Att emellanåt utsätta sig för kontrollerad energirestriktion medelst längre eller periodisk fasta är inte bara ett utmärkt verktyg för att motverka och reversera välfärdssjukdomar som metabolt syndrom, diabetes, fetma, cancer, högt blodtryck med flera, utan även en metod för att förlänga såväl livs- som hälsospann, nämligen i saknad av sådana sjukdomar.
Till yttermera visso kan fasta nyttjas för att läka skador och sår snabbare, likväl som att skydda mot strålning och kemiska skador, exempelvis vid cancerbehandling – även om man naturligtvis bör använda fasta för att undvika att utveckla cancer överhuvudtaget (fasta motverkar övervikt och metabolt syndrom, som är förstadier till cancer).
Men om man väl hamnar i den situationen kan fasta hjälpa till att dels bromsa det vidare förloppet, nämligen genom att svälta cancerceller på erforderligt glukos från socker och kolhydrater i kosten (Warburgeffekten), och dels förnya stamceller och därmed vässa förmågan att återbilda skadad vävnad.
Försök med möss har visat att tjugofyra timmars fasta skyddar vanlig vävnad mot strålning av Hiroshima-klass, eller 11.5 Gy (gray). Alla möss som inte hade fastat dog inom en vecka, medan samtliga möss som hade fastat överlevde. Ett dygn för en mus motsvarar ungefär en vecka för en människa.
Motsvarande experiment med kemterapi gav exakt samma resultat av samma orsak, nämligen att kroppen snabbt kunde återbilda och ersätta skadad vävnad genom stamceller. Det är häpnadsväckande.
Men mekanismen är giltig även för mer vardagliga skador, som benbrott, frakturer och sårbildning. Vid fasta växlar kroppen från ett katabolt eller nedbrytande stadium till ett anabolt uppbyggande. Utan föda finns inget externt material att bearbeta, varvid cellerna söker återvinna byggstenar från skadade celldelar för den vidare ämnesomsättningen (autofagi, mitofagi).
Saknad av föda orsakar metabol stress, varvid kroppen förbereder för maximal tillväxt då näring åter finns tillgänglig. Det sker genom ymnig produktion av tillväxthormon och föryngring av stamceller, samt inte minst genom att prioritera reparation av defekt material, inklusive skador av olika slag – ur evolutionär synpunkt är det mekanismer som maximerar ett skadat djurs överlevnadschans.
För egen del råkade jag härförleden ut för en stressfraktur i båda fötterna, efter att alltför snabbt ha ökat den dagliga distansen i spåret. Jag borde naturligtvis ha vetat bättre, men hade faktiskt inte en aning om att belastningen var så hög.
En stressfraktur är en typ av förslitningsskada i vilken sprickor uppstår i de små ben som utgör mellanfoten eller angränsande partier, och det finns inget ingrepp man kan göra för att läka tillståndet. En regionanställd medicinman skulle förmodligen rekommendera vila med en chipspåse i ett par månader, men det är naturligtvis ingen hållbar lösning.
Fem dagars fasta, plus vitamintillskott med kalcium, inklusive lättare träning, gjorde dock susen, och även om det kommer att ta ytterligare tid att helt läka sprickorna, går det alldeles utmärkt att kuta på som vanligt. Värken har nästan helt försvunnit, från att tidigare ha varit helt handikappande – en djävulsk smärta.
Även det är häpnadsväckande, men alltså ett påtagligt bevis för fastans läkande effekter. Fastans regenerativa fas har på bara några dagar inte bara i stort reparerat sprickbildningen, utan även gjort fötterna starkare, en process som vanligen tar åtta veckor. すごい！