Statstelevisionens kinafientliga agenda fortsätter med en «kartläggning» av kinesiskt ägande i Sverige, som sägs omfatta omkring femton hundra bolag. Man citerar även Säpo, som hävdar att Kina bedriver spionage mot politik, näringsliv och forskning i Sverige.
Man ställer emellertid inte saken i proportion, exempelvis genom att ange hur många bolag med amerikanskt ägande som opererar i Sverige, eller på vilket sätt kinarestauranger har relevans för svensk säkerhet. Man hugger till med en helt meningslös siffra i maximal vinkling.
Angående «spionaget» hävdar man det vi redan vet, att det främst riktas mot kinesiska dissidenter i Sverige, det vill säga rör Kinas egna intressen. Om Säpo har annan vetskap bör man lägga fram den istället för att mumla i skägget, och det finns till dags dato inga indikationer på kinesiskt politiskt spionage av det slag som USA bedriver regelbundet – men som varken Säpo eller statstelevisionen tycks bekymra sig om.
Givetvis bedriver Kina på samma sätt som alla andra makter industrispionage, och man kan därför inte särskilt skilja ut Kina som problematiskt i detta hänseende. Speciellt gäller att Kina inte likt efterblivna Iran är i något särskilt behov av medelmåttig svensk teknik, utan alltså redan är världsledande i de flesta fält.
Man säger sig vara orolig för att Kina skulle kunna utnyttja en stark position i svenskt näringsliv genom utpressning vid en eventuell konflikt, det vill säga en potentiell förmåga i likhet med det möjliga «säkerhetshot» som kinesiska bolag som Huawei och ZTE utgör (men som man aldrig har lyckats leda i bevis har något med verkligheten att göra).
Man fruktar då kanske att Kina ska ta efter USA, som regelmässigt utövar sådant inflytande mot såväl Sverige som sina övriga vasaller och klientstater, exempelvis vid egyptenavvisningarna, då statsminister Göran Persson tvangs överge mänskliga rättigheter under hot om amerikansk handelsblockad. Samma hot om «sanktioner» och annat ekonomiskt tvång föreligger i en rad andra frågor knutna till exportkontroll.
Farhågan är givetvis riktig såtillvida att en stark ekonomisk makt alltid har möjlighet att utöva mer påverkan än mindre aktörer. Men Kina är inte likt USA en imperialiststat med intresse av att vi ska gå i deras ledband, utan begränsar sig till frågor som rör den egna regionala intressessfären, exempelvis att säkra nationell suveränitet gentemot utländska försök till splittring.
Här uppger Säpo den befängda tanken att det är Kina som försöker «påverka» Sverige i frågor där Sverige alltså redan lägger sig i kinesiska intressen, som Taiwan, Hongkong och Xinjiang. Kina har all rätt i världen att freda sig från sådana utländska angrepp, medan Sverige i grunden inte har med dessa konflikter att göra.
Om Sverige vill överge sin hållning om ett Kina samt delta i amerikansk aggression mot Kina i fråga om Taiwan och annat bör man meddela det offentligt istället för att smyga som katten kring het gröt. Och då får man naturligtvis räkna med att Kina svarar, man kan inte både ha och äta kakan.
Men det är en förlorande strategi, och det naturliga är istället att återgå till en mer neutral hållning och därmed maximera möjligheten till utbyte med så många aktörer som möjligt, samt att hävda svensk och europeisk autonomi. Fast det är kanske egentligen så att Sverige bakom kulisserna av USA tvingas välja sida, vilket då berättar vem det egentligen är som utövar påverkan och begränsar vår handlingsfrihet…