Det massiva och bortkastade bidraget till Ukraïna uppgår för närvarande till 111 miljarder kronor, pengar som måste tas från något annat. Med det menas köpsvaga grupper som varken har motståndskraft eller politisk betydelse, främst personer i äldrevården, skola och annan institutionell omsorg.
I kombination med vanskötsel av makroekonomin innebär detta i praktiken att man skär i unga och gamlas meny, eftersom det är andra som bestämmer denna än individ eller familj. Till yttermera visso tas denna matsedel fram på politiska grunder, med «klimat» och «hållbarhet» som främsta ledord, snarare än näring och hälsa.
När statsmedier undersöker saken visar det sig att en tredjedel av kommuner har skurit i äldreomsorgen sålunda, främst genom att dra in på sådant som lax, kött, feta mejeriprodukter och smör, som ersätts med margarin och billiga kolhydrater av olika slag. Men man slår sig samtidigt för bröstet eftersom man tror sig gynna «klimatet», även om på bekostnad av unga och gamlas hälsa.
Det är ett bevis på att ett nytt Fattigsverige långsamt växer fram, där sparbetingen avlöser varandra och kakan att fördela ideligen blir mindre. Ett bevis på politiskt misslyckande av pyramidala mått, då man har offrat grunden för välfärden genom att lägga ned industrin och baskraften i energisystemet samt skattat och överreglerat samhället på alla nivåer. Ett haveri där man har prioriterat *2SHBTQIAP++, invandring, genusöverideologi, «klimatet» och annan woke framför folkets ekonomiska välfärd.
Men å andra sidan finns även en del att invända mot resonemanget, då det ska åligga det offentliga att hushålla. Lax äter inte heller jag, då jag inte har lust att sponsra de feta norrmännens ockerpriser på färgad odlingslax, och det finns billigare fisk att köpa. Smaksatt yoghurt är en typ av ultraprocessad substans som man under inga omständigheter borde utfodra människor i omsorg med. Och en fröoljebaserad raffinaderiprodukt som Bregott har inget i ett kök att göra, utan smörjer väl bäst mekaniska system.
Man kan komma undan ganska billigt med nötfärs eller i undantagsfall blandfärs då butiken har extrapris – eller kunde, innan politikens satsning på «klimatet» fick bönderna att lägga ned köttproduktionen, återigen ett skott i den egna foten. Men principen håller ändå, att man kan laga god, nyttig, fet, energirik och riktig mat från billigare ingredienser, som färs och grönsaker.
Oxbringa är inte en lyx kommunen ska bjuda på, och faktiskt inte heller lax. Makrill och ägg till frukost duger bra, tillsammans med osockrad naturell fil eller grekisk yoghurt. Kyckling, ris och grönsaker till lunch eller middag, naturligtvis med ett uppfriskande och aptitretande glas vin. Eller två, bara för att reta gallfeber på de folkpartistiska nykterhets- och klimattalibanerna.
I grunden handlar allt om balans mellan näring, ekonomi och välbefinnande, men den ekvationen hade varit så mycket lättare att balansera om det inte vore för tiondet till Ukraïna, vansinnesrustningen, den höga arbetslösheten, livsmedelsoligarkernas monopol, doktrinära satsningar på värderingsbaserad politik framför realia, med mycket mera. Med sunda statsfinanser och fokus på kärnuppgifterna hade detta problem överhuvudtaget inte existerat.
