Kategori: Hälsa

Kategorier
Hälsa

Skadligt bordsfett

Statsmedierna upplyser om att det råder «priskrig» på «smörgåsfetter», efter att dylika fetter inflaterats till stratosfäriska prisnivåer under ett par års tid. Härvidlag sägs de «växtbaserade» bordsmargarinen konkurrera med de «smörbaserade», men terminologin är vid närmare granskning inte helt korrekt.

På en traditionell smörgås har man förstås smör och inget annat, sådant naturligt smör som har smält i rumstemperatur under en tid. Det är därför det heter smörgås, snarare än «margaringås». Det enda «smörgåsfett» som finns är således smör, och det borde vara ett skyddat varumärke.

Analoger med andra sorters fetter är «bordsfett», som är en synonym för margarin, en produkt som framställs i kemiska fabriker och inte förekommer i fritt tillstånd i naturen. Det är en ultraprocessad form av fett, med inslag av transfett omfattande ett par procent, plus ett antal carcinogena ämnen.

Transfett orsakar reaktiva kedjereaktioner i cellernas mitokondrier, och är därmed en källa till kronisk inflammation, som i sin tur är grundorsaken till en rad folkhälsosjukdomar, från diabetes och högt blodtryck till cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

Men statsmedierna och Rapsböndernas centralorganisation (Livsmedelsverket) nöjer sig med det faktum att dylika margarin är «växtbaserade», ett magiskt ord som antas medföra hälsobringande egenskaper enbart i kraft av dess högst avlägsna plantbaserade källa.

Men innan dessa raps- och solrosfrön omsätts i flytande olja krävs ett par varv i process i kemisk fabrik, omfattande upphettning i flera led, behandling med lösningsmedlet hexan (ett bensinliknade och cancerframkallande ämne), blekning, färgning, smaksättning och härdning. Slutprodukten kunde inte vara längre från naturen, utan är en kemikalie som kroppen inte vet att hantera.

Detta är också varför de «plantbaserade» fröoljorna (rapsolja med flera) respektive margarinerna är så mycket billigare än äkta naturligt smör. Det är kemiska kopior av originalet, framställda i massproduktion som ger betydligt högre avkastning än att nyttja den långsamma naturens produkter. Därför kan man också «priskriga» med sådana kemikalier, för att marginalerna är så mycket större.

Exempelvis kostar ett paket «Lätta» mindre än hälften av motsvarande mängd smör, samtidigt som vinstmarginalen är minst den dubbla. Men sagda «Lätta» är en ultraprocessad produkt som utöver inflammatorisk omega-6-haltig raps- och solrosolja dessutom är raffinerad med modifierad stärkelse (varför har man kolhydrater i fett?), emulgeringsmedel, konserveringsmedel och aromämnen.

Detta giftiga margarin breder man därefter vanligen på ett likaledes ultraprocessat «bröd», med ingredienser som vegetabilisk olja (ännu mer rapsolja), maltextrakt (socker), dextros (socker), sirap (socker), emulgeringsmedel och andra kemikalier. Det blir en double whammy av transfett och fritt socker, som orsakar metaboliskt ragnarök i mitokondrierna och gör dig svårt sjuk med tiden.

Egentligen ska man inte blanda större mängder kolhydrater (socker) med fett, utan konsekvent välja endera energikällan, men om man nu verkligen vill ha en «macka» ska brödet vara bakat av grovmalet mjöl, vatten och jäst och inget annat, samtidigt som fettet ska vara äkta smör och inget annat. Pålägget kan vara vilken animalisk eller växtbaserad ingrediens som helst, så länge det inte är ultraprocessat: skinka, tomater, sallad, ost.

Det är en synnerligen god idé i allmänhet att vara snål och dryg och att spara så gott man kan, men när det gäller matfett är priset inte en faktor. Det rör sig om helt olika produkter, och giftiga kemiska produkter som «Bregott» och «Lätta» kan inte tillnärmelsevis konkurrera med naturligt matfett som smör. Du tror dig tjäna någon krona, men den enda som tjänar är fabrikören av detta gift, och du betalar med din hälsa och ytterst ditt liv.

Kategorier
Hälsa Kina Kultur Politik Vetenskap

Cancerexplosion bland yngre

Om toxiner i miljön, luften och maten vore en faktor för cancer och andra sjukdomar, skulle man se en jämn utveckling över hela befolkningen. Men det man observerar är att det främst är yngre personer under femtio år som i allt högre grad utvecklar cancer, medan incidensnivån för äldre decelererar. Trenden är global.

Alltså kan man sluta sig till att orsaken är livsstilsrelaterad, och en annan parameter som styrker den hypotesen är att cancerincidensen samvarierar med graden av fetma. Det betyder inte, som man ofta tror, att kärlekshandtag är orsak till cancer, utan att fetma, cancer, diabetes och en rad andra sjukdomar alla har en gemensam underliggande orsak, nämligen metabolt syndrom under insulinresistens och höggradig kronisk inflammation.

Särskilt tydligt är detta samband i en ny kinesisk studie. I Kina har befolkningen på enbart en eller ett par generationer gått från fattigdom till överflöd, varför förändrad livsstil får ett tydligare utslag än i Västländer, där utvecklingen har pågått under längre tid.

I vanlig ordning spekulerar man i orsakerna och nämner de gängse käpphästarna rött kött, fet mat och alkohol, men sådana resonemang leder bort från verkligheten. Varken fet mat eller rött kött orsakar inflammation, samtidigt som kineserna aldrig har lidit brist på alkohol. Det sagt föreligger ingen större ökning i konsumtionen av alkohol.

Hongkong erbjuder i kraft av sin särställning ett bra jämförelseobjekt. Man äter där mest kött i världen, har längst livslängd och lägre incidens av cancer än på fastlandet, samtidigt som andelen feta och överviktiga är i paritet.

Typiskt för feta i Kina är istället snabbmatsdiet, godis och läsk i kombination med låg grad av rörlighet. Ultraprocessade livsmedel av olika slag samt oljefriterad snabbmat ligger alltså i grunden för utvecklingen även i Kina avseende fetma och välfärdssjukdomar.

För cancer, diabetes och andra sjukdomar är den hårda genetiska andelen mindre än fem procent, och nästan hela volymen av sådana sjukdomar har alltså att göra med epigenetiska uttryck under livsstil och andra miljöfaktorer. Läkemedel kan aldrig råda bot på detta problem, varför man måste angripa de mekanismer som leder till denna farliga utveckling.

Men staten drar sig för att lägga sig i med pekpinnar om mat, trots att man har föga problem med det i andra sammanhang. Samtidigt är råd och rekommendationer från myndighetshåll belamrade med målkonflikter och föga relevanta. Livsmedelsoligarkerna och snabbmatsjättarna får därför fortsätta förgifta befolkningen med olja och socker utan vidare konsekvenser.

Kategorier
Hälsa Kultur Vetenskap

Kött ger diabetes?

Med jämna mellanrum dimper forskningsrapporter ned om att kött orsakar cancer och till och med diabetes, särskilt då rött kött och alldeles speciellt processat kött. Det senare kan säkert bidra, nämligen om man spetsar skinkan med sockerlösning, men i grunden är resultatet fullständigt befängt, och allmänheten är inte behjälpt av sådan agendadriven pseudoforskning.

Att det rör sig om faktagranskad forskning publicerad i prestigefyllda Lancet bör kanske mana till viss eftertanke, men även den tidningen drivs av en klimatdriven agenda och hör till det plantbaserade lägret i den infekterade näringsvetenskapen. Man har till och med en egen diet, den så kallade «planetära hälsodieten».

Det rör sig om en metastudie, som tar ett grepp om ett antal observationsstudier, i vilka man söker eliminera samverkande faktorer. Efter omfattande p-hacking tror man sig kunna visa att den relativa risken ökar med 10 % från given baslinje med varje 100 g av rött kött, 15 % per 50 g processat rött kött samt 8 % per 100 g fågel.

Små värden, som i vänstertidningar som The Guardian genererar klatschiga rubriker som att två skivor skinka om dagen kan öka risken för diabetes typ 2 med 15 %, även om det inte är vad som påstås. Relativ risk är muliplikativ, inte additiv. Om baslinjen för den absoluta risken att utveckla diabetes är 5 %, är den förhöjda risken med ovanstående konsumtionsmönster 5.50 %, 5.75 % respektive 5.40 %. Statistiskt brus benämns sådant.

Säg istället att vi konsumerar 1000 g rött kött per dag, och vi erhåller en förhöjd absolut risk om 5·1.10¹⁰ % = 12.97 % eller 2.6 gånger högre, enligt denna modell. Det är mer substantiellt, men modellen i fråga är samtidigt trivialt felaktig, eftersom man aldrig i verkligheten har konstaterat utveckling av diabetes för personer under karnivor diet. I själva verket används sådan exklusiv köttdiet för att bota diabetes, med goda resultat.

Detta är det ständiga problemet med observationsstudier, dels att de inte tillnärmelsevis utgör en korrekt beskrivning av intagen föda hos deltagarna, dels att det är hart när omöjligt att skilja ut vad som bidrar med vad utan omfattande antaganden, i grunden gissningar, som i sin tur beror på bias, det vill säga vad man vill bevisa i cirkelresonemang.

Exempelvis äter ingen i verkligheten – med undantag för just karnivorer – kött utan annan föda, och den vanligaste formen av köttkonsumtion i Västvärlden är hamburgare och annan snabbmat. Det är då avsevärt rimligare tro att brödet, de oljefriterade potäterna, ketchupen och läskeblasken bidrar till metabol ohälsa snarare än köttet.

Det som ger diabetes och annan metabol ohälsa här är inte det nyttiga köttet, utan sockret i läsken, brödet och friten samt oljan i den ultraprocessade friten, brödet och osten.

Man kan också göra en snabb servettskiss med statistik. Man brukar hävda att köttkonsumtionen har ökat stadigt under efterkrigstiden, men i stort sett hela ökningen är av fågel, medan nöt och fläsk har en beskedlig utveckling som inte alls motsvarar den ökade incidensen av vare sig diabetes eller cancer.

Speciellt förekom fordom inte diabetes hos barn och unga i den omfattning som nu föreligger, och inte heller den motsvarande explosion i fetma vi observerar. Rött kött kan alltså inte förklara denna utveckling, men det gör däremot den ökade konsumtionen av ultraprocessmat, omega-6-haltiga matoljor och fritt socker samt även i viss mindre mån förändrade lek- och rörelsemönster.

Kött är i själva verket en del av lösningen på de metabola problem som numera gäckar hela världen, men den krockar samtidigt med de doktrinära klimatmålen. Vi är specifikt utvecklade för att äta kött i en omnivor modell, men däremot inte för industriellt hackad processföda, och inte heller vegansk («plantbaserad») kost.

The science is far from fucking settled i näringsvetenskapen, men man skulle faktiskt på ett ganska enkelt vis kunna avgöra saken en gång för alla, nämligen genom att explicit studera karnivorer in vivo och jämföra med en kontrollgrupp utan särskilda restriktioner. Här skulle man även kunna kasta in veganer som jämförande objekt.

Så varför görs inte sådan forskning? För att man på förhand känner vilka resultaten skulle bli, och för att det därmed skulle kullkasta det paradigm som har tjänat den plantbaserade skolan så väl under så många år. De lukrativa anslagen skulle upphöra, och det medicinindustriella komplexet skulle tappa i förtjänst under minskad försäljning av Ozempic, statiner, insulin och andra läkemedel.

Kategorier
Europa Hälsa Kultur Vetenskap

Medelhavsmyten

Ofta framförs den så kallade «medelhavsdieten» som något slags mirakel i att minska risk för olika sjukdomar, uppnå god hälsa och hålla vikten i schack. Problemet är bara att ingen kring medelhavet egentligen äter så, och att de som en gång faktiskt praktiserade dieten gjorde så av strikt ekonomiska skäl.

Dieten i fråga är rik på «plantbaserade» livsmedel som grönsaker och frukt samt gryn och korn av olika slag, samtidigt som inslaget av kött är snålt tilltaget. Modellen stammar från 1960-talets kolesterolhysteriker med Ancel Keys i spetsen, och kretsar kring den fattigare befolkningen på dåtidens Kreta och södra Italien.

Definitionen varierar, men i medeltal rör det sig om en olivoljerik kost omfattande 43 % kolhydrater, 37 % fett (9 %, 19 % resp. 5 % mättat, enkelomättat och fleromättat) samt 15 % protein. Energiintaget motsvarar i medel 2200 kilokalorier per dag. Egentligen inga konstigheter, utan en ganska vanlig makrokomposition.

Grekisk medelhavskost: frukt, grönsaker, korn, gryn, olivolja.

Men den ringa graden konsumtion av kött var inte valfri, utan en konsekvens av sämre ekonomi, det vill säga fattigdom. Det är ekvivalent med att dagens indier äter ringa mängder kött av strikt ekonomiska skäl, eller att köttkonsumtionen tidigare var låg i länder som Kina, Japan och Korea. Kreta är inte heller idealt för att hålla boskapsnäring.

Det hälsosamma i livsföringen ligger inte så mycket i vad man stoppade i sig som i den ringa mängden energi i förhållande till ett aktivt leverne i övrigt. Kalorirestriktion är oavsett diet i övrigt en fundamental nyckel i att bibehålla hälsa och undvika övervikt och andra konsekvenser. Det är samma mönster som man ser på andra håll, som fordom på Okinawa, där tillgången på föda var begränsad. Cucina povera, som man säger i Italien.

Motion i sig är en annan nyckelfaktor i att upprätthålla hälsa, likväl som att bada i solens sken för att erhålla D-vitamin, kväveoxid och en rad andra ämnen. Om det är något livsmedel av särskild vikt i dieten är det i så fall fisk, vars konsumtion korrelererar tämligen väl med god hälsa och lång livslängd – nyckeln heter DHA, en omega-3-fettsyra som utgör en fundamental beståndsdel i hjärna, ögon och en rad andra organ.

Japansk kost: fisk och skaldjur, ägg, salt och grönsaker.

Eliminerar man fisk och ägg ur dieten, tar bort den aktiva livsstilen samt ökar energiintaget under bättre ekonomi, försvinner genast alla goda effekter. Istället uppträder höggradig patologi av samma snitt som är typisk för hela diabetesbältet kring Medelhavet, särskilt i de gryn- och korndominerade Mena-länderna. För all del är även ultraprocessade livsmedel en bov i sammanhanget, men i grunden är det den höga kolhydratkonsumtionen i kombination med olja som orsakar diabetes och andra metabola sjukdomar.

Härav förstår man också att dieten är svår att upprätthålla över tid i det moderna samhället. Det som en gång var nödtorft på Kreta blir olidligt i nutidens överflödiga utbud av lockande föda, och man är då bättre betjänt av en mättande diet som stimulerar hormonell balans och därmed automatisk kontroll av energiintaget – ketogen kost är ett exempel, proteinrik en annan, japansk fiskrik en tredje.

I den moderna samtiden är det också typiskt greker och spanjorer som är fetast i Europa (27 % 2016), medan de fettglufsande fransmännen bättre håller ställningarna i fråga om hälsa och vikt. Minst fetma i Europa finner man i Bosnien, som en konsekvens av fattigdom, i likhet med dåtidens Kreta.

Fransk kost: kött, dessert, bakelser och vin.
Kategorier
Hälsa Kultur Liberalism Politik

Wokeviruset sprider sig

Den veganska muzakfestivalen Woke Out West i goa Gôtelaborg har prövat ett nytt vänsterfascistiskt instrument i att avkräva trohet till den köttfria religionen. Det rör sig här inte om de vänsterblivna *2SHBTQIAP++-emona till besökare, som naturligtvis delar arrangörens bisarra världsbild, utan om scenarbetare och andra som bara har en dag på jobbet.

Detta arbetande klientel inskränks i sina grundlagsstadgade fri- och rättigheter genom att vänsterfascistisk personal söker igenom deras tillhörigheter i jakten på… kött (!), som man inte får ha med sig in på området, om det så är en personlig matlåda för extern arbetskraft. Inte ens talibanerna i Afghanistan har sådant religiöst nit kring föda.

Ponera att det omvända skulle inträffa, nämligen att riktiga män arrangerar en plantfri rockfestival med köttpåbud, samt sålunda förbjuder arbetare att medta lådor innehållande rädisor och potäter. Statsmedierna och Aftonbladet hade omedelbart gjort en brandkårsutryckning och på etablissemangspressens kultursidor hade avgrundsvrålet varit allestädes närvarande. Anders Lindberg själv hade muttrat något om «nazism».

Det hade helt enkelt inte gått för sig, men när det gäller «plantbaserad» kost har man etablissemanget på sin sida, och därför uteblir protesterna, även hos de fackförbund som har i uppgift att tillvarata medlemmarnas intressen men här ställer den rödgröna wokeideologin främst. Det kan väl inte vara så farligt att låta bli att äta kött ett par dagar? Ett argument vars motsats alltså inte hade gått hem hos veganerna: det kan väl inte vara så farligt att äta kött ett par dagar?

Det är samma slags vänsterfascism som när man i skolan inför «köttfria» (men aldrig plantfria) dagar, eller när man tvingar boende på ålderdomshem att äta den av myndigheter föranstaltade klimatdieten. Det är ett ingrepp i de personliga fri- och rättigheterna, och i förekommande fall av tvång en form av misshandel.

Så vilka är sponsorerna för detta evenemang? Coca-Cola. Oatly. OLW. Norrlands. Idel ädel ultraprocessad «hälsomat» för veganer, plus alkohol i mängder. Samtidigt som man tittar bort när brajapuffarna andas ut. Man har alltså alldeles tappat det, men annat är inte att räkna med när wokeviruset sprider denna doktrinära psykos i samhället.

Vänsterfascistisk köttpolis genomsöker scenarbetares lunchlåda.