Det illiberala Folkpartiet noterar 1.8 % i senaste statstevemätningen, ett resultat många tydligen inte trodde var möjligt, men som är helt logiskt för ett döende parti vars livbojar redan är avskurna. Moderata och andra stödröster finns helt enkelt inte på den nivån, och ingenting i prussiluskornas politik indikerar att en vändning är nära förestående.
Huruvida Mohammedsdotter «arbetar dag och natt» spelar alltså ingen som helst roll, så länge man inte gör mycket kraftiga justeringar i politiken. Det program man har är antingen fullt täckt av andra partier, eller är så perifert och så ointressant för väljarboskapen att det omedelbart åker ned i soptunnan med resten av skräpet.
Ännu ett partiledarbyte kommer då inte att göra skillnad, eftersom det inte är där problemet ligger den här gången heller. Inte för att Mohammedsdotter är någon större stjärna, utan snarare lägger sig på en akademisk nivå med ett övertydligt torrt rikssvenskt uttal istället för att tala till folk på folks vis, men grundproblemet är alltså den illiberala prussiluskpolitiken samt den ständiga obstruktionen av regeringsbildningen.
Så vad göra? Det bästa är att dö, men om man ändå vill leva vidare krävs alltså en mycket drastisk förändring. Förslagsvis kunde det illiberala Folkpartiet ta sig an den helt lediga liberala positionen i svensk politik och därmed bedriva liberal politik för första gången någonsin. Alltså liberalism på riktigt, inte socialliberal etatism och prussiluskig uppfostringssocialism.
Man kunde exempelvis som enda parti ta kamp mot den kontinuerliga nedmonteringen av yttrande- och informationsfriheterna, istället för att som socialistiska prussiluskor bekymra sig om att människor uttrycker sig förment felaktigt och vulgärt. Man har gärna Pippi Långstrump som föredöme i retoriken, men intar alltid, ständigt och jämt prussiluskans roll i verkligheten.
Vidare kunde man göra en liberal insats och myndigförklara svensken, bland annat genom att arbeta för att systemmonopolet skrotas och att vin och sprit därmed kan försäljas i daglighandeln utan några särskilda krusiduller, som den helt vanliga vara det är. Detta är liberalism och detta är således en angelägenhet för ett parti som är liberalt (vilket Folkpartiet inte är, man är motsatsen).
Ett annat område att angripa är sexköpslagen, istället för att som nu inta den rödgrönrosa radikalfeministiska hållningen. Den sexhandel som inte är problematisk (i objektiv mening) måste betraktas som människans fria val och ett naturligt utbyte av kapital och tjänster i full enlighet med liberala grundprinciper. Narkotika är ett besläktat ämne man kan behandla i samma andetag.
Fokus på dessa tre områden och några till skulle omedelbart få den döende kroppen att flyta upp till ytan, eftersom man då stakar ut ett tydligt alternativ som saknas i svensk politik och som givetvis har en omfattande skara intressenter. Man gör sig då politiskt relevant, till skillnad från när man har dagliga propåer om allsköns förbud mot strypsex och andra perifera idiotfrågor.
Därtill måste man självklart släppa SD-nojan och helhjärtat ställa upp på ett gemensamt lagarbete, istället för att som på ett parti under 2 % bitchslappa ett parti på 22 %. Folkpartiet bör ägna all kraft åt att få igenom sina sakfrågor, gamla likväl som de nya som skissas ovan, istället för att som prussiluskor ställa sig i vägen och tjura. Eller så sjunker liket – när ska man egentligen börja fatta detta? Tiden rinner ut.
