Dalbrobron i Vänersborg stängs i nio månader. Bron i Rusele i Lycksele stängs i flera månader. Bro i Deje stängs av under hela sommaren. Så har rubrikerna haglat under sommaren. Pendlare, förskolebarn med flera får ta omvägar på flera mil under tiden det saktfärdiga arbetet pågår.
Till det kommer förstås den ständigt utsatta tågtrafiken, som regelbundet är antingen försenad eller inställd. Undermåliga vägar som rasar samman. Något nytt byggs överhuvudtaget inte med avseende på infrastruktur, och det som finns är ofta i dåligt skick.
Så ligger landet i moderatregimens Sverige, som ju har sin Ukraïna först-policy och i övrigt inte gör ett skapandes grand för att sätta fart på ekonomin och utveckla Sverige. Man är mer intresserad av att klippa band på prideparader och på annat sätt godhetssignalera än att sätta spadar i jorden.
Detta ska kontrasteras med Kina, som bygger allt från höghastighetståg och massiva broar till nya energianläggningar i ursinnigt tempo. Under gårdagen öppnade man världens högst belägna hängbro i ravinen Huajiang i Guizhou, belägen på 625 meters höjd och med en längd om 2 890 meter, ett ingenjörsmässigt mirakel.
Under året har man färdigställt ytterligare tre sådana broar med över kilometerlångt spann, två i Nanjing, en i Guizhou, samtidigt som mindre projekt är oräkneliga. Guizhou är en bergig provins som mer eller mindre saknar flack terräng, och dess 32 000 broar är därför helt nödvändiga för effektiv transport. Hälften av världens högsta broar finns således i provinsen, som samtidigt är Kinas fattigaste.
Landet i övrigt förfogar över en miljon broar, varav nittio av världens högsta samt förstås världens längsta, den 165 km långa Danyang–Kunshan-bron (丹昆特大橋, Dan-Kun teda qiao) i Jiangsu. Det är motsvarande femtio gånger fler broar än i Sverige, på en yta som bara är tjugo gånger så stor.
Sverige har förvisso ändå ganska tät population av broar, och ett projekt som Öresundsbron är ägnat att inge viss respekt och stolthet. Men sådana byggnationer sker inte längre, och om man ändå försöker blir prislappen astronomisk och byggtiden utsträckt i det oändliga. Huajiang-bron tog tre år att bygga, i jämförelse, till en bråkdel av kostnaden att bygga Öresundsbron.
Det är alltså riktningen man ska ta fasta på, den riktning med vilken Sverige förfaller och den riktning med vilken Kina utvecklas. Ta till exempel Chongqing östra (重庆东站, Chongqing dongzhan), världens största järnvägsstation, som blev färdigställd i juni i år, som kompletterar världens tredje största station i samma stad, Chongqing västra (重庆西站, Chongqing xizhan). Medan man i Sverige inte ens förmår underhålla den 1800-talsmässiga rälsen, och förstås än mindre bygga ut järnvägen. Eller ens uppföra kärnkraftverk.
Sverige och Europa förvandlas därför sakteliga till den nya tidens u-länder under avindustrialisering, energikris och katastrofalt usel politisk ledning, medan forna u-länder som Kina tar täten i den fortsatta utvecklingen. Vad vill du göra åt det?