Om Shanghai (上海) är helvetet på jorden, är grannstaden Hangzhou (杭州) dess paradisiska motsvarighet. Ungefär så lyder klichén kring dessa städer, som båda var för sig hyser fler invånare än hela Sverige. Jag kan gå i god för det: att spatsera längs Västersjön (西湖, Xihu) i Hangzhou är en svårslagen kontemplativ njutning i undersköna miljöer, likaså att promenera i den backiga och tropiska terrängen i tedistriktet Longjing (龙井) alldeles i närheten. Hangzhou är en idyll.
Det är från denna stad, som redan Marco Polo sägs ha beundrat, biltillverkaren Geely (吉利, Jili) stammar, och nu ska ägarskapet av hela Volvo Personvagnar föras dit. Affären är i princip redan klar: Volvo blir kinesiskt, vilket somliga betraktar med skräck i blicken. Det finns en rädsla för att Geely och Kina efter att ha sugit åt sig Volvos teknik ska sjappa och lämna Sverige i sticket. Arbetskraften är trots allt mycket billigare i Kina.
Men det fungerar nog inte så. Visserligen är det troligt att delar av tillverkningen i större utsträckning kommer att förläggas till Kina och andra länder, men Geely har inte för avsikt att sabotera det renommé av säkerhet och kvalitet som det svenska varumärket står för, och för att växa i Europa och på andra marknader utanför Kina behöver man en fast utrikes bas, naturligen Göteborg. Man kommer att växa in i ett ömsesidigt beroende som inte skiljer sig från det Ford och Volvo haft.
Affären är bra för Sverige, som kan behålla en bilindustri under ett ägarskap som har betydligt bättre förutsättningar att skapa lönsamhet i verksamheten. Och affären är självklart bra också för Kina, som får en rejäl skjuts i en viktig teknikbransch. Guldkusten, med Shanghai och Hangzhou som naturliga centra, kommer att utöka sin potential som en av världens ledande regioner, en position man kommer att nå inom trettio år. Kina har på allvar demonstrerat sin kraft för svenskarna.