Kategori: Hälsa

Vänsterkommunistiska statsmedier opererar enligt vissa överideologier, till vilka hör «klimatet», «plantbaserad föda», *2SHBTQIAP++-normen med flera. Givet den premissen kan man kanske inte ha en vildhjärna som sjunger de mättade fetternas lov eller faktiskt berättar om transsexualitet som den psykiska sjukdom det defintionsmässigt är.

Frifräsaren i fråga är Agnes Wold, den folkkära läkarinnan som trotsar åsiktskorridoren och går mot strömmen, enkannerligen i allehanda medicinska frågor. Men det gör man alltså inte ostraffat i miljöer där vänsterkommunistisk ideologi är förhärskande, som i statsmediernas förljugna rum.

Det spelar alltså ingen roll att Wolds podd i statsradion är tämligen populär, bryter man mot den gängse vänsterkommunistiska ideologin alltför mycket blir man utrensad. Vilket är just vad som nu sker i statsradion, då podden ska läggas ned under lämpligt svepskäl.

Egentligen är det bra att program i statsmedierna läggs ned, och helst skulle alla erfara samma öde, det vill säga att regimmedierna upphörde att existera. Men givet statsmediernas faktiska existens är det en bekymrande utveckling.

Någon sverigedemokrat finner man ju inte vare sig i statsradions sommarprogram eller i den redaktionella miljön, eftersom man i det statliga mediehuset inte värnar åsiktspluralism, utan tvärtom likriktar sin personal i vänsterkommunistisk riktning. Men likriktningen gäller även allehanda vänsterkommunistiska åsiktsströmningar, och i det paradigmet har Wold nu blivit omöjlig.

Radio lyssnar jag aldrig på, men i den mån jag har tagit del av statsradions utbud pålina är Wolds podd det enda program jag överhuvudtaget har funnit värt att lyssna på. Kriminell gangsterrap från förorten, sportradio och sådant intresserar mig inte, inte heller propagandistisk nyhetsförmedling i vänsterkommunistisk tappning. Ändå ska jag bidra till att betala kalaset, utan att få något som helst av värde för det.

Kött, sprit och brudar får man aldrig i statsmedierna, men i vart fall köttet har Wold försvarat mot de veganistiska vänsterkommunisternas sjöpungspropaganda. Nu täpper statsradion till det hålet, och radiomediet blir mer efterblivet än någonsin.

Riksbögen Jonas Gardell har sökt i sitt inre efter det riktiga Sverige, och han fann då en tid då man blev mätt på mjölmat, nämligen då han själv växte upp under 1970-talet (Expressen). Det där med att äta kött menar han är en «lightversion» av MAGA, och det är i själva verket det (förment) myckna köttätandet nutilldags som är en «revolution».

Han säger detta i polemik med landsbygdsminister Kullgren och dennes sambo, den senare vilken har uttalat att våra skolbarn ska inte utsättas för experiment för att vi ska ha en vegetarisk revolution. Han går även i klinch med SD:s Tobias Andersson, som korrekt hävdar att köttkonsumtion motverkar feminisering, nämligen för att det är testosteronbildande – sen må det vara så att Andersson behöver än mer av den sorten, vilket Gardell pikar honom för.

Gardell menar vidare att det är en petitess att barn i skolan får äta vegetariskt «någon gång i veckan», men tycks inte förstå att det bara är smygstarten för en kommande helvegansk regim. Förmodligen kan han inte heller föreställa sig vilket ofantligt ramaskri det skulle bli i den vänsterkommunistiska pressen om en skola skulle få för sig att servera plantfritt en gång i veckan – det vill säga exakt samma sak, fast åt andra hållet.

Klart är emellertid att Gardell inte har fakta på sin sida, och att han låter sin nostalgi ersätta hård statistik. Den senare står Jordbruksverket för, som har bokfört konsumtionen av olika livsmedel sedan 1960. Den statistiken visar att konsumtionen av rött kött inte har förändrats nämnvärt, utan ligger stabilt kring 50–60 kg per år och person. När Gardell var tonåring åt man 60 kg rött kött per år och person, medan konsumtionen 2024 låg på 55 kg – en minskning med nio procent.

Samma statistik visar för övrigt att denna stabila konsumtion av rött kött inte korrelerar alls med den kontinuerligt ökande incidensen av fetma, diabetes och cancer. Korrelation innebär inte nödvändigtvis ett samband, men avsaknad av korrelation innebär faktiskt att samband inte finns överhuvudtaget. Men budskapet i den postvetenskapliga samtiden är ändå att rött kött ger cancer.

Gardell torgför emellertid ett litet korn av sanning, i så måtto att konsumtionen av kyckling har ökat markant genom åren, från två till tjugotre kilogram per person och år mellan 1960 och 2024. I den meningen har den animaliska proteinkonsumtionen ökat.

Men det sambandet grusas omedelbart av det faktum att konsumtionen av mjölk har minskat från 160 liter per person och år till blott 60 liter, en minskning med två tredjedelar. På Gardells tid drack man mjölk, med animaliskt protein, medan det numera har ersatts av «energidryck», Nocco och annan ultraprocess. Animaliskt protein i form av ägg och fisk har samtidigt varit stabilt konstant genom åren.

Hur var det då med mjölet? Jordbruksverket låter här meddela att totalkonsumtionen av mjöl och gryn utgjorde 60 kg / år / person när Gardell var tonåring (1970-talet), och den siffran är den samma 2024. Sant är visserligen att färskpotäterna har fallit tillbaka något, men de har i princip ersatts av ris, ett sädesslag som var mer exotiskt dåtilldags men nu är en stapelvara.

Totalkonsumtionen av potatis har emellertid legat stabil. Färskpotatisen har visserligen minskat från 70 till 57 kilogram, men det kompenseras med råge av potatisinnehåll i «förädlade» (ultraprocessade) produkter, som har ökat från noll till närmare fyrtio kilogram per person och år. I aggregat har potatiskonsumtionen legat konstant kring 80 kg per person och år.

Det som har minskat mest är emellertid inte mjölken, utan en annan biprodukt av det animaliska jordbruket: smöret har gått från 10 kg per år och person till blott 3 kg. Korrelationen med cancer, diabetes, fetma och hela enchilandan av sjukdomar är alltså omvänd, medan korrelationen är närmast perfekt för de «nyttiga fetter» som har ersatt smöret, det vill säga plantbaserad rapsolja och annan hexan- och transfetthaltig matolja.

Det som har ökat mest är, utöver det «fina» vita köttet i kyckling, grönsaker, det som Jordbruksverket kallar köksväxter. Ökningen är från 24 kg 1960 till 62 kg 2024, eller 160 % mer. Korrelationen är även här perfekt med incidensen av välfärdssjukdomar, men en korrelation är alltså inte ett samband.

Det all denna statistik visar är emellertid att Gardell pratar i nattmössan, och att vi inte äter mer animalisk föda nu än tidigare – vi äter betydligt mindre – och att vi i gengäld äter betydligt mer plantbaserad föda, utan att det har någon positiv effekt på folkhälsan.

Det är inte heller unikt för Sverige, utan samma utveckling föreligger i samtliga jämförbara länder. I USA har köttkonsumtionen på samma vis minskat i takt med att fetman och följdsjukdomarna ökat, och här som där har naturliga animaliska produkter ersatts av ultraprocessade plantbaserade derivat.

MAGA är alltså svaret på denna utveckling, inte orsaken. Om Gardell är bekymrad över folkhälsan är det inte köttet eller andra naturliga livsmedel han ska angripa, utan ultraprocessen. Den förädlade potatisen (pommes frites), rapsoljan, färdigrätterna, kemikalierna, tillsatserna med mera.

Går vi längre tillbaka i tiden kan man konstatera att den europeiska moderna människan under den maximala nedisningen var i det närmaste obligat karnivor, särskilt i avsaknad av plantbaserad föda. Vi livnärde oss av den dåvarande megafaunan och fisk längs kusterna, medan spridda bär under den korta sommaren fick komplettera.

Det senare jordbruket gjorde oss sjukare och krympte dessutom hjärnvolymen, till följd av brist på protein och nyttiga omega-6-fetter som DHA och EPA i fisk, kött och ägg. Potatis är energirikt, men inte ens den kunde rädda Fattigsverige från svält och våldsam migration under bondesamhällets tid.

Svensk stam är alltså köttätande, i kraft av vårt istidsarv, vår genetik och vår indoeuopeiska boskapskultur. Vår nationalrätt är surströmming alternativt fläsk, och vi är inte kända för vårt plantbaserade kök. Vi är ett mjölkdrickande folk, eller var fram tills att vi blev feta och sjuka. Gardell får hitta något annat ämne om han i sin vänsterkommunistiska iver vill angripa nationalisthögern, ty här har han inte mycket att hämta.

Kommunistwebben SVT har behandlat ämnet protein, inte helt otippat under utfrågning av ännu en plantdriven «fysiolog». Kontentan är att för mycket protein kan vara riskabelt, och att optimalt intag av protein ligger på ett gram per kilogram kroppsvikt, såvida inte man hårdtränar.

Det går då stick i stäv med exempelvis de amerikanska dietära riktlinjerna, som hävdar 1.2–1.6 g/kg för friska, normalviktiga personer med måttlig fysisk aktivitet, medan hård träning kan kräva upp till 2.2 g/kg. Det är även i opposition till Livsmedelsverkets märkliga helomvändning av sina råd för äldre personer i riskzonen för sarkopeni.

Men det finns fler aspekter av högt proteinintag, varav en rör mättnad. Den som vill bli av med övervikt gör rätt i att gå till minst 2.0 gram protein per kilogram kroppsvikt i kombination med fett (protein och fett kommer alltid i ett paket) och ett minimum av kolhydrater. Sådan så kallad ketogen diet är överlägsen i att få kilona att smälta bort.

«Fysiologen» menar emellertid att högt proteinintag kan ge för mycket energi och «tränga undan» andra ämnen som kroppen behöver, som «fibrer, frukt och grönt och ‹bra fetter› (rapsolja)». Dubbelfel, med andra ord, eftersom protein dels är dyrare för kroppen att omsätta i energi och material, och dels av den ovan beskrivna mättnadseffekten.

TIll skillnad mot allmän tro i folkdjupet (och bland «fysiologer» och «dietister») har kroppen ingen särskild kalorimätare, utan fortsätter att signalera hunger så länge rätt ämnen i rätt mängd inte tillförs. Protein är ett sådant ämne, vilket förklarar mättnadskänslan.

Vidare är den vänstervridna plantskolans kötthets bara ämnad att förvärra problemet, då vegetabiliskt protein till skillnad från animaliskt inte är fullvärdigt. Man behöver alltså än mer protein om man främst har plantföda som källa, om man vill nå samma grad av mättnad och funktionalitet.

Man framhärdar även i den märkliga tesen att kroppen skulle «behöva» frukt, men det finns inte ett ämne i frukt som inte finns i grönsaker, utöver fruktos – ett veritabelt gift för kroppen, och som bara kan behandlas av levern. Kroppen behöver inte frukt, och inte heller så mycket fibrer som man gör gällande.

Människan är nämligen inte en gorilla som tuggar fiber dagarna i ända, utan i det närmaste obligat karnivor med en magsyra av samma surhetsgrad som asätare. Vi har av samma anledning små magar och korta tarmar, för att vi är utvecklade för att hantera mer färdig mat än rå fiberkost. Det sagt är mindre mängder grönsaker och bär (men inte frukt) ett bra komplement till animaliskt protein.

Angående «bra fetter» är sådana alltså inte rapsolja eller andra födoämnen med naken linolsyra, särskilt inte för att steka eller tillaga, såvida inte man gärna vill ha aldehyder och transfetter i sin kost. Den linolsyra kroppen behöver kan man hämta i nötter och andra skyddade miljöer, och det finns så att säga ingen risk för underdosering av ämnet.

Bra fetter är annars omega-3-syror som DHA och EPA, som finns i fet fisk, ägg och kött, och det är då fetter som är strukturella till sin art – de används som byggstenar, inte som energi. Bra fetter för energi är neutrala mättade fetter som inte kan oxidera samt enkelomättade fetter som oljesyra (i olivolja), den vanligaste kombinationen av fetter i animalisk föda.

Det vore bra om vi äntligen kunde lämna den metabola woke som statstelevisionens plantfysiolog representerar, för den leder inte till bättre folkhälsa. Till sådan woke hör definitivt rådet att sänka proteinhalten till miniminivåer, dels i syfte att omskola människor till veganer, dels för att domesticera mannen genom att sänka nivån av testosteron och andra hormoner.

Mäns testosteronhalt har i medel halverats under ett halvt århundrade, enligt en brittisk studie. Resultatet gäller män i Västvärlden i några utvalda länder, och man söker orsaken i bland annat ökad prevalens av diabetes och fetma samt mikroplaster och andra kemikalier i miljön.

Men det är då, vad gäller fetma och diabetes, fråga om samvariation snarare än ett strikt orsakssamband, och samtliga sådana metabola tillstånd har en gemensam grundorsak. Det är inte PFAS, även om mikroplaster inte kan uteslutas som bidragande orsak – normala testosteronhalter hos friska män undanröjer emellertid i stort den hypotesen.

Den gemensamma nämnaren står istället att finna i kost och grad av rörlighet samt i viss mån sexuell företagsamhet. Testosteronhalten korrelerar positivt med intag av mättat och enkelmättat fett, men negativt med fleromättat fett.

Djävulen finns i vanlig ordning i detaljerna, och bland fleromättade fetter är det omega-6-haltiga fettsyror som linolsyra som har en negativ effekt på testosteronhalten, medan omega-3-haltiga fettsyror som DHA och EPA i fisk (men inte tillskott!) har en positiv. Produktion av testosteron främjas även av zink och vitaminer D och B₁₂, omständigheter som gemensamt pekar mot animalisk kost.

Men som vi vet har den animaliska kosten kraftigt motarbetats under ungefär samma tidsperiod som testosteronhalten har reducerats. Först som ett resultat av den stora fettskrämseln under 1980-talet, då man lanserade «fettfria» ultraprocessade produkter eller sådana med lägre fetthalt, ett paradigm som än idag omhuldas av den svenska myndighetsvänstern med Livsmedelsverket i spetsen.

Framförallt motarbetar man det mättade fettet, och pratar istället om omega-6-haltiga fettsyror som linolsyra i rapsolja som «nyttiga» fetter, men resultatet talar så att säga för sig självt. Det är inte bara en korrelation mellan konsumtionen av matolja och förekomsten av metabolt syndrom med effekter som fetma, diabetes, cancer, demens och förstås minskad testosteronhalt, utan det rör sig om ett veritabelt orsakssamband.

Det är det forskningen visar, men som man väljer att blunda för, för att man har målkonflikter med överdoktriner kring «klimatet», för att livsmedelsindustrin korrumperar och för att ett allestädes förhärskande vänsterliberalt paradigm dominerar. Myndighetsvänstern driver alltså aktivt på för att yttermera rubba balansen mellan omega-3 och omega-6 samt minska intaget av animalisk föda.

Andra faktorer som påverkar produktionen av testosteron är regelbunden motion, dels aerobisk sådan, dels mer intensiv träning samt resistensträning av olika slag. Man kan här notera att myndighetsvänstern och den vänsterblivna politiken även på denna front aktivt motarbetar en frisk manlighet, genom att angripa den så kallade manosfären och det testosteronstinna innehåll av träning, animalisk kost och sex som präglar denna genre.

Även sexuella faktorer förekommer alltså vad gäller testosteronbildning, och bara att stöta på motsatta könet frisätter produktion av testosteron. Men för män är det numera händerna på täcket, och det ger väl minst två år i fängelse bara att lägga händerna på en kvinnas axlar – en «ovälkommen» invit som tolkas som försök till våldtäkt, eller vad det nu kan röra sig om i Aftonbladets föreställningsvärld.

Nu är testosteron förstås ett tveeggat svärd, och i kontrast till normal manlighet förekommer även avarter där hormoner inverkar negativt i form av våldsutövning. Samhället har sedan dess uppkomst för tio tusen år sedan mer eller mindre aktivt sökt reducera denna farligare sorts manlighet, och den trenden fortsätter in i vår tid.

Men saken gynnas nog inte av att reducera män till betacucks som käkar östrogenproducerande sojabönor eller blir soffpotatisar med man boobs, allt medan kvinnorna söker kärlek utanför gränserna eller bland det invandrade klientelet med mer traditionella manlighetsnormer. Det är så man förstör ett folk, eller snarare byter ut det mot ett annat i en märklig form av etniskt suicid.

Sojavänstern på vänsterkommunistiska Aftonbladet vaknade plötsligt till liv! I ett ledarstick undrar någon Lina om jordbruksminister Kullgren med ekipage äter «köttchips» på helgen, och menar att hetsen mot «sunda matvanor» måste upphöra. Alltså tydligen att äta rapsoljeindränkta akrylamidchips framför teven…

Ty om man äter riktig mat som kött i balans med ris och grönsaker, uppstår inte det där plötsliga insulininducerade hungersuget omedelbart efter att man har ätit någon plantbaserad ultraprocessad substans, som frukostflingor eller dylikt. Därmed uppstår inte heller behovet av att käka chips framför teven, eller att inta en massa sockriga «mellanmål» under dagens lopp.

Saken gäller egentligen den förhärskande vegonormen, det vänsterkommunistiska påfundet att «plantbaserat» skulle vara den mest nyttiga kosten, även för «klimatet», nota bene! Det är alltså ingen tillfällighet att det är klimatvänstern som är drivande i kötthetsen, den som jordbruksminister Kullgren förgäves söker motarbeta, då han inte har pli på myndighetsvänstern.

Enligt skribinnan Lina finns ett belagt negativt samband mellan köttätande och hälsa, men samtliga sådana «samband» är korrelationer byggda på epidemiologiska studier av ytterligt svagt värde. Däremot finns kliniska studier kring unga och äldres behov av animaliskt protein för att undvika kortväxthet alternativt skörhet på äldre dagar.

Det finns inte heller någon brist på studier kring den näringsbrist som plantbaserad kost ger upphov till, nämligen avseende mineraler som zink, selen och (hem)järn, fettlösliga vitaminer ADEK samt inte minst essentiella fettsyror som DHA och EPA, som i praktiken bara kan fås via fet fisk, ägg och kött.

Sådan näringsbrist ger upphov till kognitiva besvär som depression och småningom demens, och plantätare är överrepresenterade i statistiken för dessa åkommor. Den ensidiga plantdieten ger även upphov till diabetes, och man finner mycket riktigt den högsta prevalensen av diabetes i världen i kolhydratbältet mellan Mellanöstern och Indien, regioner där sockret dominerar stort i kosten.

Aftonbladet likväl som rapsoljevänstern i övrigt borde inse var det egentliga problemet ligger istället för att jaga den köttsliga väderkvarnen, nämligen i ultraprocess av alla de slag, inte minst i de chips som Lina tycks vilja tugga på utan att förstå konsekvenserna. Men eftersom ultraprocess i stort sett uteslutande är plantbaserad, kommer klimatargumenten alltid att ta överhanden – enskildas hälsa har aldrig varit ett mål för kollektivistiska strömningar som socialism.

Till yttermera visso vevar Lina blint med sina vänsterkrokar genom att bygga en rad halmgubbar kring skolmaten, som att «köttvång» skulle införas. Jimpan (SD) har varit tydlig med att vegetariska alternativ alltid ska finnas, så ock animaliska. Däremot inte nödvändigtvis halal, kosher eller andra märkliga särkrav. Det är en rimlig ordning som effektivt bilägger det nutritionella kulturkriget och ger skolbarnen vad de behöver.