Diabetes uppmärksammades i statsteve häromdagen, då gällande typ 1, som är en autoimmun sjukdom snarare än den livsstilsrelaterade typ 2. Emellertid finns gemensamma drag hos båda typerna, bland annat avseende kost, med syfte att kontrollera blodsockret och därmed det åtföljande insulinbehovet.
Den brutala verkligheten är här att myndigheterna sedan länge, på amerikansk förlaga, rekommenderar det gift som orsakar insulinbehovet, det vill säga kolhydrater i stor mängd. Läkemedelskonglomeraten måste ju få kränga sitt insulin, det är huvudaspekten i den så kallade vården av diabetessjuka.
Mycket riktigt ser man i statsteves reportage den fulltatuerade morsan «räkna kolhydrater» samtidigt som hon ordnar frukost åt sin lilla diabetessjuka telning. Frukosten består av «jubileumskakor», vars näringsdeklaration uppger 46 % snabba kolhydrater avsedda att snabbt sätta sprätt på blodsockernivån och därmed motivera ett uppskjut insulin.
Läser man Socialstyrelsens «riktlinjer» är detta faktiskt den rekommenderade approachen, med mycket kolhydrater. Samtidigt upprepas mantrat att man ska undvika rött kött (som man regelmässigt buntar samman med processat kött), som inte innehåller några som helst kolhydrater.
Det är här fettskräcken som kommer till uttryck, särskilt skräcken för det förment farliga mättade fettet (kött innehåller annars mest omättade fetter). Istället rekommenderas margariner och fettreducerade mejeriprodukter. Man ska därför inte bli förvånad över att den stackars killen får Bregott på sina vetekakor, tillsammans med ett glas lättmjölk. Nyttig mat, enligt myndigheterna!
Betraktar man den betydligt mer vanliga diabetes typ 2 ser man som gemensam faktor fetma, vilket åskådliggör att det rör sig om en livsstilsrelaterad sjukdom. Den betraktas som kronisk, men är egentligen ett allmänt symptom snarare än en sjukdom i sig. Man kan bli fri från åkomman.
Problemet här är att den rekommenderade kolhydratrika kosten permanentar fetman, och tar man även insulin stimulerar man vidare viktuppgång. Det läkemedelsindustriella komplexet har kommit på denna fiffiga idé för att kunna behålla sin guldklimp till kundkrets, den som är beroende av läkemedel livet ut för sina besvär, den som dessutom växer år för år.
Någon annan orsak till dessa hjärndöda rekommendationer kan man annars inte se, samtidigt som myndigheter och experter i fältet oftast inte vill höra talas om ketogen kost, fasta och andra företeelser som skulle kunna beröva dem deras inkomst. De vill gärna hjälpa, men bara genom att sälja mediciner och erbjuda kontinuerlig vård, inte genom att angripa rotproblemet eller visa vägen till självhjälp.
Därför finns inte heller någon omfattande forskning kring ketogen eller rent av karnivor kost som behandlingsalternativ vid diabetes, för att det är pengarna som styr, inte patientens hälsa. Det finns också en uppenbar politisk målkonflikt kring «klimatet» och animaliska produkter, verkligt nyttiga livsmedel som man regelmässigt plockar ut ur rekommendationerna för att ersätta med konstprodukter.
Den stackars killen som tvingas leva på vetekakor, Bregott, lättmjölk och insulin skulle ha betydligt mindre behov av stick i fingret och insulinsprutor med en ketogen diet omfattande ägg, kött och fisk, och alldeles särskilt skulle de livsstilssjuka fettona på så vis kunna göra sig kvitt sina besvär helt och hållet.
Så berätta nu en gång till, ni kommunistveganer på Socialstyrelsen et al, varför bedriver ni inte egen, eller finansierar annan, forskning om dessa behandlingsalternativ, och varför håller ni benhårt fast vid förlegade och direkt skadliga rekommendationer som permanentar sjukdom snarare än att avhjälpa den? Är ni rädda för vad resultatet skulle visa?
Någon brist på försökskaniner för en RCT lär knappast finnas, då många i keto- och karnivorlägret är ytterligt villiga att slå ett slag för sin kost, ofta uppbackat med egna blodanalyser med resultat som i sig borde få den gängse expertisen att haja till. Men man slår dövörat till, och det utpräglade tunnelseendet är inte heller avsett att hjälpa. Här finns ju inga pengar att tjäna.
