Demokratin triumferar än en gång när fredliga demonstranter intar Paris och andra franska städers gator för att uttrycka missnöje, den avancerade civilisationens fundament… eller rättare sagt liknar det mer inbördeskrigets kaos än sådant vi förknippar med demokrati och civilisation.
Frankrike tycks alltså ha fått sin egen George Floyd-episod genom dödsskjutningen av en 17-årig nordafrikan, men frågan är förstås hur «justice pour Nahel» uppnås genom att plundra butiker och sätta eld på tusentals bilar? «Demonstranterna» verkar mer passa på att berika sig själva när tillfället infinner sig, scener som upprepar sig överallt där liknande former av förortsvåld grasserar.
Upploppen är mer en effekt av marginalisering och utanförskap, som i sin tur beror av massiv invandring under lång tid, enkannerligen från Nordafrika. Då ska man ändå ha i minnet att den svenska numerären på såväl utomeuropeiska invandrare som utanförskapet är större än den franska, och att samma gnista kan tändas här som där – koranupploppet var därvidlag nog bara en aptitretare.
Det är vidare ett paneuropeiskt problem, med undantag för Visegrad och några andra länder i Östeuropa, som sunt nog har haft garden uppe mot alltför omfattande invandring. Det är ett problemkomplex som kommer att ha negativa effekter under flera decennier, en sorts inre politisk cancer som inte går att bota med sociala reformer – bara tiden kan rätta till skevheterna, givet att man lägger an alla bromsar.
Det senare tycks ändå ske i allt större utsträckning, och det finns numera utbrett stöd för tanken att det nog inte hjälper med ljusmanifestationer mot «rasism» och andra godhetssignalerande åtgärder, utan att vi här har att tampas med ett verkligt problem som bottnar i alldeles för stora migrationsvolymer.
Verkligheten har således kommit ikapp, och Europa kan inte längre lösa sitt demografiska underskott med än mer invandring, utan måste likt Östasien anpassa samhället på annat sätt. Det innebär i sin tur att redan förlorade generationer av invandrare hamnar än mer på efterkälken, vilket därmed förvärrar problemet ytterligare i den ondaste av cirklar.
Så går Europa under i ännu ett märkligt suicid, innan kontinenten kan återfödas under nya villkor. Men det blir nog först efter vår livstid.