Den kristborgerliga högerregimen har tillsatt ännu en utredning, denna gång angående det låga barnafödandet. Men det är så att säga ingen nyhet att nativiteten är låg, och frågan är då varför det har dröjt så länge att komma till skott.
Alldeles utan utredning kan man mellan tumme och pekfinger enkelt peka på några helt avgörande faktorer, och det visar sig då att det är regimen själv som är det största hindret. Den krigskåta juntan under Kristersson dillar nämligen stup i kvarten om att det är «allvarstider», och när det är sådana vill man helt enkelt inte sätta barn till världen.
Inte nog med det, ministären sprider även amsagor om att odjuret i Kreml kan komma att anfalla Sverige eller något annat Nato-land inom några år, och under sådana förutsättningar minskar viljan att föröka sig. Regimens skogstokige försvarsminister Jonson öppnar även för att bedriva krig i Asien på USA:s sida mot Kina, och frågan är då vems barn han hade tänkt att skicka dit som soldater?
Regimen och dess propagandakvarnar i statsmedierna pumpar även oavbrutet ut domedagspropaganda kring «klimatet», vilket särskilt är ägnat att skrämma upp unga kvinnor. Om vi i framtiden kommer att «brinna upp» alternativt «dränkas», som den enfaldiga propagandan uttrycks, vill man nog inte ge sin avkomma ett sådant förfärligt arv.
Om regimen och dess medier ständigt målar fan på väggen och ideligen ropar varg i syfte att föra en hökaktig politik eller bedriva agendajournalistik, ska man således inte vara förvånad över att det har sekundära effekter. Tidöregimens skräckkabinett motverkar helt enkelt barnafödande genom sin dystopiska verklighetsbeskrivning.
Men även utan de uppdiktade fablerna om stundande krig och klimatapokalyps finns ett flertal skäl till att avstå från familjebildning, och även dessa emanerar från regimen, den innevarande likväl som tidigare. Samtidigt som man lånar pengar till tokrustning av försvaret mot en fiende som aldrig kommer, försummar man i motsvarande grad rikets styrelse i andra tillämpningar.
När arbetslösheten guppar kring tio procent, oligarkerna får hållas i att trissa upp matpriserna, levnadskostnadskrisen förvärras och den självförvållade energikrisen slår hårt mot vanliga medborgare, minskar incitamentet drastiskt att sätta barn till världen. Återigen får här ett fullständigt hjärndött beslut om att stänga ned kärnkraften sekundära effekter.
Det likaledes puckade beslutet om att öppna våra hjärtan och gränser för en miljonhövdad skara sociala migranter av huvudsakligen manlig börd har på samma sätt haft ett flertal sekundära effekter, som att kullkasta sammanhållningen, minska tilliten, stimulera framväxten av allt fler utanförskapsghetton samt inte minst bidra till att göra Sverige till våldets nation i Europa. När granater sprängs i bostadskvarteren och uppgörelser med skjutvapen sker i grannskapet drar man sig för att skaffa barn.
Alla pilar pekar alltså nedåt, och ett becksvart mörker råder. När framtiden är så oviss avstår man från att bilda familj, och tar helt enkelt chansen att maxa den egna tillvaron så gott det går. Så förfaller ett samhälle när det politiska ledarskapet saknas.
