Amerikanska regimen under Trump fick under gårdagen erfara vad liberal demokrati under konstitutionell rätt betyder, då Högsta domstolen underkände den brandgules argument om att nyttja nödlagar för att införa handelstullar. Domstolen, omfattande tre republikaner i domslutets favör, tog fasta på att rätten att införa tullar ligger exklusivt hos kongressen i fredstid.
Hade USA å andra sidan likt Sverige varit en «folksuverän» regim med all makt i en enda korg, skulle Trump lättare kunna driva igenom sina förslag, eftersom han då hade kunnat strunta i domstolens invändningar. I Sverige är Lagrådets konstitutionella granskning mest en formalitet, och man saknar vetorätt.
I Sverige tas formellt alla beslut av riksdagen, men genom partipiska och dylika mekanismer är det i själva verket regeringen som enväldigt bestämmer, om man har majoritet. Regeringen utser även domare (den polska situationen) samt högsta hönset för statsmedierna, och man utövar såmedelst totalitär makt.
Zdrumpf reagerade som han brukar när någon sätter honom på plats, nämligen med ursinne och trots, varvid ytterligare tio procent lades på befintliga tullar. Men av dem blir nog inget av, utan det är mest en barnslig impulshandling som inte går att implementera givet domstolens beslut.
Men regimen kan förvisso nyttja andra mekanismer för att uppnå samma resultat, och tullarna kommer därför att bestå i långa loppet. Processen blir mer komplicerad, men resultatet det samma. Gårdagens beslut är därför en pyrrhusseger för Demokraterna och världen.
Icke desto mindre betyder denna utveckling att den amerikanska demokratin står stark, och den har än en gång visat varför klassisk maktdelning är en så robust mekanism. Sverige har alltså ingen sådan maktdelning, eftersom Lagrådet saknar vetorätt och då riksdagen mest är ett gummistämpelparlament som dansar efter regimens pipa.
Politiker av alla kulörer vill nog inte släppa sin totalitära makt, men för nationens skull vore det bästa att införa liberal demokrati under maktdelning och en enda samlad och stabil konstitution som inte kan ändras med mindre än två tredjedelars majoritet och Lagrådets (motsvarande) godkännande. Vi skulle då ha sluppit sådana konstitutionella missfoster som «gymnasieamnestin» samt i stort den vedervärdiga utveckling som har plågat landet i några decennier vid det här laget.
