Kritiken mot den sävlige sengångaren Strömmer (M) har haglat, nämligen för att denne inte har vänt på tillgängliga stenar och möblerat om i ledargarnityret i myndigheter, enkannerligen inom polisen. Men sent omsider kommer ändå ett efterlängtat tronskifte, då den forna sosseregimens Anders Thornberg får gå en smula i förtid, som en lättare markering, sannolikt som en smärre eftergift till Åkessons gäng.
I den forne rikspolischefens ställe träder Petra Lundh in, av personbeskrivningen att döma erfaren jurist, men givet SD-glädjen kanske även med en viss preferentiell hållning kring polisens inriktning som mer rimmar med de problem samhället står inför.
Huruvida förändringsuppdraget förvaltas väl återstår förstås att se, och rimligen får Lundh en smekperiod med inskolning i rollen. Men förr eller senare vill vi se poliser i punktbevakning bakom varje gängkriminell, samtidigt som de ideologiska brotten mot staten tonas ned väsentligt – om vi även fortsättningsvis ser dissidenter som Dan Park i finkan eller sexköpspolisen Simon i en framträdande medial roll, kan uppdraget sägas ha misslyckats kapitalt.
En smula oroväckande är emellertid att även Lundh redan initialt betonar «uppklarningsprocenten», det vill säga en ansats att vilja prioritera mängdbrott. Det är visserligen av väsentlig vikt att sådana brott uppklaras och beivras, men det har till dags dato alltid förfallit till poängjakt, det vill säga att man angriper samma passiva och ofarliga haschtomtar gång efter annan eller anställer alkoblås längs vägkanten, i syfte att artificiellt förbättra «uppklarningsprocenten» genom att låtsas arbeta.
Vägen till att fixa procenten och statistiken går tvärtom genom att angripa den grova brottsligheten i regi av kriminella gäng, dels för att det klientelet står för en stor andel av mängdbrotten, men även för att småskurkar har fri lejd så länge detta större bus upptar så stora resurser. Först när skotten och granaterna tystnar och de babbekriminella i klan- och utanförskapsmiljöerna effektivt är eliminerade är det berättigat att öka prioriteten för annan brottslighet.