Immigrationsmyndigheten ICE i «the land of the free» ställer numera till med mord var och varannan vecka när man utövar helt besinningslöst våld mot medborgare, därtill av oprovocerat slag. Man får anta att det är på det viset man upprätthåller den «nationella säkerheten», genom att ställa till med fascistiskt skräckvälde.
Säkert tror en och annan att detta är ännu en effekt av Trumps politik, men ICE har sina rötter i «kriget mot terrorismen» som inleddes 2001, samma år som USA:s stjärna började dala. Det är USA:s motsvarighet till Nazitysklands Geheime Staatspolizei eller Östtysklands Stasi, en paramilitär och delvis hemlig polisstyrka med suddigt mandat.
Men även tidigare än så har USA utmärkt sig genom polisiärt övervåld, utan att det för den skull har resulterat i «black lives matter»-rörelser världen över. Det är det amerikanska normaltillståndet, en kvarleva från revolutions- och expansionstiden, ett slags vilda västern som aldrig dör ut. Det är USA:s rätta ansikte, ett våldets fula tryne.
Härav följer även de amerikanska vapenlagarna som orsakar så mycken skada och ställer till med så mycket osäkerhet och nervositet i samhället. Givet det våldskapital som finns sätter det särskild press på polisiära myndigheter, som därmed lättare begår felsteg.
Men när man avlossar salva efter salva mot personer som ligger ned eller kör iväg finns inga sådana ursäkter, utan det är då en form av rå brutalitet utan reell grund, en dödlig maktutövning som karakteriserar den fascistiska staten. I kåren finner man typiskt soldater som har stridit i Irak och Afghanistan, och därmed väl har fått sin grundläggande moraliska kompass nedsliten av krigets brutalitet.
I det senaste fallet brottade man ned en manlig sjukvårdare som filmade med sin mobil och försökte hjälpa en kvinna som också hade brottats ned av myndighetens bestar. Pepparsprej, nedbrottning och slag på kropp och i ansikte räckte emellertid inte för att tillfredsställa de hormonstinna snutarna, utan till slut drog man vapen och avfyrade hela magasinet mot den motståndslösa och sedermera livlösa kroppen.
Denna bisarra utveckling har även sina tentakler i Sverige, där moderatregimen under Strömmer har lagstiftat om större befogenheter för polis att ingripa mot personer som dokumenterar kårens handel och vandel. I kombination med en nervös och otränad myndighets tendens att skjuta skarpt mot ofarliga personer, som en CP-skadad pojke med vattenpistol, är det en utveckling som borgar för att även Sverige kan komma att omfattas av den typen av fascistiskt våld mot medborgare – Säpo är ju redan där.
Men även om USA-runkarna över det hela politiska spektrat i Sverige tenderar att importera all skit som emanerar från USA (men aldrig det goda), kommer USA ändå alltid att befinna sig i särklass, som en våldets högborg och rasismens urfäste. Det är inte svårt att se att dessa spänningar mellan federal och lokal makt småningom kan resultera i inbördeskrig, när den amerikanska ekonomin dyker och polariseringen står på topp – de senaste årens spekulationer i sådana scenarier är inte tagna ur luften.