Debatten kring äldre statyers symbolik fortsätter i takt med att man i andra delar av världen går mer handgripligt tillväga i att vandalisera och vältra statyer över ända. Vänsterns bildstormare menar att bland andra Winston Churchill, Thomas Jefferson och Cristoforo Colombo är förtryckare, rasister och annat och därför inte är lämpliga att vara förevigade på allmänna ytor.
I Sverige gäller debatten, som ingalunda är ny, figurer som Karl XII och Carl von Linné, personer som enligt vänstern företräder envåld och rasbiologi och därför borde elimineras från offentligheten. Man har även hittat en enskild slavhandlare i form av Louis de Geer, porträtterad i brons i Norrköping sedan 1945.
de Geer var alltså en nederländsk köpman som verkade i Sverige, en av de beryktade valloner som arbetskraftsinvandrade under 1600-talet och som visade sig vara oerhört nyttig för svenskt näringsliv. Hans – och därmed Sveriges – del av den transatlantiska slavhandeln är i sammanhanget infinitesimal, och väger inte på långt när upp hans mer positiva gärningar.
Redan Jesus berättade att människan är ofullkomlig, och att den som är utan synd kaste första stenen. Det är ett filosofiskt arv som har präglat Europa sedan kristendom etablerades som statsreligion i Rom och annorstädes, och även vi ateister som tar starkt avstånd från kristendom som lära och dess politiska resultat kan försvara en del av dess grundläggande och för den tiden radikala filosofi, inte minst om människans natur.
Eftersom var och en av oss är ofullkomlig, är också summan av oss i form av nationalstaten ofullkomlig. Vi strävar hela tiden efter att förbättra oss själva och våra nationer, och vi gör det med historien som fond. Vi måste ha referenser till dåtiden för att kunna se hur vi har fortskridit som individer och gemensamt samfund. Frankrikes president Macron har inte rätt i mycket, men just i försvaret av landets historia och de statyer och andra föremål som avbildar den slår han huvudet på spiken.
Thomas Jefferson skulle med nutida mått mätt kunna anses vara moraliskt förkastlig, då han höll sig med slavar. Men hade han därmed något val i en tid och region där slavhandeln var motorn i samhället? För sin tid var han tvärtom ganska radikal i det att han behandlade sina slavar väl och var en tidig förespråkare av emancipation.
Hans moraliska insikt var att slaveriet var djupt orätt, och han borde därmed hyllas för detta även av efterkommande generationer som vår, utöver allt det andra som motiverar hans eviga porträtt i offentligheten. Han var för sin tid ett fantastiskt föredöme, även om han inte skulle platsa i samtiden.
På samma sätt kan man resonera kring de flesta av historiska personligheter som av någon anledning har blivit förevigade. Man kan inte plocka ut dem från deras egen tid och dess sammanhang, utan måste bedöma dem i den kontext och under de villkor de verkade. Man måste se till deras samlade gärning och inte bara plocka ut små bitar.
Carl von Linné var ingen rasist och hyste inget agg mot människor, utan var fånge under sin tids fördomar. Han är en av dem vars arbete har lett till mer kunskap och därmed möjlighet till förbättring av oss själva och våra samhällen, och för det ska han rätteligen hyllas i form av statyer, sedlar och andra avbildningar. Han är en av de giganter på vilkas axlar Sverige som nation vilar.
I största allmänhet tenderar vi att uppföra statyer kring personligheter som i någon mening har verkat för nationens väl eller på annat sätt anses vara föredömen, eller som har haft en historisk betydelse även om resultaten kan ifrågasättas – Karl XII tappade stormaktsväldet, men är tveklöst en historisk person av rang.
På samma sätt finns alltjämt avbildningar av Lenin i Ryssland, och i Mongoliet är Temüjin Borjigin – khanen Djingis – självklart föremål för samma slags avbildning, en nationalklenod trots att khanen knappast kan sägas vara ett föredöme i modern mening. Däremot finns naturligtvis inga statyer av Hitler, annat än vid diverse vaxkabinett.
Statyer och andra offentliga föremål måste – under den tid de uppförs – i huvudsak tas emot väl av den stora majoriteten, eller i vart fall inte förarga en mindre minoritet. Dag Hammarskjöld är därvidlag en – slätstruken och egentligen helt obetydlig – figur som kan godtas utan problem, medan en staty av till exempel Klimat-Greta per omgående skulle röna samma öde som avbildningen av Zlatan Ibrahimović.
Jag skulle själv stå i första ledet att spränga en sådan staty i bitar, för att Klimat-Greta är en vänsterpopulist och inte en allmänt uppskattad person. Hen har därvidlag inte heller åstadkommit ett dyft för Sverige. Man kan alltså inte i allmänhet uppföra statyer av sina idoler och ideologiska förebilder, särskilt inte om det finns en djup polarisering kring dessa.
Polarisering i efterhand, i en annan tid och i en annan kontext, är en helt annan sak. Att i nutiden banna Cristoforo Colombo eller någon annan kolonialist för gärningar utförda för många sekler sedan är ett ganska rubbat förhållningssätt till historien. Det hindrar inte att man i något enstaka fall kan göra en nykter omvärdering, men i huvudsak ska man låta historiens stora män och kvinnor få vara i fred, som minnesmärken över vår väg framåt i tiden.
