Att man har dubbla måttstockar när det gäller krig och konflikter är ingen nyhet, och att just polackerna på Dagens Nyheter skulle uppvisa en sådan när det gäller nyhetsrapporteringen kring judarnas folkmord i Gaza kom nog inte som en överraskning. Förmynderiet är så hårt att ett flertal journalister har lämnat sina tjänster i protest, enligt statsradion.
Det brukar ju betecknas som en antisemitisk «tankefigur» att judarna styr en stor del av medierna, därtill en «klassisk» sådan. På samma sätt menar man i dessa kretsar att det är «antisemitiskt» att blanda samman judar och staten Israel, men faktum är att judar i förskingringen ständigt implicerar sig själva som judestatens lakejer istället för att ta avstånd.
DN-tidningens journalistiska haveri är härvidlag inget undantag, utan ger bara högoktanigt bränsle till dessa «tankefigurer». Man binder ris för egen rygg genom detta agerande, på samma vis som den olagliga judiska ockupationsmakten gör sig till en total global paria när man blir sina slaktares arvtagare och anställer folkmord i Gaza.
Trollet har alltså spruckit i ljuset av dessa fasansfulla händelser, och var och en kan nu skåda det uppenbara. Lite till mans undrar nu var och en om den misslyckade konstnären i Wien kanske ändå var något på spåret.
Samtidigt som judestaten bombar och medvetet svälter ihjäl befolkningen genom att förhindra flödet av förnödenheter, tittar den politiska klassen i Sverige och Europa bort och låtsas som att ingenting har hänt. Man säger lite fina och till intet förpliktigande ord, men diskrepansen gentemot det där andra kriget är avgrundsdjup. Man har tagit ställning för brutaliteten.
Några sanktioner riktas alltså inte mot judestaten och dess frontfigurer så som den störtflod av repressalier som har aviserats gentemot Putin, Kreml och Ryssland. Men ryssarnas «fullskaliga» invasion till trots bedriver man inte folkmord, och den konflikten har inte tillnärmelsevis skördat lika många civila offer som den i Gaza. Om ryssarna är odjur, vad är då israeliterna?
Säkert har man medvetet en långsiktig «plan» om att ta Gaza i utbyte mot en tids kritik, i förhoppningen om att det småningom ska falla i glömska. Bara det att folkmord aldrig glöms, och att den som anställer sådana får en evig prick i belastningsregistret – detta borde judarna veta bättre än andra.
Plump i protokollet blir det även för de figurer som stödjer sådana folkmord, explicit eller implicit. På samma sätt som man än i dag pratar om vissa svenskars nazistiska sympatier, kommer man i framtiden att associera Wolodarskis och Kristerssons gäng med den tyranniska regimen i Tel Aviv. Man har besudlat sig själv med blodet från Gaza.