Hemmet ska vara en trygg borg i vilken man är skyddad från angrepp utifrån av alla de slag, som försäljare, religiösa missionärer och inte minst politiska kvacksalvare som säljer sin ormolja. Det gäller såväl den fysiska tomten eller lägenheten som den digitala anropsenheten (luren, mailen), till vilken obehöriga helt enkelt ej äger tillträde.
Ändå noterar vi åter fenomenet med socialdemokratiska och andra partiarbetare som fysiskt knackar dörr hos personer, det vill säga gör intrång å någons fysiska boning för att söka påverka. Detta är inte «OK», för att prata socialdemokratiska.
Du ska icke störa människor i deras hemmiljö, och du ska icke terrorisera människor med e-post eller telefonsamtal. Vill du föra ut ditt budskap, gör det då i offentliga miljöer, som på torg och i kommersiella arenor, men för helvete inte hemma hos människor!
Om du ändå gör det ska du inte bli förvånad om du får ett kok stryk, eller i värsta fall får smaka bly från en AR-15. Stryk fick en SSU-are häromdagen när han idkade trespassing i Bromölla, och det var välförtjänt. Socialdemokratin gick över en röd linje när man på detta vis klampade in i människors privata skrymslen. Gör inte det.
I reklamsammanhang finns ett så kallat «nix-register», och en del menar att ett sådant även borde inrättas för politiska och andra doktrinära företeelser (religion). Men det enda rätta är att rakt av förbjuda sådan ovälkommen och påträngande marknadsföring, eventuellt kompletterat med ett aktivt opt-in i vilket man godtar sådana störande moment.
Det mest störande är att socialdemokratin inte förstår att man har gått över gränsen, och att man gråter ut i statsteve och andra kanaler över det inträffade. Även stassmister Kristersson beklagar sig med orden Vår fina demokrati bygger på att tusentals samhällsengagerade medborgare höjer rösten, går ut på gator och torg och deltar i demokratins debatt, men tycks alltså inte förstå att detta inte rör sig om offentliga miljöer som gator och torg utan privat miljö i hemmet.
Någon demokrati har vi ju inte i Sverige, och politikerklassens oförståelse för äganderätt och människors vilja att slippa politisk påverkan i det privata är ett stort problem. Politiker ska hålla sig till sina egna kanaler och offentliga miljöer och inte terrorisera allmogen med ovälkommen propaganda.