Det så kallade kvittningssystemet är en sjuklövermekanism i vilken partier som är rörande överens om allt hjärtligt kommer överens om att kvitta varandras frånvarande ledamöter, i ett märkligt försök att leka demokrati. Medan Sverigedemokraterna är i Riksdagen för att utöva demokrati på riktigt, det vill säga få igenom den politik man har mandat för.
Sverigedemokraterna har aldrig varit välkomna in i den gemenskapen, varför man kan förstå att partiet tar en annan väg. Formella överenskommelser som man aldrig har varit med om att träffa kan man utan vidare strunta i. Icke desto mindre smider sjuklöverpartierna nu ränker för att upprätta ett nytt system där SD inte ska få vara med (känns det igen?), eller på annat vis rädda det tidigare systemet.
Men det korrekta tillvägagångssättet är förstås att helt slopa detta märkliga system. Riksdagsledamöter ska närvara vid voteringar, och om de inte kan vara där fysiskt, ska det gå att 1) rösta via lur och någon identifieringsmekanism; 2) lägga sin röst i förtid. Uppfylls inte detta ska avdrag på lönen ske, ty då har man inte fullföljt sin plikt som lagstiftare.
Moderatregimen snackar vitt och brett om att Sverige ska bli «bäst i världen» på AI, men uppenbarligen är man inte ens förmögen att inrätta ett någorlunda modernt voteringssystem som står pall i den digitala tidsåldern. Det är som att man tror att demokrati är att vara fast i 1700-talets parlamentarism med fysiskt närvarande personer.
Det är bra att ledamöterna är ute i verkligheten för att verka för nationen, men då ska man alltså delta i voteringar i förtid eller på distans. Det är den enda framkomliga vägen, och den bör implementeras snarast. Men förmodligen tar det partierna minst tjugo år för denna den enklaste av reformer.
