En figur som ofta anlitas som något slags «expert» om Kina upplyser i ett statligt teveprogram om att Kina har en lag kallad «national intelligence law». Men det har man inte alls, eftersom engelska inte är officiellt språk i landet.
Man ska visserligen inte märka ord eller haka upp sig på detaljer, men saken har mer relevans än vad man i förstone kan tro. Utsagan indikerar nämligen att «experten» i fråga mest läser engelskspråkiga analyser om Kina, och därmed så att säga får det amerikanska eller västerländska rastret på köpet.
För ofiltrerad analys måste man gå till källorna, det vill säga till 中华人民共和国国家情报法, eller med en relevant översättning «Folkrepubliken Kinas nationella underrättelselag». Man behöver alltså inte ta en omväg över Atlanten, utan kan direkt säga «Kinas underrättelselag».
Det är ingen märkvärdig lag i sig, och det räcker att studera de «kontroversiella» paragraferna 7 och 10 för att bilda sig en uppfattning om vad saken dröjer sig om. Påståendet i medier är att alla kinesiska medborgare och organisationer, även i utlandet, är skyldiga att lämna ut information om kinesiska staten begär det, men utsagan är alltså inte i faktisk överensstämmelse med lagtexten, utan är en illvillig vantolkning.
第七条 任何组织和公民都应当依法支持、协助和配合国家情报工作，保守所知悉的国家情报工作秘密。
7 § Varje organisation eller medborgare bör i enlighet med lag bistå och samarbeta med nationellt underrättelsearbete, samt bevara samtliga kända nationella underrättelsehemligheter.
Sant är således att medborgare och företag i Kina har åtminstone en moralisk förpliktelse att bistå i underrättelseverksamhet, vilket ska förstås som att man bör rapportera misstänkt verksamhet, exempelvis utlänningar som fotograferar militära installationer.
Sverige har en liknande förpliktelse i Brottsbalkens 22:a kapitel om landsförräderi, uttryckt i 7 §: Den som underlåter att avslöja eller förhindra landsförräderi eller landssvek ska dömas till ansvar enligt 23 kap. Till ansvar för underlåtenhet att avslöja landsförräderi eller landssvek ska även den dömas som inte insett men borde ha insett att brottet var förestående eller pågick.
第十条 国家情报工作机构根据工作需要，依法使用必要的方式、手段和渠道，在境内外开展情报工作。
10 § Nationella underrättelseorganisationer ska i enlighet med verksamhetens behov nyttja de metoder, medel och kanaler som står till buds inom lagens råmärken för att inom och utom riket bedriva underrättelsearbete.
Detta är således den mer «kontroversiella» biten i lagtexten, men den säger alltså inget annat än att underrättelseorganisationer ska agera både inom och utom riket, det vill säga göra sitt jobb. Speciellt säger den ingenting om kinesiska medborgares och företags skyldigheter att utomlands agera för «kommunistpartiets» räkning, utan det är alltså en (avsiktlig) feltolkning.
Det finns ingen kinesisk juridik som hävdar att kinesisk lag har företräde utomlands, utan man håller tvärtom stenhårt på suveräniteten som princip. Kinesiska medborgare och företag som verkar utomlands har därför att följa lokal lag, på samma sätt som utländska företag i Kina har att följa kinesisk lag.
Underrättelselagen har således ingen räckvidd alls utanför Kina, med undantag för de skyldigheter som strikt vilar på underrättelseorgan. Därvid råder alltså ingen som helst skillnad från länder i vår del av världen, ty även vi har underrättelsetjänster som verkar inom och utom riket.