Man meddelar nu att målet om maximalt 1.5 graders uppvärmning inte är inom räckhåll, utan att vi snarare närmar oss 3 grader. Men man är ändå optimist och menar att vi nu måste blanda dubbelt bark i brödet och anstränga oss än mer för att ändå försöka nå den heliga gral om 1.5 grader.
1.5-gradersmålet innebär att CO₂-utsläppen måste minska med hälften fram till 2030, det vill säga om tio år. Men inte nog med det, utsläppen måste därefter ned till noll om ytterligare tjugo år, vid 2050. Den förhandenvarande situationen är att utsläppen istället fortsätter att öka, och utsikterna är därför inte helt gynnsamma.
En svensks genomsnittliga CO₂-utsläpp per år är 9 ton. För att 1.5-gradersmålet ska nås måste vi redan från 2020 – om en månad – vara nere på 5 ton, alltså en halvering, och 2.5 ton år 2030, ytterligare en halvering. 2040 måste utsläppen ned till 1.4 ton per person, och 2050 till 0.7 ton. Först då kan vi klara 1.5-gradersmålet.
En normal kost motsvarar 2 ton CO₂, men genom strikt vegankost kan vi pressa ned våra utsläpp till 0.5 ton CO₂ per år. Det ger oss en generös kvot om ytterligare 0.2 ton för bostad, uppvärmning, transport och konsumtion. Givet hundra procent koldioxidfri energi i alla led ger det utrymme för ren konsumtion om 0.2 ton.
I praktiken innebär det en flygresa till New York vart femtonde år, förutsatt att man inte köper några kläder eller konsumtionsvaror samt i övrigt bor och lever med nollutsläpp. Turismen som vi känner den upphör att existera om trettio år, och bara Isabella Lövin får flyga.
Även konsumtionssamhället upphör att existera, och med det inträder en global recession när industrier får slå igen på grund av minskad efterfrågan på samtliga produkter. 1.5-gradersmålet medger inte mer än ett par skor vart femte år och nya kläder högst en gång om året. Frågan vad människor ska livnära sig av är inte besvarad av företrädarna för klimatomställningen.
Denna stora samhällsomställning ska inte bara genomföras i Sverige, utan ska omfatta hela världen. Var och en av oss världsmedborgare måste fram till 2050 övergå till strikt vegansk kost motsvarande 0.5 ton CO₂-utsläpp, med ytterligare 0.2 ton för andra ändamål. Var och en av oss sju miljarder människor måste ned på indisk levnadsnivå för att vi ska greja biffen.
Jag lämnar till var och en att fundera över om detta är en rimlig och genomförbar ambition. Mitt enkla svar är nej, och att vi därmed har att se fram emot inte bara 1.5, 2 och 3 graders uppvärmning, utan snarare 5 grader eller mer – och det är bra, en varmare värld är i huvudsak bra!
Mitt svar är att politiken inte kan fixa detta med klimatdiktatur, tvångsveganism och det konsumtionsfria samhället, utan att det är en sak för vetenskapen, tekniken och marknaden att hantera. Omställningen måste ske organiskt, inte genom politiska direktiv.