Det vänsterliberala pedofilpartiet Sverigedemokraterna uteslöt ju nyligen en av de egna efter att denne påkommits med övergreppsmaterial. Till mans frågade vi oss då varför SD hade gått den vänsterliberala Center-svängen med märklig retorik om fler manliga medarbetare i förskolan och sådant vänsterliberalt trams, och att ingen tycktes reagera på detta.
Men man låter sig inte bekommas av den nesan, utan fortsätter den pedofilpopulism man har slagit in på efter såväl cirkusen kring Jeffrey Epstein och hans lolitaö som kalabaliken kring «Dumpen». Det är en naturlig populistisk piñata efter det att man har pinkat in reviren kring blattar och kriminella.
Samtidigt blöder Tidölaget i opinionen och man lär inte kunna hämta in försprånget till valdagen, varför man fläskar till med allt mer drastiska vallöften, som naturligtvis aldrig kommer att kunna infrias. Till en sådan hör givetvis en «interaktiv pedofilkarta» på vilken man ska kunna se var «dömda pedofiler» bor, sig själv till straff och androm till varnagel.
Detta för att en sådan mekanism skulle bryta mot varenda EU-regel om mänskliga rättigheter, varför förslaget stannar på ritbordet. Skulle man försöka kringgå reglerna genom att ge en vink om att en «dömd pedofil» bor i det vidare grannskapet skapar man nog fler problem än man löser, då hela orten då kommer att engagera sig i att försöka pricka rätt gubbe – det är som upplagt för lynchjustis och medborgargarden som plockar «odömda ickepedofiler».
Det större problemet med dylika instrument är att de är ineffektiva och meningslösa, de de allra flesta pedofiler och «pedofiler» alltså inte är «dömda», utan går under radarn. De finns i din idrottsklubb, i «kyrkis», i förskolan och i snart sagt varje miljö där barn finns. De söker sig naturligt dit, medan män i allmänhet inte har dylika intressen.
Till gruppen hör också ungdomar som delar bilder med varandra, men emellanåt råkar hamna på «fel» sida om den högst godtyckliga åldersindelningen för sådan sexting, eller för den delen sexuella relationer i allmänhet. I USA har detta lett till att sexuellt normala tonåringar får en livstidsmarkering som sexualförbrytare, med allt vad det innebär att bosätta sig i något område, skaffa jobb med mera.
Sverigedemokraternas medeltida metoder skapar alltså fler problem än de löser, och den som vill se en verklig lösning på problematiken bör då anlägga en annan angreppsvinkel. En sådan är att männen måste bort från förskolan och andra miljöer där barn vistas, och den extrema jämställdheten får därmed komma i andra hand.
Expressen har för en gångs skulle en klok tanke om att eliminera förtalslagen, på det att drabbade kan tala fritt om personer som har begått övergrepp mot vederbörande. Sanna utpekanden av dem det berör har alltså inte i juridiken att göra, utan kan tvärtom fungera avskräckande.
Sverigedemokraterna och andra borde således ägna sig åt seriös politik istället för att bedriva denna form av hysteriska populism. Man vinner heller inga val på desperation, utan förvärrar bara situationen.
