, sjuårskriget i mitten av 1700-talet, napoleonkrigen i början av 1800-talet, Taipingupproret i Kina och amerikanska inbördeskriget i mitten av 1800-talet, samt naturligtvis de båda världskrigen i första halvan av 1900-talet. Observera att krigen påbörjas innan topparna, ungefär halvvägs upp för kurvan, för att sedan toppa och plana ut.

Precisionen är inte fullständig, men tillräcklig för att ge ett kusligt intryck av periodisk förutsägbarhet. De båda världskrigen delar faktiskt på en topp, medan en förväntad topp runt 1980 uteblev i den praktiska verkligheten, kanske som ett resultat av den tidigare urladdningen. Samtidigt inföll ett maximum i kalla kriget vid den perioden, och den islamiska revolutionen med åtföljande terrorism tog sin början, med konflikter i Irak, Iran och Afghanistan.

I samtiden upplever vi kanske att världen är mer krigisk än någonsin, men det torde vara en effekt av ökad medial informationstillgänglighet. I själva verket ebbar den islamiska revolutionen ut, och krigen i Irak och Afghanistan avvecklas så sakteliga. Samtidigt präglas moderna krig av precisionsteknik från en överlägsen motståndare, vilket tenderar att hålla nere dödstalen. Om man får tro teorin om krigscykler har vi nyss passerat en bottenformation, och en uppladdningssfas har påbörjats (det är förmodligen ingen tillfällighet att även Sverige rustar nu).

Det senare är inte svårt att tro, med tanke på utvecklingen under tvåtusentalet. Nationalismen vinner terräng i både Europa och USA, med ledare som är villiga att bryta gemenskaper och provocera motståndare. Ryssland har åter hävdat sig, rustar febrilt, och ligger i konflikt med Europa och USA. Kina är en uppstickare inte bara i ekonomin, utan även på den politiska scenen. Den amerikanska presidentens bokstavskombinationer har redan gett utslag i världspolitiken, med löften om handelskrig mot Kina och stöd till utbrytarprovinsen Taiwan.

57-årscykeln har observerats tidigare, tillsammans med andra cykliska perioder. En del hävdar att det rör sig om pseudovetenskap, och det är förvisso sant att människan har en osedvanlig förmåga att hitta mönster i allt. Det pseudovetenskapliga ligger i tron att det skulle finnas en mer eller mindre exakt periodicitet i mänskliga förlopp, så som bland andra ekonomen Martin Armstrong hävdar.

En sådan exakthet går inte att fastställa, men samtidigt är det otvetydigt så att cyklerna existerar, i konjunkturer, i ekonomin, i politiska skiftningar, och som en förlängning även i krig. Imperier uppstår och mognar, och avlöses sedermera av uppstickare, ofta men dock inte alltid med krig som resultat (Sovjetunionen försvann utan krig). Nya generationer förlorar kontakten med tidigare historia, och odlar andra värderingar. 57-årsperioden motsvarar här ganska exakt två generationer.

Men det finns andra variabler att ta hänsyn till. Andra världskriget var exceptionellt på många vis, för att det var ett krig i industriell skala på global nivå. Det avviker från tidigare krig i så måtto att civilbefolkningen fick lida mest. Människan har förmodligen tagit intryck av detta, och har tagit förloppet i beaktande i militära riskkalkyler: doktrinen om ömsesidig förstörelse har haft effekt. Samtidigt har den vidare teknikutvecklingen möjliggjort krigföring på fler och helt andra nivåer.

Icke desto mindre finns alltjämt risk för att ett krig mellan stormakter ska blossa upp, och det kommer då inte att stanna vid skärmytslingar utan rör sig om ett totalt krig, det tredje världskriget i konventionell tappning. Om sambandet som har givits här är riktigt, finns risk att detta bryter ut om femton–tjugo år.