Kategorier
Europa Politik

AfD Tysklands enda hopp

Kamala Harris, om någon minns henne, blev plötsligt den globala medievänsterns stora hopp när Sleepy Joes demens blev alldeles för uppenbar. Alldeles till sig i byxorna blev man dessutom när glitterbögvänsterns stora muzakstjärna, Taylor Swift, tog ställning för Kamala, något man hoppades skulle övertyga stora väljarskaror om att rösta rätt. Resultatet blev istället att Swifts beundrarskara minskade drastiskt, och att Kamala försvann ur den politiska historien.

Nu har internethjälten Elon Musk tagit ställning på liknande vis, men för Tysklands Alternative für Deutschland (AfD), ett parti som i den globala medievänstern betecknas pejorativt som «högernationalistiskt». Då heter det i sagda medier att det är ett «hot mot demokratin» när en «techmiljardär» lägger sig i valprocessen, där man med «demokrati» menar bevarande av den rådande ordningen.

Däremot är det förstås alldeles i sin ordning när den globala medievänstern helt ogenerat tar ställning för den amerikanska vänstern, helt enkelt för att man anser sig företräda den demokratiska ordningen till skillnad från «högernationalister» och andra element. Det där med opartisk rapportering tycks inte vara en ledstjärna i journalistiken numera.

Men utöver att Musk förstås har full frihet att uttala sig bäst han vill, har han dessutom alldeles rätt i sak. Kranker Mann Europas är i ett bedrövligt skick, och de traditionella partierna är inte i stånd att rädda landet från ännu en Untergang. Det räcker med att studera politiken kring Energiewende för att inse det, men det stannar förstås inte där.

AfD är i detta avseende för en återuppbyggnad av kärnkraften, i likhet med de svenska kollegerna i Sverigedemokraterna och andra europeiska motsvarigheter, och man har även en rad andra beröringspunkter med den nationalistiska rörelsen i Europa, omfattande kritik mot migrationspolitiken med mera.

Men på en rad andra områden har man intagit en annan hållning, och bland annat kritiserat Tysklands ensidiga och ovillkorliga stöd för Israel. Framförallt har man svängt i fråga om Kina, och kritiserat gröna utrikesministern Annalena Baerbock för att bedriva handelskrig mot Beijing, en hökaktig politik som inte tjänar Tysklands och Europas intressen.

Inte heller en underordnad roll till USA ligger i Tysklands intresse, enligt partiet, som hellre ser Europa som en stark geopolitisk kraft på egna ben. Av det skälet är man emot Natos expansionism och russofobiska attityd, och man ser inte konflikten i Ukraïna som relevant för Tysklands och Europas vidkommande. Man förordar en fredsöverenskommelse under status quo.

Men det är kanske framförallt på den ekonomiska politikens område man har möjlighet att kurera den sjuka nationen, som för närvarande präglas av strejker bland arbetare som inte riktigt vill förstå det prekära läge tysk bilindustri befinner sig i. Avregleringar, bantning av staten samt betoning på frihandel är några recept som därmed kan komma att förordas, och det är främst den ordningen som tilltalar Musk.

Därutöver kommer även en frisk skepsis gentemot woke och klimathysteri, och man går hårt åt *2SHBTQIAP++ och annan vänsterideologi. Man ska då betänka att partiledarinnan Alice Weidel faktisk är lesbisk, och att sådan kritik inte är riktad mot dem det berör, utan mot statens hållning i sådana frågor. Man är även emot könsstympning av gossar av det slag som praktiseras i abrahamitiska religioner.

AfD kammade hem segrar i en del lokalval i höstas, men den bravaden lär inte kunna upprepas i de nationella val som snart stundar efter Scholz-regimens kollaps nyligen. Man är visserligen största parti med runt 20 %, men unionens CDU-CSU ligger runt 30 %, och AfD har naturligtvis inget att hämta hos socialisterna och de gröna. Ändå kan man påverka inriktningen på samma sätt som SD i Sverige, och om det skulle knipa kanske även bli stödhjul åt unionen.