Kategori: Vetenskap

Kategorier
Kultur Vetenskap

Kungliga populistakademin

Det hände sig en gång att jag ville bli fysiker, indoktrinerad som jag var i betydelsen av naturvetenskaplig forskning och kåt på den prestige som följer i dess spår, samtidigt som jag var ovetande om att de allra flesta i den genren antingen misslyckas totalt och därmed blir kvar i akademin som lärare, eller slutligen hamnar på något företag för att utveckla någon slätstruken teknisk applikation.

Vägen till framgång, ära och nobelpris är därmed stängd för de allra flesta utom ett fåtal särskilt begåvade och tursamma. Men numera är det faktiskt inte någon som kan axla fysikens giganters mantel, eftersom grenen lider av existenskris och inte har producerat så mycket av värde på åtminstone ett halvsekel.

Det som sipprar ut bland de eviga «papers» forskare måste skriva för att vara «relevanta» och kommersiellt duktiga är till 99.99 % filosofiska traktat om «mörk materia», «mörk energi», «multiversum» och andra platshållare för ny fysik, men inget påtagligt som kan vederläggas med experiment eller förutsäga något. Fysiken har blivit en filosofisk sandlåda för spekulationer.

Man stampar på samma fläck sedan partikelfysikens standardmodell mer eller mindre färdigställdes under 1970-talet, en teoribyggnad som ännu inte (och förmodligen aldrig) kan jämkas med den sekelgamla relativitetsteori som gäller ohotad än i dag som referens för makrokosmos. Fysiken har nått en platå, eller kanske till och med närmar sig en övre gräns.

Kungliga vetenskapsakademin presenterar årets fysikpris.

Om detta vittnar även årets nobelpris i fysik, som inte gick till en fysikalisk upptäckt, utan till en datavetenskaplig algoritm som vi kallar neuralt nätverk. Man motiverar priset med att de båda pionjärerna använde fysik för att konstruera nätverken, och att nätverken i sig används i fysiken.

Men det kan inte vara en giltig motivering, eftersom ingen ny fysik lades i dagen, och eftersom fysiken fullkomligen vimlar av matematiska och datavetenskapliga metoder och resultat, utan att någon för den skull har förärats fysikpriset för matematiska upptäckter eller utvecklande av algoritmer. Det finns andra priser för de kategorierna.

Kungliga vetenskapsakademin förfaller därmed till populism när man hoppar på AI-trenden och därmed gör den egna institutionen en stor björntjänst. Fysikpriset är en av få kvarvarande institutioner med stora mått av trovärdighet och prestige, men nu går man i Tegmarks alarmistiska fotspår och låtsas vara relevant i samhällsdebatten istället för att premiera fysikaliska upptäckter. Det är som om Klimat-Greta skulle få fredspriset.

De båda nobelpristagarna med sitt neurala nätverk.
Kategorier
Afrika Politik Vetenskap

Sahara grönas

Stora delar av Sahara fick under sommarperioden 400–600 % mer regn än normalt, vilket åstadkom en del översvämningar, men även resulterade i att öknen grönades och blötlades. Den torra sanden har potential att per omgående härbärgera liv när förusättningar finns.

I själva verket finns gott om snäckskal, fiskfossil och andra rester från forna våtperioder i Sahara, och de tenderar att komma med periodiska skiftningar som milankovićcykler. Senast var för bara fem tusen år sedan, och dessförinnan för ungefär sjuttio tusen år sedan, en period som sammanföll med Homo sapiens utvandring ur Afrika – klimatförändringar drev exodus till Eurasien.

Innevarande gröning kan även den härledas till klimatförändringar, men denna gång av antropogent slag. Det är vi själva som ger liv åt öknen genom våra utsläpp av växthusgaser, och processen sker därför alldeles för tidigt. Det är ekvivalent med att vi är på väg ut ur istiden för gott.

Man kunde tro att detta skulle tas emot som goda nyheter, men alarmisterna och dystopikerna tenderar att hellre se mörker, då det fläckvis uppstår torka på andra håll, samt som en konsekvens blir översvämningar. I själva verket är det välkänt att varmare klimat även är fuktigare, och att klimatet är som torrast och öknarna som flest under perioder av nedisning.

Issmältningen kring Arktis och Grönland resulterar alltså inte nödvändigtvis bara i stigande havsnivåer, utan även i riklig nederbörd, som bland annat sugs upp av enorma ökenområden som Sahara och Sahel. En fuktigare planet ger därför mer grönska och människan rikligare skördar.

En våtare planet ger även färre skogsbränder, vilken är den trend vi observerar, trots alarmistisk skogsbrandsporr i medier. Gröningen av Sahara har på samma sätt observerats under femton års tid vid det här laget, men har på senare tid alltså intensifierats – öknen blommar oerhört fort när skiftet väl sker.

Före och efter regnet. Sjöar bildas och växtligheten sätter fart i Sahara.
Kategorier
Hälsa Vetenskap

Därför blir vi dummare och knäppare

Uttrycket att man blir intelligent av att äta fisk är inte gripet ur luften, och inte heller någon snusförnuftig moralkaka, utan en vetenskaplig sanning. Däremot är det inte allom bekant varför det förhåller sig så, varför en kort utläggning kunde vara motiverad.

Hjärnan består till 60 % av fett, varav merparten består av mättad palmitinsyra, ω-6-fettsyran arakidonsyra (AA) samt ω-3-fettsyran dokosahexaensyra (DHA). Det är den senare som är av primär vikt för kognitiv funktion.

Men kroppen kan inte själv tillverka DHA, utan syran måste tillföras kroppen via dieten. En indirekt väg ges av att inta ω-3-fettsyran α-linolensyra (ALA), som finns i riklig mängd i frön av olika slag. ALA konverteras i ett flertal steg till ω-3-fettsyran eikosapentaensyra (EPA) och småningom till DHA, men konverteringsgraden är bara enstaka procent.

En mer direkt väg ges av just fisk, som innehåller DHA i färdig form, särskilt i fet fisk som sardin, makrill och lax, och härav uttrycket i inledningen. DHA finns även i ägg och en del kött, men konsumtionen bland allmänheten är alldeles för låg.

Till yttermera visso kompliceras saken av att ω-3-fettsyror konkurrerar med ω-6-fettsyror i ämnesomsättningen, och om balansen de två slagen emellan rubbas uppstår brist. Det visar sig att ω-6-halten är oroväckande hög i vår moderna tillvaro, som kännetecknas av stort intag av ultraprocessad skräpmat med ω-6-haltiga vegetabiliska oljor av olika slag. Linolsyra (LA) är här den stora boven, en ω-6-fettsyra som är huvudkomponent i alla slags fröoljor (rapsolja, solrosolja med flera).

Dylika oljor existerade inte för två hundra år sedan, men är nu allestädes förekommande och därtill rekommenderade av Livsmedelsverket och andra nationella hälsomyndigheter. Man tror att de «mjuka fetterna» är bra för hälsan, men bevisen hopar sig för att så inte riktigt är fallet.

Förutom att ω-6-haltiga fetter är inflammatoriska och därmed orsakar plackbildning och mitokondrisk dysfunktion genom oxidering, ansamlas fettet i vävnad i kroppen i allt större proportion. Därtill stör de ut ω-3-fetter, varvid kognitiva problem uppstår, i allt från ADHD och depression till alzheimers och annan demens.

Man måste därför under hela livstiden sträva efter balans dessa två fleromättade fettsyror emellan, men allra viktigast är att intaget av DHA är adekvat under den tidiga uppväxten. Barn med brist på DHA dras helt enkelt med kognitiv dysfunktion i allt från lägre intelligens till neuropsykiatriska sjukdomar.

Att vi noterar försämrad intelligens och en allt högre incidens av neuropsykiatriska problem torde därför ha ett givet samband med dieten, och det börjar dessvärre redan i späda år. Modersmjölkersättning har visserligen DHA som tillskott per EU-direktiv, men samtidigt är formuleringen sådan att stora mått av solros- och rapsolja ingår, ω-6-haltiga oljor som neutraliserar effekten av DHA.

Man har i forskning konstaterat ett direkt samband mellan ω-6-halt i sådan ersättning och försämrad kognitiv förmåga hos barn, och därtill slagit fast att amning är bäst för barnet. Ett problem i sammanhanget är att modersmjölk numera till stora delar innehåller ω-6 på grund av usel diet, efetersom ω-6 alltså ansamlas i kroppsvävnaden.

En mindre mängd LA och andra ω-6-haltiga syror är essentiell för kroppen, men i större mängd rubbas balansen och problem uppstår. Om vi normalt har tre eller fyra procent LA i kroppsfett, är motsvarande mängd i praktiken numera tio till tjugo procent. En stor del av nuvarande problem med folkhälsan kan hänföras till denna enskilda faktor, samtidigt som ansvariga myndigheter propagerar för dess nyttjande och därmed bidrar till denna hälsoskandal.

Observational studies have shown that breastfed children have higher scores of cognitive development than formula-fed children. […] However, levels of linoleic acid (LA) were negatively associated with motor and cognitive scores, independently of breastfeeding duration. Children breastfed with the highest levels of LA tended to score closer to the never breastfed children than children breastfed with the lowest levels of LA.

The association between linoleic acid levels in colostrum and child cognition at 2 and 3 y in the EDEN cohort / https://doi.org/10.1038/pr.2015.50

Polyunsaturated fatty acids play critical roles in brain development and function, and their levels in human breast milk closely reflect the long-term diet. The fatty acid contents of human milk samples from 28 countries were used to predict averaged 2009 and 2012 test scores in mathematics, reading, and science from the Program for International Student Assessment. All test scores were positively related to milk docosahexaenoic acid (r=0.48 to 0.55), and negatively related to linoleic acid (r=−0.28 to −0.56). Together, these two human milk fatty acids explained 46% to 48% of the variance in scores, with no improvement in predictive power when socioeconomic variables were added to the regression.

Linoleic and docosahexaenoic acids in human milk have opposite relationships with cognitive test performance in a sample of 28 countries / https://doi.org/10.1016/j.plefa.2014.07.017

Pre-clinical and clinical studies dispel previous assumptions that LA is a benign fatty acid in the brain. On the contrary, when present in excess and chronically, it induces ataxia in chickens, promotes neuroinflammation in rats and is linked to abnormal neurodevelopment in humans.

Linoleic acid–good or bad for the brain? / https://doi.org/10.1038/s41538-019-0061-9

Plasma fatty acids have been reported to be dysregulated in mild cognitive impairment (MCI) and Alzheimer’s disease (AD), though outcomes are not always consistent, and subject numbers often small. […] Docosahexaenoic (DHA) and vaccenic acids were significantly lower and higher respectively in MCI relative to controls. Total fatty acids were 27.2% lower in AD relative to controls, and this was reflected almost uniformly in all specific fatty acids in AD.

Blood fatty acids in Alzheimer’s disease and mild cognitive impairment: A meta-analysis and systematic review / https://doi.org/10.1016/j.arr.2020.101043
Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Lägg ned Livsmedelsverket

Maten för dagen har bestått i två hundra gram lax, fyra hundra gram nötfärs, sex ägg, chiafrön, kakao och rejäla mängder kaffe. Men därmed har jag bara under en dag överskridit den mängd rött kött som Rapsböndernas centralorganisation Livsmedelsverket föreslår bör begränsas till blott trehundrafemtio gram per vecka eller femtio gram per dag.

Varför vill myndigheten införa en sådan rekommendation? Enligt egen utsago för att «ohälsosamma matvanor» är det största hotet mot folkhälsan i Sverige, och för att det finns «starka belägg» för att rött kött skulle orsaka cancer.

Men i verkligheten finns inga belägg alls för att rött kött skulle ge vare sig cancer eller några andra sjukdomar. Vi är utvecklade för att konsumera kött, och det finns ingenting specifikt i kött som skulle kunna orsaka sjukdom. De «belägg» som föreligger är observationsstudier i vilka man smäller ihop rött kött med ultraprocessade livsmedel, exempelvis snabbmat vid Donken eller något annat hak.

Problemet är alltså inte burgaren, utan den potatis som friteras i inflammatorisk fabriksolja av det slag Livsmedelsverket tror är nyttigt, den bulle som bakas med än mer industriolja och ett helt apotek med kemikalier, och inte minst den ultrasockrade cola som serveras till rätten.

Sådant stoff går inte att filtrera ut med statistiska metoder i observationsstudier, varför resultatet blir skevt. Nog för att man försöker, men då inträder den enskilde forskarens bias genast i det att man måste välja parametrar i modellen. Den biasen kan i sig påverkas av ekonomiska, politiska och andra incitament.

Det finns för övrigt ett busenkelt sätt att vederlägga hypotesen, nämligen att studera korrelationen mellan konsumtion av rött kött och incidens av sjukdom. Och eftersom den korrelationen inte föreligger, så kan inte heller ett samband finnas. Konsumtionen av rött kött har pendlat upp och ned kring ett medeltal sedan 1960-talet, medan incidensen av cancer (likväl som andra sjukdomar) har en linjärt ökande trend.

Vi blir alltså sjukare, och det allt tidigare, men rött kött har ingenting med det att göra. Det enda kött som har ökat i motsvarande linjär utveckling är fågel, från två kilo 1960 till tjugotvå kilo 2022, en elvadubbling. En korrelation betyder inte att samband nödvändigtvis föreligger, men om ett sådant ändå finns beror det nog inte på kycklingen i sig, utan på det foder man ger fäna: extrakt av majs, sojabönor med mera, det vill säga samma slags omega-6-baserade gunk som i rapsoljan.

Det verket kunde göra istället, men som man struntar blankt i, är att angripa den förkrossande majoriteten av ultraprocessade livsmedelsslag, den skräpmat som fyller närmare åttio procent av livsmedelsbutikerna. Den sortens «mat», tillverkad i fabriker med ingredienser kroppen inte har mekanismer att hantera, är vi inte utvecklade för att konsumera, men det är den som alstrar sjukdom genom insulinresistens och hormonrubbningar.

Alltså är det inte «folkhälsan» Livsmedelsverket är intresserat av, utan något annat. Man sitter på multipla stolar, och ska tjäna både politiken och industrin samtidigt som man ger råd till allmänheten. Politiken består i direktiv från regeringen, och innebär i detta fall att «klimatet» ska ha en överordnad roll.

Här finns en en märklig tro att köttproduktion skulle påverka klimatet negativt, men någon sådan påverkan föreligger inte – kan inte föreligga – i ett slutet kretslopp. Samtidigt behövs djurhållning i ett annat kretslopp för att återmineralisera och gödsla marken samt sörja för biologisk mångfald, men verket tycks här tro att oändliga fält med raps och andra grödor skulle vara mer hållbart.

Lika märkligt är att inte mindre än tre – säkert fler – myndigheter har synpunkter på «folkhälsan», nämligen Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen utöver Livsmedelsverket. Vad vi skulle behöva är en näringsmyndighet som förutsättningslöst och fri från överideologiska direktiv studerar hälsa och enbart hälsa i termer av mat och livsstil, och så får man jämka resultat från olika instanser i en annan process.

I väntan på en sådan näringsmyndighet kan man lika gärna lägga ned Livsmedelsverket, för det fyller inte längre någon vettig funktion. Det har blivit en ideologiproducerande instans i myndighetsvänstern snarare än ett ämbetsverk med vederhäftig expertis. Det skulle inte förvåna det minsta om höga chefer och andra centrala figurer i verket är genomkorrumperade och köpta av flingindustrin med flera, utöver rapsbönderna.

Oavsett vilket fortsätter jag att äta kött, därtill i allt större mängd. Korn och gryn äter jag inte alls, inte heller frukt, och absolut inga magra (= ultraprocessade) alternativ eller industriella matoljor. Om något dras jag åt en allt mer plantfri diet, även om det inte kan förnekas att en viss mängd fibergrönsaker hör till ett hälsosamt paradigm – det är upp till var och en att välja mängd.

Kardiolog utreder saken.
Kategorier
Politik Vetenskap

Klimatkonsekvensförnekare

En förfinad studie över temperatur och klimat under fanerozoikum, det vill säga under de 541 miljoner år som avancerat liv har förelegat sedan den kambriska radieringen, ger att vi befinner oss i ett extremt ishusklimat, men att antropogen uppvärmning snabbt förändrar tillståndet. Men ger det verkligen anledning till oro av det slag som manifesteras i samtiden?

Klart står under alla omständigheter att jorden och dess liv kan uthärda mycket högre medeltemperatur än den vi känner i dag (15 °C), nämligen i ett spann mellan 11–36 °C. Ishusklimat tenderar att uppstå vid medeltemperaturer under 20 °C, och vi befinner oss för närvarande i en sådan fas sedan 33.9 miljoner år (kenozoisk istid).

Ishusklimat är inte jordens normala tillstånd, men har ändå förekommit inte mindre än tre gånger under fanerozoikum, nämligen hirnantianistiden (460–420 miljoner år sedan), senpaleozoisk istid (360–255 miljoner år sedan) samt innevarande kenozisk istid. Det är livet självt som driver klimatet mot ishusstadier, nämligen genom syreproducerande växtlighet.

Vi befinner oss i ett extremt ishusklimat under en långvarig istid, även om antropogen uppvärmning reverserar förloppet något. Drivhusklimatet är dock avlägset, även om vi släpper ut allt vi har.

Syre har en nedkylande effekt, samtidigt som växthusgaser som koldioxid konsumeras av växter. Djur konsumerar förstås syret och producerar koldioxid, men inte i samma omfattning. Nettoeffekten blir därför en nedkylning, som småningom avtar naturligt då växtligheten minskar med kallare klimat. Det finns därför en inneboende reglering i klimatväxlingarna, som dock kompliceras av astronomiska företeelser som milankovićcykler.

Noga räknat befinner vi oss i kvartär istid sedan 2.58 miljoner år tillbaka, en delmängd av den kenozoiska istiden. Tidsrymden sammanfaller med människans existens (släktet Homo), även om vår art sapiens bara räknar 300 000 år. Den civilisation vi har danat under de senaste tio tusen åren råkar sammanfalla med ovanligt stabilt klimat under en interglacialperiod, och givet allt annat lika skulle vi nu vara på väg mot en ny nedisningsfas som skulle omintetgöra sagda civilisation.

Det är alltså en tillfällighetens nyck som håller oss kvar i någorlunda tempererat tillstånd, nämligen vår förmåga att gräva upp fossilt kol och i förbränning förse atmosfären med koldioxid, som därmed ger ett värmetillskott. Utan den utvecklingen hade «lilla istiden» haft sin fortsättning i en alldeles riktig nedisningsfas under de kommande millennierna.

Istället tycks vi nu ha det omvända problemet, att uppvärmningen går alldeles för snabbt. Men inte heller det är unikt, utan har historiska paralleller. Regleringen sker oavsett hastighet, även om det kan ge olika slags konsekvenser för livet. Oron gäller därför att människan och andra livsformer inte ska hinna anpassa sig i tid då temperaturen klättrar.

Men av de fem massutdöenden som har skett under fanerozoikum, har tre ägt rum i samband med kraftig nedkylning och bara en med kraftig upphettning, men den senare (perm–trias-utdöendet) hade andra underliggande orsaker. Livet fruktar inte varmare klimat, men däremot temperaturer under fryspunkten.

Helt säkert kommer enstaka arter att påverkas negativt av antropogen uppvärmning, men något massutdöende står inte för dörren. Inte heller människan kommer att påverkas i någon nämnvärd utsträckning, dels eftersom vi i grunden är ett ekvatordjur och dels för att vi är extremt anpassningsbara.

Temperaturutveckling under fanerozoikum. Nutid är längst till höger, i en rekordkall period.

Den naiva skräcken är att varmare klimat ska innebära torka och bränder, men i själva verket kännetecknas drivhusklimat av fukt och väta, medan inget klimat är så torrt som ishuset. Rekord i öknar föreligger alltså under nedisningsperioder och vice versa.

Drivhusklimat innebär därför maximal exponering för växtlighet, odling och andra näringsresurser för mänskligheten, nämligen när permafrosten i områden som Sibirien, Kanada och Grönland släpper. Livet anpassar sig omedelbart till dessa nya förutsättningar, och så även människan.

Konsekvenser som ökad havsvattennivå, inundering av vissa kustområden och öar, stormigare väder med mera ska inte förnekas, men det är hanterbara företeelser som sker långsamt över tid. Valet mellan långsam nedkylning och ganska hastig upphettning är tämligen lätt att göra, eftersom det förra egentligen inte är hanterbart.

Klimatförändringarna kan man naturligtvis inte förneka, eftersom det är jordens normaltillstånd. Jorden rör sig ständigt, och människan har i detta fall puffat på utvecklingen en smula. Däremot förnekar jag med kraft de påstådda konsekvenserna av klimatförändringarna, särskilt de hysteriskt alarmistiska dystopierna om en «brinnande» värld som «går under» – ett scenario som helt enkelt inte kan inträffa.

Klimatförändringar sker i en latitudinell gradient mot polerna, medan ekvatorn förblir stabil.