Två viktiga observationer kan göras angående Volvos fortsatta strategi i Kina. Den ena är att taximarknaden i Shanghai är satierad med bilar av märket VW Santana, eller 大众 (Dàzhòng = Folket[s bil]) på kinesiska, ett billigt och ålderdomligt schabrak som utgjort stommen i en medveten kommunikationsstrategi.
Den kinesiska bilindustrin utgår i princip från mitt gamla Jiading (嘉定) i västra Shanghai, ett gemytligt distrikt som är hemort för hundratusentals entrepenörer i fordonsindutrin. Volkswagen var tidigt ute när man 1985 slog sina påsar ihop med Shanghai Automotive (SAIC) för att massproducera just Santana och andra modeller – en folkvagn som motsvarade kinesernas budget vid den tiden. Även General Motors och Ford har senare etablerat samarbeten med bas i Jiading, och så förstås även Hangzhou-baserade Geely (吉利, Jílì = lovande), som är huvudägare i Volvo.
För att förstå dimensionerna lite bättre kan nämnas att enbart Shanghai Volkswagen sprutar ut över 700 000 bilar per år, och att bara Jiadings industriparker omsätter närmare 300 miljarder kronor per år. Det är i detta landskap Volvo under kinesiskt ägarskap ska försöka slå sig in.
Här kommer den andra observationen in, att det i Kina finns över en miljon dollarmiljonärer, en effekt av tioprocentig årlig tillväxt och miljardbefolkning. Tio procent tillväxt motsvarar en fördubbling av ekonomin vart åttonde år, och sedan Volkswagen 1985 grävde det första spadtaget i Jiading har den kinesiska ekonomin växt tiofalt. Detta har således sin direkta motsvarighet i marknadsmöjligheter för betydligt lyxigare segment, och är således också orsaken till styrelseordförande Li Shufus prognoser om fler lyxbilar.
Men här ser vi också att Volvo har en avgörande svaghet i att så länge ha ignorerat den kinesiska marknaden. Man har visserligen haft ett samarbete med Chang’an under Fords ledning i Chongqing, men inte i syfte att bearbeta den kinesiska marknaden utan för billig montering och vidareexport till resten av världen.
Det är detta strategiska misstag Li Shufu nu söker åtgärda, och det är ganska bråttom då BMW, Mercedes och andra ledande märken redan har ett stort försprång. Å andra sidan kommer den kinesiska bilmarknaden fortsätta växa, samtidigt som dollarmiljonärerna blir än fler. Det är naturligtvis inte bara Volvo utan i princip de flesta exportföretag som kan rikta in sig på denna rikemansklass (utöver den växande medelklassen) med lyxartiklar, men då måste man finnas i Kina och förstå sig på kineser och kinesisk kultur – det gör man i allmänhet inte idag.
