Kategorier
Kultur Liberalism Politik Religion Vetenskap

Klimathusförhör

Regimtelevisionen SVT berättar att en av fyra svenskar inte håller med om att klimatförändringarna i huvudsak är orsakade av mänsklig aktivitet, enligt en opinionsundersökning i regi av Göteborgs universitet. «Siffrorna är bekymrande», låter man en klimataktivist kommentera resultatet.

Man framhäver att «klimatforskarna är överens» och att «vetenskapen har slagit fast» att mänsklig aktivitet orsakar utsläpp med temperaturstegring som följd. Det är förstås en «ickehjärnare» att det förhåller sig på det sättet, men problemen är 1) att detta konsensus stannar just där och inte har någon bäring på vad som bör göras åt saken, om något alls; och 2) att vi därmed har lämnat det vetenskapliga fältet för det politiska.

Statstelevisionens intervjuobjekt framhåller just den aspekten, nämligen att personer som «förnekar klimatvetenskap» kan påverka politiken. Det anses därmed vara bekymmersamt att befolkningen har andra politiska uppfattningar än klimataktivister och staten, en anomali som tydligen måste åtgärdas.

Det liknar äldre tiders nitiska förhållningssätt till den kristna religionen, som alla skulle omfattas av utan pardon. Avfällingar straffades hårt, och man höll religiösa husförhör för att säkerställa upprätthållandet av religiöst och politiskt korrekta tankebanor.

Samma ortodoxi tillämpas alltså i den moderna klimatreligionen, den helt politiska uppfattningen att det föreligger en «klimatkris», och att allmogen i dess helhet måste införstås med detta samt vidta omfattande personliga uppoffringar i det egna levernet, bland annat att äta mindre rött kött.

Eljest kan man konstatera att ingen annat samhällsfråga kräver sådan grad av samförstånd, men att just överideologier som «klimat» och tidigare «genus» tenderar att anta den aspekten. Man kan till exempel konstatera att en fjärdedel av svenskarna tror på en «högre makt», trots att vetenskapen inte känner någon sådan, och trots att en sådan tankefigur kan ha politiska konsekvenser, utan att detta ger upphov till «oro» i något elitskikt – allmogen har alltid varit dum i huvudet.

Hela fyrtio procent av de dumma svenskarna tror således på «paranormala» fenomen, som definitivt inte existerar enligt det mest fullständiga konsensus vetenskapen känner, men det anses för den skull inte vara ett samhällsproblem att medborgarna inte förstår fysikaliska grundkoncept. Nittionio procent av befolkningen, inklusive den samlade journalistkåren, kan för övrigt inte skilja på begreppen teori och hypotes, men allmogen anses ändå kapabel att ta till sig vetenskapliga rön om just klimatet.

Eller snarare är det nog fråga om att hamra in budskapet, att indoktrinera allmänheten i att politisk handling krävs för denna förment behjärtansvärda sak. För ändamålet har regimtelevisionen en stående agenda där «klimatet» görs till allestädes närvarande överideologi, inklusive illröda väderkartor och frenetisk jakt på skogsbränder världen över i syfte att utöva politisk påverkan.

«Alla ska med» när regimtelevisions klerker drar en lans för sin övertygelse, men det är i förstone en svårbegriplig ambition, då politiska beslut vanligen inte kräver mer än majoritet. Svårbegriplig, om man inte betraktar det som just religiöst nit, en missionerande hållning om att övertyga var och en om den enda rätta tron.

När mängden av «klimatförnekare» blir tillräckligt liten kan man nämligen tillämpa stigmatisering av olika slag med större effekt och därmed få genomslag för snurriga idéer om att vi måste ge upp vår grundkultur med boskapshållning och istället äta insekter och veganskt.

Så länge en betydande andel av befolkningen motsätter sig sådana ingrepp, kommer man ingen vart med sin vänsterextrema politiska agenda. Exempelvis anser alltjämt hälften av befolkningen att det är en dålig idé att införa «klimatskatt» på nötkött, och därför finns ingen politisk jordmån för en sådan reform – det är vad regimteve med flera arbetar för att förändra, att förflytta allmogens kultur samt bearbeta tankemönster och preferenser.

Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Orosanmäla Livsmedelsverket?

Regimtelevisionen SVT propagerar regelbundet Livsmedelsverkets ståndpunkter, utan att någonsin ifrågasätta eller granska den befängda materia som emanerar därifrån. Detta för att det är statsmediers fundamentala uppgift att befästa och underblåsa statens uppfattning i allehanda spörsmål, snarare än att förkunna en någorlunda objektiv sanning.

Men statstelevisionen har även gemensamma beröringspunkter med denna myndighetsvänster på ett mer övergripande ideologiskt plan, och den vänsterkantring som sedan länge är förhandenvarande i tevehuset smittar således av sig på nyhetsjournalistiken i stort. Framförallt delar man synen på klimatet som överideologi, vilket leder till en fullständigt okritisk hållning.

I strid ström har från regimens propagandaorgan rapporterats om verkets planer på att ytterligare minska det rekommenderade intaget av rött kött till ynka 350 gram per vecka (mindre än en normal dagsranson), under flummiga och osubstantierade svepskäl som att kött skulle ge såväl cancer som diabetes, men i grunden finns ett direktiv om att främja och prioritera klimatarbetet.

Indoktrineringen fortskrider nu med «larm» om att småbarn äter mer kött än «maxgränsen» för vuxna, i vart fall enligt de «nordiska näringsrekommendationerna», som inte är samma sak som verkets kostråd. En av verkets aktivistiska dietister anser att det är «oroande» att barn äter «så mycket» kött redan när de är små.

Kortväxthet och hämmad utveckling hos barn korrelerar inverst med konsumtion av kött.

Men det verkligt oroande är att en statlig myndighet förespråkar en diet som riskerar att begränsa barns tillväxt och kognitiva utveckling, då kött och andra animaliska livsmedel är den primära källan för fullvärdigt protein jämte en del vitaminer och mineraler som A, B12, zink och järn. Bör man kanske rent av orosanmäla Livsmedelsverket och statsmedierna?

Veganpropagandan har att en «plantbaserad» kost är fullgod även för barns hälsa, trots en ymnig materia av bevis i strid med den uppfattningen. Utan animaliskt inslag i kosten uppstår brist på vitamin B12, vilket leder till hämmad kognitiv utveckling. Samma sak gäller för omega-3-fettsyror i ägg, kött och fisk, sådana fettsyror som utgör byggstenar för hjärna, ögon och andra vitala organ. Intag av plantbaserad omega-3 (ALA) kan inte kompensera på grund av låg konverteringsgrad, och sätts dessutom ur spel av alldeles för högt intag av omega-6 (LA) i den grynbaserade och matoljerika födan.

Brist på fettlösliga vitaminer som AEKD har annan hämmande inverkan, och betakaroten i morötter kan inte avhjälpa den saken eftersom konverteringen även här är av låg grad. Järnbrist är en vanlig åkomma bland tonårsflickor och vuxna kvinnor till följd av menstruation, och bristen accentueras med en plantbaserad diet.

Det hävdas ofta att även plantbaserade livsmedel är en fullgod källa till järn, men det är inte samma slags hemjärn som återfinns i animaliska produkter, och har inte tillnärmelsevis samma biologiska tillgänglighet i kroppen. Kroppsegen syntes av hemjärn är ringa, och därav uppstår brist med symptom som blåmärken, försämrad syreupptagning med mera.

Frågan är nu varför man vill riskera småbarns utveckling genom att förespråka en diet som ger brister, särskilt som vissa vänsterblivna föräldrar tenderar att ta saken ett steg längre och därmed åsamkar svåra irreversibla skador på den egna avkomman under en regim av överdriven plantbaserad kost. Det är ett givet resultat av att man demoniserar kött, den absolut viktigaste näringskällan för växande barn och ungdomar.

På ett högre plan måste denna underliga späkande hållning ifrågasättas, och lösningen på problemet med överbefolkning och dess följder för klimatet kan nog inte vara att ta ned medborgarna på sjuklig indisk nivå med avseende på diet och därmed överge fem tusen år av hållbart jordbruk under boskapshållning. Det är i själva verket en vettlös ambition, rent av ett slags nationellt självmord, då man därmed även som konsekvens avvecklar en fundamental del av livsmedelsförsörjningen på grund av minskad konsumtion.

Konsumtion av kött korrelerar linjärt med livslängd. Barnadödlighet korrelerar å andra sidan exponentiellt inverst med konsumtion av kött.
Kategorier
Hälsa Kultur Vetenskap

Nässpray mot fetma

Det kanske ändå finns hopp för Expressens Marteus och andra fetton som inte förmår ändra livsstil, utan hellre söker hopp i medicinska framsteg. Ozempic med andra semaglutidderivat är förstås ingen lösning på sikt, eftersom effekten bara varar så länge man tar medlet.

Förutom att det blir en kostsam historia med livstidslång medicinering har semaglutid även en rad otrevliga biverkningar, samtidigt som det inte riktigt löser grundproblemet med metabolt syndrom och insulinresistens. Brukarna fortsätter nämligen typiskt med sin ultraprocessade livsstil, även om aptiten regleras ned.

En bättre lösning är då att inhalera fluorosamin, ett ämne som löser upp den plack som bildas i hjärnan vid insulinresistens, nämligen i form av ett allt tjockare «ställverk» runt neuroner som signalerar hunger och mättnad via hormoner som leptin.

Ultraprocessad skräpdiet med hög halt av matolja, tillsatt socker och kemikalier sätter alltså hungerregleringen ur funktion genom hormonell störning, varvid insulinresistens uppstår. Men samma slags plackbildning leder också till demens, vilket visar hur moderna livsstilssjukdomar har samma grundorsak.

I vart fall har man i studier på möss visat att fluorosamin löser upp placken, varefter insulinresistensen upphör, energibalansen återställs och vikten rasar. Det finns ingen anledning tro att mekanismen skulle vara annorlunda hos människor, men det är förenat med vissa etiska problem att skiva sönder hjärnan för detaljerat studium.

Alltså får man istället studera effekterna i epidemiologiska undersökningar, som lär följa i strid ström kommande år. Patentansökningar föreligger redan, även om kommersiella tillämpningar ligger längre fram i tiden.

Så varför skulle en medicin vara bättre än en annan? Därför att det angriper grundproblemet istället för att ta en omväg, samtidigt som det inte är förenat med biverkningar. Det lär även ha en annan prisbild, i vart fall på sikt. Snopet för danskarna, men bra för mänskligheten.

En sådan spray undanröjer inte problemet med skräpdiet, stillasittande och andra livsstilsrelaterade vanor, men det kan ge den skjuts som krävs för att angripa livsstilen. Man får i vart fall en tillfällig respit av friskhet, under vilken tid normal hormonreglering kan leda till förändrade vanor då sötsug och annat regleras ned.

Pathogenic hypothalamic extracellular matrix promotes metabolic disease (Nature, 2024-09-18)
Kategorier
Kultur Vetenskap

Kungliga populistakademin

Det hände sig en gång att jag ville bli fysiker, indoktrinerad som jag var i betydelsen av naturvetenskaplig forskning och kåt på den prestige som följer i dess spår, samtidigt som jag var ovetande om att de allra flesta i den genren antingen misslyckas totalt och därmed blir kvar i akademin som lärare, eller slutligen hamnar på något företag för att utveckla någon slätstruken teknisk applikation.

Vägen till framgång, ära och nobelpris är därmed stängd för de allra flesta utom ett fåtal särskilt begåvade och tursamma. Men numera är det faktiskt inte någon som kan axla fysikens giganters mantel, eftersom grenen lider av existenskris och inte har producerat så mycket av värde på åtminstone ett halvsekel.

Det som sipprar ut bland de eviga «papers» forskare måste skriva för att vara «relevanta» och kommersiellt duktiga är till 99.99 % filosofiska traktat om «mörk materia», «mörk energi», «multiversum» och andra platshållare för ny fysik, men inget påtagligt som kan vederläggas med experiment eller förutsäga något. Fysiken har blivit en filosofisk sandlåda för spekulationer.

Man stampar på samma fläck sedan partikelfysikens standardmodell mer eller mindre färdigställdes under 1970-talet, en teoribyggnad som ännu inte (och förmodligen aldrig) kan jämkas med den sekelgamla relativitetsteori som gäller ohotad än i dag som referens för makrokosmos. Fysiken har nått en platå, eller kanske till och med närmar sig en övre gräns.

Kungliga vetenskapsakademin presenterar årets fysikpris.

Om detta vittnar även årets nobelpris i fysik, som inte gick till en fysikalisk upptäckt, utan till en datavetenskaplig algoritm som vi kallar neuralt nätverk. Man motiverar priset med att de båda pionjärerna använde fysik för att konstruera nätverken, och att nätverken i sig används i fysiken.

Men det kan inte vara en giltig motivering, eftersom ingen ny fysik lades i dagen, och eftersom fysiken fullkomligen vimlar av matematiska och datavetenskapliga metoder och resultat, utan att någon för den skull har förärats fysikpriset för matematiska upptäckter eller utvecklande av algoritmer. Det finns andra priser för de kategorierna.

Kungliga vetenskapsakademin förfaller därmed till populism när man hoppar på AI-trenden och därmed gör den egna institutionen en stor björntjänst. Fysikpriset är en av få kvarvarande institutioner med stora mått av trovärdighet och prestige, men nu går man i Tegmarks alarmistiska fotspår och låtsas vara relevant i samhällsdebatten istället för att premiera fysikaliska upptäckter. Det är som om Klimat-Greta skulle få fredspriset.

De båda nobelpristagarna med sitt neurala nätverk.
Kategorier
Afrika Politik Vetenskap

Sahara grönas

Stora delar av Sahara fick under sommarperioden 400–600 % mer regn än normalt, vilket åstadkom en del översvämningar, men även resulterade i att öknen grönades och blötlades. Den torra sanden har potential att per omgående härbärgera liv när förusättningar finns.

I själva verket finns gott om snäckskal, fiskfossil och andra rester från forna våtperioder i Sahara, och de tenderar att komma med periodiska skiftningar som milankovićcykler. Senast var för bara fem tusen år sedan, och dessförinnan för ungefär sjuttio tusen år sedan, en period som sammanföll med Homo sapiens utvandring ur Afrika – klimatförändringar drev exodus till Eurasien.

Innevarande gröning kan även den härledas till klimatförändringar, men denna gång av antropogent slag. Det är vi själva som ger liv åt öknen genom våra utsläpp av växthusgaser, och processen sker därför alldeles för tidigt. Det är ekvivalent med att vi är på väg ut ur istiden för gott.

Man kunde tro att detta skulle tas emot som goda nyheter, men alarmisterna och dystopikerna tenderar att hellre se mörker, då det fläckvis uppstår torka på andra håll, samt som en konsekvens blir översvämningar. I själva verket är det välkänt att varmare klimat även är fuktigare, och att klimatet är som torrast och öknarna som flest under perioder av nedisning.

Issmältningen kring Arktis och Grönland resulterar alltså inte nödvändigtvis bara i stigande havsnivåer, utan även i riklig nederbörd, som bland annat sugs upp av enorma ökenområden som Sahara och Sahel. En fuktigare planet ger därför mer grönska och människan rikligare skördar.

En våtare planet ger även färre skogsbränder, vilken är den trend vi observerar, trots alarmistisk skogsbrandsporr i medier. Gröningen av Sahara har på samma sätt observerats under femton års tid vid det här laget, men har på senare tid alltså intensifierats – öknen blommar oerhört fort när skiftet väl sker.

Före och efter regnet. Sjöar bildas och växtligheten sätter fart i Sahara.