Samtidigt som «högerprofilen» Charlie Kirk mördas av extremvänstern i USA pågår ett vänsterkommunistiskt drev mot motsvarande «högerprofiler» i Sverige, i vanlig ordning initierat av den «antirasistiska» (läs: vänsterkommunistiska) AFA-blaskan Expo och propagerat av de vänsterliberala stats- och kommersmedierna.
Blåslampan är riktad mot Jessica Stegrud (SD), en agitator och popularisator av stort värde för partiet och därmed en nagel i ögat på de vänsterkommunistiska krafterna. Sagda Stegrud retade först upp det kollektivistiska vänsteretablissemanget genom att påpeka en högst banal observation om att vänsterkommunistiska statstelevisionen för sin debatt om en svensk kulturkanon valde ut två personer med ickesvensk bakgrund, för vilket Stegrud steglades i den efterföljande debatten.
Därmed fick AFA-kommunisterna på Expo blodvittring, och häxjakten var inledd. Tydligen ska Stegrud ha något slags förhållande med den «högerextreme» (läs: antikommunistiske) Nick Alinia, om vars person jag inte vet ett förbannat dugg men nu tvingats uppdatera mig – han tackar förmodligen för uppmärksamheten.
Alinia och Stegrud ska därvid ha utsatts för en «Bohlin» och ofredats av några personer, men till skillnad från det konflikträdda ägghuvudet tagit konfrontationen och avslöjat vilka pantskallarna är. (Kommer polisen att utreda dem för ofredande? Nej.) I ordväxlingen ska några okvädingsord ha växlats mellan parterna, men i övrigt förekommer inget märkligt i den amatörmässiga filmatiseringen.
I det efterföljande mediedrevet under ledning av pissliberala storkukstabloiden Expressen pressas Tidöregimen att ta ställning mot Stegrud, och så även Sverigedemokraterna och dess ledning. I den svenska kollektivistiska ankdammen är det som bekant A och O att alltid «ta avstånd» från något och att ha «ryggen fri» snarare än att vara aktiv och ta tydlig ställning för något. Man tror alltså att det kan «skada» regimen, och därför rättar man in sig i det vänsterkommunistiska kollektivistiska ledet.
Men troligen kommer detta i vanlig ordning att gynna Sverigedemokraterna, eftersom det blir ytterligare ett exempel i den oändliga mängden av vänsterkommunistiskt kollektivistiskt mobbarbeteende mot oliktänkande, samtidigt som den fega och odugliga moderatregimen drar det kortaste strået.
För det första måste påpekas att Stegrud har rätt att ha en relation med vem hon vill. I detta land är det som bekant fritt fram att «älska vem man vill», en devis som de pissliberala vänsterkommunistiska krafterna nu tydligen vill förneka vederbörande. Huruvida denne partner är «högerextrem» eller inte är självklart irrelevant, annars faller devisen pladask.
För det andra har detta par, om det nu är ett sådant, minst samma rätt att värna sig mot ofredande från aggressiva och asociala element i förskingringen som det moderata ägghuvudet och den missanpassade «statsmannen» Bohlin, och de ska ha minst samma slags uppbackning från det vänsterkommunistiska etablissemanget och dess våldsmakt som sagda äggskalle. Det är innebörden av att lagen är lika för alla, och att uppblåsta narcissistiska moderata ägghuvuden inte ska ha några särskilda privilegier.
Politiska motståndare angriper man för och enbart för deras politiska åsikter, i sedvanlig debatt på gator och torg och i politiska kammare, inte genom att antasta dem i privatlivet. Sådant vänsterkommunistiskt beteende leder ytterst till just sådant vi ser så ofta i USA, att någon vänsterkommunistisk dåre får fnatt och bestämmer sig för att vissa inte har rätt att uttrycka för dem förhatliga åsikter.
Det är och förblir den vänsterkommunistiska flygelns modus operandi att försöka förbjuda för dem misshagliga åsikter, eller att angripa vederbörande personligen, ytterst med dödligt våld, om de inte kan tystas på annat vis. De tål inte yttrandefrihet, de tål inte andra åsikter än de egna, de tål inte annat språkbruk än det av etablissemanget påbjudna, och de är beredda att gå mycket långt för att få sin vilja igenom.