Uh-oh, den politiska FN-organisationen tycks ha gjort en statusuppdatering kring klimatet. Vi har inte längre «global heating», utan numera «global boiling». Mönstret följer tidigare uppdateringar från 1970-talets farhågor kring en «ny istid» (vi befinner oss alltså sedan 34 Ma i en istid = förekomst av kryosfär) eller «global glaciation» till den senare kursomläggningen till «global warming» via Al Gore (han som uppfann internet) och dennes hockeyklubbegraf.
En titt genom vindögat förtäljer att det inte tycks föreligga något ens i närheten av kokpunkten, men det är klart att man inte ska förväxla den lokala situationen med den globala. Å andra sidan ska man nog vara försiktig med sin vokabulär, och inte ropa dubbelt varg när ändå ingen lyssnar.
Förvisso stiger temperaturen, och det är ingen nyhet. Det absurda är att man på allvar tror att världen på blott några år ska göra på stället helt om, och att man därmed kan uppnå det fullständigt barocka 1.5-gradersmålet. Men världen kan inte ställa om så snabbt med mindre än att en verkligt global ekonomisk katastrof följer, med tusenfalt större konsekvenser än den för smärre klimatförändringar.
Klimatrealismen har därför att uppvärmningen kommer att fortsätta under lång tid framöver, och att såväl två, tre, fyra och fem grader passerar innan vi når mättnad. Gott så, och det ger både negativa och positiva konsekvenser, vilka vi har att hantera. Gilla läget!
Men det är klart att klimateskatologerna i såväl politiska kroppar som vänstermedier kommer att fortsätta trappa upp retoriken när den gamla mister sin lyster, och man kan helt enkelt förutsätta att den nuvarande kokningsretoriken småningom kommer att ersättas av bakning, griljering och slutligen jonisering med flera abnorma tillstånd – det senare sker faktiskt med visshet när solen småningom antar skepnaden av röd jätte och slukar jordklotet.
Exempelvis SMHI har därför att åter uppdatera sina färgpaletter. För närvarande nyttjar man en hemkörd skala i vilken maximum (rött) uppnås vid tjugo grader, och därefter övergår asymptotiskt mot grått (!). För att överensstämma med FN:s kokningsteorem bör man således sätta maximal röd nyans redan vid -80 °C (Antarktis), och därefter låta den exponentiella svansen mot grått följa som tidigare. Sådana rödgrådaskiga kartor ska nog lära allmogen att äta insekter och undvika semesterresan till Rhodos!
