Läsare vid denna blogg känner till att jag inte ser ner på negrer, judar och bögar, utan betraktar alla som likvärdigt värdelösa tills de har bevisat att de duger till något, i egenskap av individer. Är du zigenare och tigger vid något snabbköp ser jag ner på dig, inte för att du är zigenare, utan för att du tigger. Det hindrar inte att du är zigenare, neger eller bög, det vill säga tillhör någon specifik grupp, som vi av hävd betecknar med någon kollektiv term.
Det kallas för meritokrati, tanken att det enda som räknas är vad du förmår prestera, utan någon som helst hänsyn till din konstitution, din bakgrund, ditt «bagage» och så vidare. Den som meriterar sig är helt enkelt mer värd än andra, vilket vi brukar belöna med antingen mer respekt eller mer pengar i lönekuvertet, eller bådadera.
Ni övriga är bara fucking maggots och värdelösa kryp tills ni på motsvarande sätt har meriterat er, och till dess ni har meriterat er ska ni i princip hålla käft och lyssna andaktigt på dem som faktiskt har meriterat sig sålunda.
Det gäller särskilt i undervisningsväsendet, där det finns en klar meritkedja med diverse titlar som betecknar status och prestige. Käfta gärna med en doktorand, lektor, professor eller till och med docent, men gör det med respekt och med vissheten att du är i kraftigt underläge och av allt att döma har fel när ni inte är överens.
Buga, nig och tacka således för lektionen och uppsträckningen, och betrakta det som en ynnest och en förmån att få ta del av sådan kunskapsförmedling. Du är inte här för att kräva respekt, utan för att visa respekt. Därmed inte sagt att respekt är automatisk eller evig, utan den måste alltid förtjänas in – men det finns här en grundläggande balans mellan nybörjare och proffs; en knatte ska inte läxa upp Zlatan.
Vid vänsterinfesterade svenska utbildningsanstalter fungerar det emellertid numera tvärtom, att lektorer och professorer måste tassa som katten kring het gröt för att inte «kränka» snöflingor till studenter som kräver «trygga rum». I annat fall kan det hända att lektorn blir anmäld av studenterna när undervisningsmaterialet kolliderar med den politiska värdegrunden eller de senaste intersektionella rönen som emanerar från Feministiskt initiativ eller Vänsterpartiet.
Senast att gå i den intersektionella fällan är Inga-Lill Aronsson vid Muppsala universitet. Studenter frågade under ett panelsamtal hur man ska förfara för att söka efter begreppet «ras» i äldre arkiv, varvid lektorn med sin praktiska erfarenhet förkunnade att man måste vara mer konkret. Efter vederbörlig så kallad «triggervarning» om att hon nu kommer att uttala det så kallade «n-ordet», uttalade hon sålunda «n-ordet», eftersom datorer inte förstår vad «n-ordet» betyder utan kräver mer konkreta indata. (Oaktat att «n-ordet» är en amerikansk import för «nigger», som inte är samma sak som «negro» = «neger», en neutral beteckning.)
Ett antal studenter fann det således berättigat att anmäla Aronsson för tilltaget, eftersom de menar att ordet inte hade relevans i sammanhanget, och att lektorn inte hade «rätt» att använda det «eftersom hon varken är svart eller rasifierad». Ledningen för Muppsala universitet kallade till möte, där den så kallade «likavillkorsspecialisten» Hooshang Bazrafshan uppgav att uttalandet var «olämpligt» och «onödigt», eftersom det kunde påverka «rasifierade» negativt.
Anmäla en lektor eller annan person kan man göra om vederbörande personligen kränker någon eller på annat sätt går utanför ramarna, exempelvis genom att kalla en student «jävla neger». Däremot kan man som knatte och fucking maggot inte ha synpunkter på den faktiska och praktiska kunskap som förmedlas, även om den «upplevs» som «kränkande» av studenter med mentala och politiska problem.
Sådana studenter har inte på högskola att göra, eftersom de uppenbarligen inte är beredda att handskas med verkligheten som den är eller att förutsättningslöst diskutera idéer. Själva tanken att en lektor inte äger sitt eget språk och inte har «rätt» att använda vissa ord är hårresande absurd.
En god sak som kan komma av nuvarande virusutbrott, om det får ordentligt fäste, är att det kan komma att skruva samhället i en helt annan riktning där sådan överkänslighet rangeras ut när samhället har att tampas med betydligt mer allvarliga problem än puckade snöflingors känslomässiga problem.