Europeiska unionens «president», den icke folkvalda Ursula von der Leyen, hävdade för några dagar sedan att «Europa står med Israel», för vilket hon omedelbart kritiserades av ledamöter som inte alls «står» med apartheidstaten. Men värre än så är att presidentskan tycks ha olika kriterier för olika parter i olika konflikter, exempelvis den i Ukraïna.
För exakt ett år sedan hävdade hon nämligen att ryska attacker mot civil infrastruktur är krigsbrott, och att det är «ren terrorism» att skilja «män, kvinnor och barn» från vatten, elektricitet och uppvärmning under den annalkande vintern. Det har hon förvisso rätt i, och det finns ett flertal konventioner som stipulerar sådant som just krigsbrott.
Men här har den judiska etnostaten meddelat att man stänger av all tillförsel av el, mat och vatten till Gaza, samtidigt som man fördriver hela den norra befolkningen mot den södra halvan. «There will be no electricity, no food, no water, no fuel. Everything will be closed.»
På detta svarar alltså von der Leyen att «Europa står med Israel», istället för att ta tillfället i akt att läxa upp Netanyahu i «europeiska värden», mänskliga rättigheter och så vidare, eller för all del den «regelbaserade världsordningen». Att sagda världsordning är synnerligen töjbar beroende på vem som avses är uppenbart.
Kollektiv bestraffning av palestinier är enligt genèvekonventionen ett krigsbrott, och kommer att leda till ytterligare sjukdom, skada och död på grund av sämre hygien, icke fungerande sjukvård med mera, i anslutning till den död som anställs genom militära angrepp på civilbefolkningen.
Tel Avivs «rätt» till självförsvar mot terrorism omfattar inte sådan kollektiv bestraffning av en befolkning, ej heller oproportionerligt våld, men det är uppenbart att Väst har en helt annan toleransnivå för israelisk statsterrorism och andra övergrepp.
Hamas’ motsvarande terrorism får man angripa med större precision, för vilket Mellanösterns enda ockupationsmakt har erforderliga resurser i form av underrättelsetjänst, övervakning och väpnade styrkor. Den tvångsevakuering och det besinningslösa våld som riktas mot civilbefolkningen i Gaza kan aldrig motiveras med en terrorgrupps agerande, även om det tycks vara modus operandi att godta omfattande kollateral skada när det rör sig om muslimsk befolkning – USA har länge praktiserat företeelsen i Mellanöstern och Centralasien medelst drönare.
Apartheidstaten spelar här inte sina kort väl, utan låter av rent hämndbegär en inledande martyrroll övergå i barbari och brott mot de mänskliga rättigheterna på löpande band. Det spelar här mindre roll att judelobbyn i Väst ylar i högan sky med bisarra försvarstal för ockupationsmakten, ty i det regionala grannskapet hörs en annan skälla som riskerar att resultera i en upptrappning och ett nytt regionalt storkrig, med allt vad det innebär i form av terror och flyktingströmmar – just det vi inte vill ha i Europa.