Vi lever i en fredlig tid, där inga krig mellan stater pågår. Däremot finns en rad inbördeskrig och andra inrikes konflikter, främst i Afghanistan, Jemen, Mexiko och Syrien, med fler än tio tusen döda per år. Mindre konflikter präglar i övrigt hela MENA. Ändå är fler än någonsin på flykt, inte bara undan konflikt utan framförallt mot bättre ekonomiska villkor.
En intressant fråga är vilka konflikter i historien som är de blodigaste. De flesta skulle här nog viga förstaplatsen åt andra världskriget, men det är faktiskt fel. Många skulle nog även rangordna trettioåriga kriget högt, men det är också fel.
Det beror förstås lite grand på hur man räknar. Om vi betraktar geometriskt medel av tillgängliga uppskattningar för respektive konflikt (högst 30 år i omfattning), samt beräknar den totala mängden militära och civila offer till följd av konflikten i förhållande till samtida befolkningsmängd i världen, framträder en intressant bild.
Andra världskriget skördade visserligen 84.3 miljoner offer, men samtidigt utgjorde världsbefolkningen 2100 miljoner. I andel av världspopulationen orsakade andra världskriget därför 4.0 % offer. Motsvarande siffror för första världskriget är 23.6 miljoner, 1750 miljoner samt 1.35 %. De båda krigen upptar därmed andra respektive sjätte plats.
Topplatsen intas istället av An Lushan-upproret i Tangkina 755, med 21.6 miljoner offer i förhållande till en världsbefolkning om 300 miljoner. Det gör 7.2 %, nästan dubbelt så omfattande som andra världskriget. De flesta i vår eurocentriska del av världen har emellertid aldrig hört talas om konflikten.
Utöver de två världskrigen är det uteslutande kinesiskt i toppen även i övrigt. Taipingupproret 1851 kostade 31.6 miljoner människor livet, motsvarande 2.5 % av världsbefolkningen. Gula turbanernas uppror år 184 räknade visserligen bara 4.6 miljoner, men världspopulationen var då å andra sidan inte mer än 250 miljoner, och andelen således 1.8 %.
Trettioåriga kriget hamnar först på tionde plats med runt en procent offer relativt världens dåvarande befolkning, efter Roms puniska krig av samma omfattning. Franska revolutionen, vietnamkriget och andra konflikter är i jämförelse pyttesmå drabbningar, med blott en promille eller färre offer.
Om en megakonflikt utbryter i dag, när världens befolkning är 8000 miljoner, skulle 80 miljoner döda motsvara en procent. För att nå andra världskrigets dimensioner fordras därför 320 miljoner döda, och för paritet med An Lushan-upproret inte mindre än 560 miljoner, eller knappt halva Kinas befolkning.
Det ger ett visst perspektiv på tillvaron. I modern reguljär konflikt är det inte möjligt att nå sådana siffror, varför enda möjligheten vore ett omfattande kärnvapenkrig, vilket i sig är en omöjlig tanke. Man kan av detta sluta sig till att de dödligaste konflikterna finns i historien och aldrig kommer att utmanas.
