Det så kallade majestätet har levt ett gott liv på apanaget, med ständig tillförsel av gåslever och bättre viner samt förstås en rymlig och tempererad koja. Inte mindre än fyra tjog fyller nu karln, och tronarvingen lär hinna bli pensionär innan det är dags för skiftombyte på hovet.
Alternativt skulle knugen kunna abdikera och därigenom släppa fram sin dotter på tronen, vilket skulle bli en historisk händelse under den «nya» tronföljden i successionsordningen. Men Kalle 16 har inte visat någon ambition att göra så, utan tycks vara beredd på att hålla ångan uppe till det bittra slutet.
Men det bästa vore faktiskt om monarken dog knall och fall, ju förr desto bättre, på det att politiken snabbt kan agera och yttermera begränsa kungahusets verkansradie. Så gjorde man senast det begav sig, varvid statsminister Olof Palme bedyrade att monarkin kan avskaffas med ett penndrag under en eftermiddag.
En liknande «kupp» mot Victoria vore angelägen, nämligen i riktning mot att den så kallade successionsordningen upphör som grundlag och hovet privatiseras. Därmed kan drottningen och hennes anhang stå till statens och nationens tjänst på konsultativ basis, utan att för den skull vara en del av det officiella Sverige, exempelvis genom att besöka andra monarkier, som Saudiarabien.
Däremot utgår inte längre något fast apanage, utan hovet får då leva på investeringar och det hantverk släkten sysselsätter sig med. Skattebetalarna ska alltså inte längre stå för knugens sus och dus i prålig lyx, utan det får man bekosta själv med hjälp av sin fanclub. Det vi betalar för är faktiska tjänster.
Demokratin kräver faktiskt detta, då liberal sekulär demokrati inte är förenlig med vare sig monarki eller särskild religionstillhörighet för sagda monark. Statschefen måste i en demokrati vara valbar, medan kungens ämbete är ärftligt.
I egenskap av privat hov bevaras ändå den «historiska kontinuiteten», samtidigt som de prinsliga familjemedlemmarna blir fria att uttala sig politiskt utan några särskilda band. Man kan då välja att engagera sig hur man vill, vilket förstås är fri- och rättigheter som tillkommer alla i en demokrati, så även blåblodig adel.
Saken har således inte med hans högfärdighet personligen att göra, utan han verkar vara en trevlig prick, en hedersknyffel och en person som vet hur man roar sig kungligt på riktigt, inklusive kaffe(r)flickor och dylikt förbjudet vid sidan av. Istället rör det sig om statsskicket, som måste moderniseras för att Sveirge ska kunna ta steg mot en sekulär liberal demokrati med maktdelning och oförytterliga friheter som yttrandefrihet.
