Tidölaget ligger stadigt efter det vänsterkommunistiska blocket i statsmediernas mätningar. Fyra månader innan valet tappar man dessutom väljare, och de rödgrönrosa partierna drar ifrån med 10.7 %e. Aritmetiken förutsätter vidare att Folkpartiet klarar livhanken, men Mohammedsdottereffekten verkar ha uteblivit, och det illiberala förbudspartiet tappar ytterligare 0.2 %e, ned till 2.0 %.
Det ser alltså dystert ut för de kristborgerliga partierna, en bild som förstärks av att det nu är männen som flyr regimpartierna för andra alternativ. Traditionellt befinner sig kvinnor långt till vänster på det endimensionella politiska spektrat, medan männen har gått i den motsatta riktningen i en märklig polarisering. Den minskar nu till följd av moderatjuntans politik, då råttorna lämnar den sjunkande skutan.
Man kan sympatisera med denna trend, och personligen funderade jag ett tag på att välja soffan, medan jag numera lutar åt att proteströsta på det vänsterkommunistiska blocket. Jag tror nämligen inte på att välja det minst onda alternativet, utan menar att politiker och partier som missköter sig ska straffas för sina handlingar. De ska mista makten, på det att de kan återkomma med en förnuftigare politisk plattform.
Av ett ickesocialistiskt block kan man kräva att en ickesocialistisk politik förs, men det har alltid varit så att det så kallade borgerliga blocket mest förvaltar det socialistiska folkhem som de vänsterkommunistiska partierna har byggt upp under lång tid istället för att riva det. Exempelvis Moderaterna bjöd länge opposition i form av läpparnas bekännelse angående den socialistiska sexköpslagen, men väl i regeringsställning vände man på en femöring och blev hängivna försvarare av sagda lag.
Den trenden har fortsatt under innevarande mandatperiod, då man yttermera har vidgat detta förskräckliga juridiska missfoster med att förbjuda viss verksamhet vid Onlyfans och liknande plattformar, varvid moderatjuntan har likställt digitala tjänster med fysiskt sexköp. På den vänsterkommunistiska sidan applåderar man, medan frihetliga vänner slår hakan i marken.
Moderatregimens Gunnar Strömmer har inte stannat vid detta, utan har följt den socialdemokratiska linjen på fler områden. Bland annat har statlig sanning etablerats i och med att det numera är förbjudet att ifrågasätta den så kallade «förintelsen», ett annat juridiskt missfoster som vi väl trodde upphörde när kyrkan föll och den moderna eran trädde in.
Till yttermera visso har juntan infört potatisgrislagen, ett märkligt aktstycke som sägs ska skydda «blåljuspersonal» mot smädelser och tillmälen, men som genast blev ett verktyg i snutens ständiga poängjakt. Man belastade omedelbart rättsväsendet med massanmälningar mot personer som kallade horsnutarna för hora, hobbit, blatte, kärring, skäggig glasögonfitta och liknande epitet, istället för att sköta sitt jobb och tolerera förolämpningar i stridens hetta.
På samma tema har jag personligen observerat hur en beväpnad grupp kärringpoliser ägnar förmiddagarna åt att bedriva körkortskontroll utanför Systembolaget, det vill säga en fullständigt barock form av poängjakt och ett meningslöst uppdrag som indikerar groteskt resursslöseri hos polismakten. Är det så man «knäcker gängen»?
Uppenbarligen inte, eftersom antalet avlidna i skjutningar per år inte har minskat under mandatperioden. Polisens egen statistik – om man nu kan lita på den – visar att antalet avlidna personer till följd av skjutningar under 2018–2021 var 43, 43, 47 och 45. För 2023–2025 var motsvarande siffror 54, 44 och 43, det vill säga mer eller mindre oförändrat, eller till och med mer.
Under den gångna mandatperioden har dissidenten och provokonstnären Dan Park åter fängslats vid ett flertal tillfällen för sin konst, därtill under allt längre tid. Det sägs att det råder platsbrist vid anstalterna, men ljushuvudet Strömmer verkar tycka att det är oerhört viktigt att fängsla medborgare för socialistiska åsiktbrott, samtidigt som Ortens kriminella fortsatt rör sig fritt.
Utöver frågor om frihet finns ett flertal andra tvivelaktiga aspekter kring Tidölagets handel och vandel. Det märkliga tiondet till Ukraïna uppgår nu till 128 miljarder kronor, i en konstig ambition av att åter vara «bäst i klassen». För ändamålet har man tvingats låna pengar, varvid statsskulden har börjat skena. Sedan halvårsskiftet 2023 har statsskulden ökat med 23 % för att kunna skänka pengar till Kiev samt tokrusta för att möta ett hot som inte existerar.
«Bäst i klassen» är vi däremot inte i ekonomisk tillväxt eller arbetslöshet, eftersom moderatregimen alldeles har försummat styrelsen av Sverige under tiden man har förskansat sig i sin bunker och smidigt geopolitiska ränker. Sverige är snarast (nästan) sämst i klassen avseende arbetslöshet, med 9.7 % arbetslösa i mars 2026, att jämföra med 6.5 % i september 2022. Trenden i euroområdet är den motsatta, och regimen kan därför inte skylla på «omvärldsfaktorer».
På samma vis har matinflationen utvecklats sämre i Sverige än i Europa, för att regimen har lagt sig platt med armarna i kors när livsmedelsoligarkerna har passat på att höja priserna under krig och energikris. En «tillfällig» sänkning av matmomsen – en utstuderad form av valfläsk – löser inte detta problem, som har bidragit till att urholka svenskarnas plånböcker.
Regimen fortsätter på samma tema att betala ut märkliga former av elstöd, samtidigt som inget spadtag föreligger för att uppföra nya kärnkraftverk. Man kunde tro att någonting borde ha hänt under fyra års tid, men allt är som eljest. Elprisområdena är kvar, och eloligarkerna har inte gjort ett dyft för att åtgärda överföringsproblemen för den norrländska vattenkraften. Däremot har man aviserat höjningar av «avgifter» långt över inflationstakten. Tanken att Sverige skulle kunna hävda sig på AI-fronten under dessa förutsättningar är tämligen löjlig.
Tidöpartierna har således inte haft Sverige och svenskarna först i sina ambitioner, utan har istället ståtat med en besynnerlig «Ukraïna först-policy» eller till och med «Israel först-policy», det senare bildligt illustrerat av en «sverige»demokratisk representant som knäböjer för en ortodox jude under judiska bosättares skrattsalvor.
Judestatens folkmord på palestinier har man mer eller mindre ryckt på axlarna åt, samtidigt som man undvek att kritisera USA för dess flagranta brott mot folkrätten då man anföll Venezuela och Iran. Kristersson talade till och med i termer av att folkrätten skulle vara undantagen i detta fall, för att «resultatet» av en regimförändring i Iran skulle vara positivt. Då har man överhuvudtaget inte förstått folkrätten, utan har mest fastnat i en lastgammal vänster-högerdikotomi kring Mellanöstern.
Utöver den uteblivna kärnkraften har Tidölaget haft invandring som huvudfråga. Men den har inte minskat, utan tvärtom ökat, med accelererande trend sedan 2023. År 2021 invandrade 90 631 personer, medan 116 197 immigrerade 2024 – ett helt Linköping av invandrare, varje år. Så var det alltså med Sverigedemokraterna som stödhjul till moderatregimen, och så var det med det så kallade «paradigmskiftet».
En annan hjärtefråga för juntan har varit medlemskapet i Nato, som man slutligen fick efter att ha hunsats kraftigt av Türkiets ledare Erdogan och Ungerns motsvarighet Orbán. Men när man väl hade blivit upptagen i den förlegade klubben, gick det på en eftermiddag att skriva under kapitulationsdokumenten och ge USA åtkomst till svenska militära anläggningar. Detta var innan Trump gjorde anspråk på Grönland, och så här i efterhand får man nog beteckna den svenska Nato-processen som århundradets mest misslyckade politiska reform.
Har då Kristerssons gäng inte gjort något bra för Sverige under sin tid vid makten? Jag kan faktiskt inte komma på något alls på rak arm. Statsmedierna och statsmedieskatten är kvar, likaså Systembolaget. Visserligen får man numera handla lite vin direkt på gård, men bara efter att först ha deltagit i ett kostnadsbelagt upplysningsarrangemang om alkoholens fördärvlighet… det blir inte mer surrealistiskt socialistiskt än så.
Om vi nu alltså fortsatt ska ha ett vänsterkommunistiskt samhälle med vänsterkommunistiska institutioner, är det nog lika bra att vänsterkommunisterna får administrera detta samhälle. Krille och Jimpan ska straffas och får härmed sparken. Istället välkomnar vi Meernoosh och Maggan, i vart fall tills borgerligheten återkommer med frihetliga idéer och ickesocialistisk politik.
