❄️ Sociala rättvisekrigare och andra snöflingor i medier världen över har haft en klickonomisk succé i att berätta om de nya så kallade högerextrema symbolerna, oförargliga 绘文字 som sägs symbolisera vit makt, antisemitism och andra uschliga företeelser förknippade med rörelsen. Här finner man något oväntat Grodan Boll, mellanmjölk och ett antal gester i nytolkning.
🥛 Så kallad forskning har naturligtvis bedrivits på området, varvid man har låtit utveckla en fullödig «teori» om hur mjölk symboliserar vit makt, dels genom mjölkens vita färg, men även genom den laktostolerans som präglar den vita kaukasiska neandertalhybriden. Motsvarande teoribildning om det afrikanska kaffet ☕️ saknas dock, och här har man snarare gått den omvända vägen genom att rangera ut begrepp som negerkaffe, av omsorg för de rasifierade och prekära minoriteterna. Man får helt enkelt blanda mjölken i kaffet för att vara politiskt korrekt.
🐸 Grodan Pepe uppstod som en seriefigur 2005 och har därefter förekommit som en reguljär ikon i internetfora. Sedan Trump seglade upp som presidentkandidat 2015, anses den slemmiga amfibien dock förknippas med den så kallade alt-right-rörelsen, varvid den gängse gröna paddan i emojispektrat har kommit att symbolisera fascistiskt stöveltramp. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan man går full Pippi med både denna och andra hatbefläckade emoji, liksom kolorerar grodan Kermit i regnbågens politiskt korrekta nyansmix.
👌🏻 Oll korrekt-tecknet är sedan länge en obscen gest i bland annat Brasilien, och betyder där snarare samma sak som fingret 🖕🏻, det vill säga dra åt helvete. Men även i den kontemporära Västvärlden har gesten numera blivit skamfilad, sedan någon skojade om att innebörden egentligen är white power, vars förkortning WP kan skönjas om man spretar med tre fingrar i gesten. Tydligen tog många skämtet till sig, och sedan dess har vi sett sällsynt råbarkade nazister som moderaten Hanif Bali göra tecknet medan han dricker mjölk. Publiceringen av fotot inramades som sig bör med en grodikon, vilket vederbörligt uppsnappades av Aftonbladets kremlologiska horoskoptydare.
Den politiska emojijakten är dock bara en ny fas i en sedan länge etablerad tradition. Amerikanska Anti-defamation league (ADL), ett utskott av B’nai b’rith, är en sionistisk organisation som kartlägger antisemitiska, rasistiska och andra typiskt högerextrema grupper, och har i sitt arbete sammanställt en omfattande «databas» över så kallade hatsymboler. Av denna framgår bland annat att talen 11, 12, 13, 14, 18, 23, 28, 38, 43, 83, 88 (HH eller heil Hitler i numerisk kod), 111, 511 och 737 ingår i det renodlade hatets numerologi (likt 666 i kristen eskatologi), och man bör därför passa sig innan man publicerar en text som innehåller något av dessa kodord. Den gröna grodan är för övrigt det senaste tillskottet i ADL:s moderna index sumbolum prohibitorum.
Med närmast religiöst nit nedtecknar man varje liten bokstavskombination eller ikon som kan tänkas symbolisera hat och hot och hets från den marginaliserade extremhögern, medan vänsterns och religionens motsvarande symboler regelmässigt undantas. Den kommunistiska hammaren och skäran ☭, som i realiteten symboliserar historiens mest omfattande massmord på oliktänkande och avvikare, är sedan länge fredad, ingenstans förbjuden och förekommer från första början som en reguljär ikon i Unicode. Antifas våldsbesudlade symboler upprör inte heller, eftersom det anses vara det goda våldets symbolik, understödd av den förhärskande etablissemangskulturen.
✊🏻 ADL:s motsvarighet i Sverige är den till statsunderstödda medier knutna vänsterextrema organisationen Expo, med rötter i våldsorganisationen Antifascistisk aktion (AFA). Även Expo har ett mindre «symbollexikon», som uteslutande behandlar högerextremistiska symboler. En knuten näve är något fint om den härrör ur våldsbejakande röd kamp eller svart nationalism ✊🏿, men får en helt annan innebörd om den används för motsvarande vit nationalism. Hela den fornnordiska futharken är sedan länge klassificerad som ett veritabelt nazistiskt alfabet i Expos tolkning.
✌️ Traditionella symboler som snedställda svastikor 卐 och dubbla sigelrunor ᛋ är annars emblem som formellt har använts av organisationer, och som därför har fått en otvetydig innebörd. Med grodor och mjölk förhåller det sig annorlunda, och det är där snarare mottagaren som vill definiera en innebörd ur ett mycket löst bruk utan central avsändare. Det traditionella V-tecknet lär ska betyda seger, men har även konnotation av fingret 🖕🏾 och oralsex, beroende på var och hur det används. En feminazistisk «nytolkning» är härvid att V-tecknet sägs symbolisera traditionella könsroller, i «högerextrem» opposition mot HBTQ-rörelsen. Det minner en del om hur den polska regeringen såg teletubbisen Tinky-Winky som en symbol för en «homosexuell agenda» i syfte att pervertera barn, det vill säga en skogstokig och bindgalen förvrängning av verkligheten. Man ser det man vill.
Att denna symbolnoja åtnjuter en renässans i samtiden tycks ha att göra med den tilltagande vänsterextremismen i Västvärlden, accelererat av uppkomsten av invandringskritiska rörelser och Trumps valseger. Vänsterns bildstormare angriper statyer som anses symbolisera hat och rasism, och man strävar efter att rensa både samtiden och historien från misshagliga uttryck och förment tvivelaktiga symboler. I genuspolitikens och de kritiska vithetsstudiernas spår får de mest oförargliga företeelser, som glassarna Nogger black och Girlie, därvid stryka på foten, liksom «rasistiska» logotyper för chokladen Kina och stereotypa skildringar i klassisk barnlitteratur och äldre serier.
🎅🏿 Att utse en negerpojke till Lusse anses på samma sätt vara «normbrytande» symbolism i samtiden, medan samma person i rollen som pepparkaksgubbe är ett självklart uttryck för rasism. Däremot är det alltjämt kutym att skildra Jesus som en lång, vit, blond och blåögd gestaltning av en ursprungligen svartmuskig liten palestinier; antirasismen tycks ännu inte ha fått fäste i de kyrkliga domänerna.
Den politiska korrektheten i samtiden minner allt mer om den kinesiska kulturrevolutionen under 1960- och 1970-talen, då de fyra gamla (四旧) skulle rangeras ut: gamla traditioner, gammal kultur, gamla vanor och gamla idéer. Istället skulle det rena socialistiska paradiset uppstå som fågeln Fenix ur ruinerna, när rödgardisterna hade pulvriserat alla gamla statyer och eliminerat både antirevolutionärt tankegods och dess uttalare.
🕌 En liknande självdestruktion florerar således i vår västliga samtid, med ett motsvarande självhat för den egna kulturen, historien och etniciteten. Till och med de historiska museerna ska nu retroaktivt omtolka historien i feministisk och antirasistisk favör, samtidigt som de flesta av funna fornfynd numera tar raka vägen till metallåtervinningen. Skuldkänsla för ett slaveri och en kolonisation vi aldrig deltog i mynnar ut i partikulär omsorg av migranter från jordens alla hörn, nyanlända som knappast delar dessa värderingar utan tvärtom härbärgerar verkligt rasistiska och sexistiska föreställningar, som man dock har det största överseende med.
Hetsjakten på verkliga och inbillade symboler är därvidlag ett inslag i att undanröja opposition och missnöje, identifiera fiender samt eliminera politisk mångfald. Vår tids rödgardister heter sådant som Thomas Mattsson, Peter Wolodarski och Jan Helin, rättrogna kadrer som ställer oliktänkande vid den mediala skampålen för att ha avvikit från den rätta läran och utmanat den goda antirasistiska vänsterhegemonin, politiska kommissarier som självsvåldigt definierar rätt och fel i samtiden, som att dricka mjölk eller säga negerboll.
💊 Men när den sista emojin har approprierats som förment hatsymbol och den sista statyn har raserats till förmån för idel bronsverk av salig Wallenberg, då har alla uttryck redan förlorat sin mening. Kvar finns då bara samma rättrogna idyll som präglar Nordkorea, ett tillrättalagt samhälle som har förintat sin egen historia och fängslat sig självt i en omvärld av upplevda fiender, en hegemonisk statsbildning där bara av makten sanktionerade symboler förekommer.