Kategorier
Liberalism Politik

Statsskickets grunder

Åkessons socialkonservativa parti visar sig inte vara så konservativt som man ger uttryck för, eftersom man inte stödjer regeringens förslag om att införa kvalificerad majoritet för grundlagsändringar. Sverigedemokraterna vill istället se folkomröstning i frågan, för att inte ge sossarna vetorätt i grundlagsfrågor.

I en fungerande liberal demokrati ska grundlagar vara i det närmaste statiska och aldrig någonsin ändras, men möjligen vidgas. Detta eftersom de uttrycker just de mest grundläggande principer kring statsskicket, som exempelvis en katalog av fri- och rättigheter som ska ligga fast oavsett omständigheter i övrigt.

Sverige har dock ingen sådan fungerande liberal demokrati, utan har för vana att ständigt och jämt peta i just grundlagen. Särskilt Socialdemokraterna har mer eller mindre gjort en schweizerost av grundlagen, när man har infört det ena undantaget efter det andra som medger att grundlagens bestämmelser kan trumfas av ordinarie lag. Typiskt är det just demokratins mest fundamentala frihet i form av yttrandefrihet som då angrips.

Ett annat problem är att Sverige inte har den maktdelning som fordras i den liberala demokratin. Lagrådet har ingen vetorätt i konstitutionella frågor, utan får ofta se sig helt överkört av regering och riksdag. I denna folksuveräna ordning ligger all makt i princip hos regeringen, vilket är vad Socialdemokraterna traditionellt förordar och Sverigedemokraterna nu tycks ansluta till.

Herr Åkesson borde emellertid erinra sig fallet med den så kallade gymnasieamnestin för hitresta sociala «flyktingar» från Afghanistan, då «folkviljan» sägs ha kommit till uttryck genom folkets «representanter» i riksdagen. Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas, menade Lagrådet då, men det struntade riksdagen i.

Regeringens förslag om kvalificerad majoritet för att anta grundlagsändringar är därför en mycket efterlängtad reform, och skulle föra det svenska statsskicket lite närmare liberal demokrati. Men även Åkessons tankar om folkomröstning är sunda, och Sverige borde införa samma system som i Schweiz med bindande folkomröstningar i just grundlagsfrågor, inklusive rätten för populasen att själv initiera omröstning kring lagar.

Men om det är något politiker är rädda för, så är det folkets vilja och åsikter. De vill bara ha folkets röster vart fjärde år, för att därefter strunta i folkviljan och styra efter eget godtycke. Det är därför sådant som gymnasieamnestin, nedläggning av kärnkraft, massinvandring och andra vettlösa reformer har kunnat genomföras, eftersom de inte har underställts folkets prövning utan genomdrivits av en politisk elit.

Ett betydande problem med den föreslagna grundlagsreformen är emellertid att man då fryser grundlagen i dess nuvarande usla skick, omfattande de miljarder undantag i yttrande- och informationsfriheten som föreligger. Svensk grundlag är i stort ett skämt, och omfattar inte mindre än fyra separata aktstycken som dessutom är sinsemellean oförenliga.

Till yttermera visso har den så kallade grundlagskommittén föreslagit att i grundlagen införa «rätt till abort» som en «fundamental» rätt. Det blir inte mer patetiskt än så, eftersom abort inte är en konstitutionell fråga, utan en sakpolitisk. Abort hör inte till det juridiska ramverket eller skelettet, utan är politiskt kött i den strukturen. Abort har inget med statsskicket att göra.

Grundlagen ska alltså inte förväxlas med Socialdemokraternas partiprogram, utan har att hantera de för demokratin nödvändiga premisserna, enkannerligen den oinskränkta friheten att yttra sig och den likaledes oinskränkta friheten att inhämta information, där de båda sistnämda dessvärre är kraftigt kringskurna i den «folksuveräna» pajasmonarkin Sverige.

Kvalificerad majoritet för grundlagsförändringar är ett steg i rätt riktning, men är samtidigt underordnat det stående problemet hur Sverige ska få en och endast en koncis och sammanhållande grundlag med en fri- och rättighetskatalog värd namnet, utan sådana rysligheter som hetslagar och andra inskränkningar. Där har vi kanske en agenda för Åkesson?

Sverige är ingalunda en liberal demokrati, men skulle kunna bli. Det fordrar då en enhetlig och stabil grundlag.