Amerikansk social misär med stora mått av hemlöshet, drogberoende och andra problem åberopas ofta i debatten som ett mått på hur illa ställt det är med den amerikanska drömmen. Exempelvis angavs 653 104 vara hemlösa under 2023, vilket med en befolkning om 341 072 831 utgör 1.91 ‰.
Statistik mellan länder är inte alltid jämförbar, och i USA finns en dämpande faktor i den stora fängelsepopulationen om över en procent av befolkningen, ett klientel som annars hade drygat ut skaran av hemlösa.
Oaktat detta är förekomsten av hemlösa större i den så kallade välfärdsstaten Sverige, omfattande en andel om 2.57 ‰, eller 34 % högre. I reda siffror dröjer det sig om 27 383 individer, räknat på en momentan befolkning om 10 648 088. Socialstyrelsen står för underlaget.
Men i numerären ingår enbart personer över arton år, varför ytterligare runt tio tusen tillkommer i form av barn. Det är tankeväckande att det överhuvudtaget finns hemlösa barn i den svenska Bullerbyn, men det är då samtidigt ett tydligt mått på hur långt förfallet har fortskridit.
Kantänka finns bland detta klientel en stor andel missbrukare och personer med psykisk ohälsa, sådana element som fordom sattes på institution men sedermera släpptes fria och därmed ofta gjorde kaos i samhället. Och av allt att döma finns även en rad högt belånade och skuldsatta personer, samt andra som inte kan få eller vill ha hjälp.
Icke desto mindre föreställer man sig att den så kallade välfärdsstaten även för denna olyckliga skara åtminstone skulle kunna tillhandahålla den mest spartanska form av uppvärmda baracker, det vill säga basalt tak över huvudet. Men så är inte fallet, varför det finns personer som sover på gatan, offentliga toaletter och andra skrymslen. Om de inte fryser ihjäl under vargavinterns kyligaste nätter.
Man kan ställa det i kontrast till hur välfärdsstaten under det senaste decenniet har tagit hit en fyrtiofyra gånger större numerär av invandrare (1 200 000), för vilket klientel man ingalunda har prutat. Här har man lagt pengar på hotell och hyrda villor för att inhysa nyanlända i den permanenta bostadsbristens Sverige, samtidigt som förmåner med fri tandvård och annat har duggat tätt. De regimer som misshandlar sitt eget folk å det grövsta skämmer alltså samtidigt bort andra folk som i princip inte har här att göra.
Noga räknat finns dock en överrepresentation av invandrare även bland hemlösa, utöver i statistik kring brottslighet. En tredjedel av hemlösa är således födda utomlands, men i denna skara ingår inte papperslösa eller andra olagliga migranter, som utgör ytterligare en dold post.
Två tredjedelar är således svenskar, och en lika stor andel är män, varför man här kan ana en form av systematisk androgyni. Det offentliga är alltid piggare på att hjälpa kvinnor och invandrare, medan de vita männen lämnas i sticket när de inte längre förmår stå på benen.
Det är därför knappast brist på medel som är orsaken, utan snarare brist på vilja. Man tycks gärna vilja ha ett bottenskrap att peka på i syfte att förmana befolkningen att hålla sig i skinnet. Håll arbetslinjen eller riskera att sova under en bro!, säger såväl kristborgerliga som socialistiska regimer.
Ekonomisk differentiering i all ära, det är en liberal grundsats, men det måste samtidigt finnas ett minimum av anständighet i hur man behandlar en befolkning. Den anständigheten har inte längre Sverige, om man nu någonsin har haft den. Jag skäms som en hund för mitt land.
