Sverige har inte en meritokratisk ordning, det vill säga värdering av meriter vid anställningar, förtroendeuppdrag med mera, utan dess diametrala mosats i att «aldrig fucka upp» och att «ta avstånd» från värderingsmässigt avlägsna entiteter. I praktiska termer innebär det att ett enda misstag kan stå en person dyrt, alldeles oavsett meriter i övrigt.
Tag som exempel ultracookien Aida Hadžialić, sossarnas stjärnskott som fick lämna rikspolitiken efter att ha tagit sig ett glas vin innan avfärd medelst bil och därefter hamnat i nykterhetskontroll. Nykter var hon förvisso, men de löjligt små gränserna gav ändå utslag, och Partiet hade därför att entlediga donnan enligt principen «aldrig fucka upp». Där tappade sosseriet en talang.
I dagarna har det på liknande sätt stormat kring Katja Nyberg, med ett extra taggat mediedrev givet kvinnans politiska tillhörighet i Sverigedemokraterna. Den före detta poliskvinnan påträffades nämligen köra bil med både kokain och alkohol i kroppen, med resultat att både hennes körkort och partimedlemskap drogs in.
Det mediala spinnet i både stats- och kommersmedier är att politiker «verkar i en förtroendebransch», och att händelsen rimmar illa med Sverigedemokraternas hållning visavis brottslighet med mera. Men gissningsvis skiter SD:s väljare i den här fadäsen lika mycket som i andra så kallade «skandaler» med järnrör och annat som har passerat genom åren, för att det inte har bäring på partiets kärnfrågor.
Det är förvisso brottsligt att framföra fordon under sådana betingelser, och även korkat givet kvinnans bakgrund som polis, men det är alltså inte den typen av brottsofferlösa och doktrinära brottslighet mot staten som intresserar sverigedemokratiska sympatisörer, utan den grova organiserade brottsligheten mot person och egendom.
Sverigevänner är bekymrade över blattars förnedringsrån, våldtäkter, sprängningar och avrättningar på öppen gata, inte om Svenne Banan går på thaibod och får ett handarbete eller om Stina Banan drar en lina på krogen. Det är istället mediehusen som driver denna typ av drev, och partiets svar måste vara att få ett så snabbt slut på skiten som möjligt för att inte hamna i försvarsställning, ty då får man inte ut sina egentliga budskap.
Huruvida Katja Nyberg gör som alla andra politiker och drar en lina och super lite för att runda av kanterna är för mitt vidkommande helt irrelevant, och sådan vandel kan aldrig väga upp en persons handel i politiken, om en sådan nu föreligger.
På riksdagens ålderstigna webbplats kan man snabbt skumma att Nyberg varit aktiv i just rättsfrågor, men då inte främst kring knark och andra brott mot staten, utan just mot brott mot person och egendom, det som karakteriserar SD:s kärnpolitik. Vi talar om våld mot kvinnor och barn, organiserad brottslighet, polisiära spörsmål med flera frågor.
Det var naturligtvis dumt gjort av Nyberg att torska så flagrant, aja baja! Men den plumpen i protokollet borde inte tillintetgöra hela registret, utan just tolkas som en prick, eller en varning.
Oaktat mediala drev borde partiledningen ha vägt saken mot Nybergs betydelse som aktiv kvinnnlig politiker i partiet, och istället tagit henne i försvar samt differentierat mellan verkliga och ideologiska brott, med en offentlig hudflängning som straff. Det borde åligga sverigevännerna att omforma den politiska kulturen och uppvärdera meritokratin i balans med individers handel och vandel.
