Kina utmanar USA och dess allierade i sitt geografiska närområde, och därför måste Sverige agera mot Kina! Där har du en rykande färsk «analys» av någon Ismail i en lokal blaska. Som om ordningen med amerikanska kanonbåtar i Sydkinesiska sjön vore normal, och som om det vore en angelägenhet för Sverige?
Ytterligare ett skäl till att Sverige måste ta strid mot Kina är, enligt skribenten, att man ägnar sig åt «påverkansförsök och övervakning» av miljontals användare på sociala medier. Men även detta tycks vara Kinas interna angelägenhet – med kraftigt stöd i befolkningen – och alltså inte en fråga för Sverige?
Slutligen sägs saken handla om Kinas «globala maktambitioner», men man lyckas i vanlig ordning inte prestera något slags bevis för hur dessa tar sig ut eller vad de skulle bestå i. De eviga missuppfattningarna och lögnerna om att Huawei måste «dela vidare information» till kinesiska myndigheter tycks här vara den starkaste länken i kedjan, uppblandat med enstaka exempel på hur länder har förlånat sig.
Nå, hur ska Sverige uppnå detta målet att tillrättavisa Kina och ta strid mot landet? Enligt skribenten ska det ske genom att «forma allianser», ty annars riskerar Sverige att utsättas för repressalier från Kina.
Som av en händelse lanserar Expressen-tidningen samma analys dagen före, och vi tycks här ha en copycat-effekt. Men medan den tidningen för en gångs skull levererar en nykter redogörelse kring hur debatten i Sverige måste vara realistisk och byggd på kunskap (vilket den inte är), svamlar Ismail i den största okunskap om saker han inte förstår.
Några sådana allianser är helt enkelt inte möjliga, utan blir allt för svaga för att ha någon verkan. EU i stort kommer inte att bli en sådan allians, utan ser främst till handeln, och kommer bara att i symbolisk mening markera mot Kina i de ärenden Sverige vill ta mer ingående strid.
Man kan notera hur Australien, i allians med det mäktiga USA, för närvarande trycks ned i skorna av Kina efter att ha tuffat till sig på just det sätt Sverige vill. Man har en omfattande handel med Kina, men när man utövar politiska påtryckningar och sprider förolämpningar mot landet väljer Kina att hellre köpa vin från Sydafrika och järnmalm från – USA! Kvar står Scott Morrison med arga vinodlare och byxorna nere.
Även USA kan nu räknas bort, efter att Biden har lanserat omfattande planer för att förnya infrastrukturen och ställa om till grön energi, projekt som är så kostsamma att det inte är möjligt att på en och samma gång gå till storskaligt angrepp mot Kina som under Trump.
Nog för att USA kommer att sätta käppar i hjulet och ideligen kriga lågintensivt, men agendan i övrigt kräver att man har balans i relationerna, för man är till syvende og sidst beroende av Kina för både klimatplanen och den egna handeln. Det är den analys som ger sig själv efter Bidens presentation av sina ambitioner.
Under de förutsättningarna bleknar alla stridsrop, och Sverige gör nog bäst i att skaffa sig en realistisk kinapolitik, i proportion till sin storlek och i harmoni med de egna näringspolitiska målen. Det är inte vår roll att vara världens samvete, utan att arbeta för befolkningens trygghet och välstånd.
Australien är i kinesisk retorik blott ett tuggummi under skosulan, och med samma liknelse har Sverige helt enkelt inget att vinna på att mopsa upp sig och skälla på giganten på andra sidan jorden. Kina säger sig ha gott vin för sina vänner, men hagelbössa för sina fiender, en devis värd att begrunda.
Det betyder att vi inte på en och samma gång kan vara kund i en butik som vi vandaliserar med sprejade politiska slagord. Om vi vill sälja bomullsprodukter i Kina, kan vi inte samtidigt angripa landets bomullsproduktion. Om vi vill sälja 5G-nät i Kina, måste vi tillåta samma sak hos oss, och kan inte selektivt förbjuda hela näringar för att vara följsamma mot Washington.
Det står oss helt fritt att skälla som en rabiessmittad terrier på Kina, men det står Kina likaledes fritt att vägra handla med oss, på samma sätt som med Australien. I detta finns inga maktambitioner, utan bara vett och etikett.