En del rabalder uppstod häromveckan då «nyheten» att man helst bara bör äta femton gram rött kött per dag för att «främja både klimatet och människors hälsa» kablades ut. Det motsvarar en korv per vecka, eller i runda slängar en elvafaldig reduktion av svenskens nuvarande konsumtion av rött kött, ned till ungefär indierns futtiga nivå. Kommer förstås aldrig att fungera.
Men någon nyhet är det inte fråga om, utan det är samma riktlinjer som gavs 2019 då den «planetära hälsodieten» eller «EAT-Lancet» presenterades. Faktum är att gränsen då angavs till 14 gram rött kött per dag, men det är alltså en avrundning av hundra gram per vecka. För övrigt en helt godtycklig siffra.
Det är snarare mer reklam i vänstermedier för Johan Rockström och andra galna klimatdårar, som tror att hela världen kan äta samma slags enfaldiga och fattiga kost som bangladeshier, utan något som helst beaktande av lokala matkulturer (till exempel indoeuropeisk boskapskultur) eller produktionsmässiga förutsättningar, för att inte tala om beredskap – vi i den arktiska regionen kan inte odla tillräckligt mycket för att vara självförsörjande.
Dieten i fråga är inte heller bra för vare sig «klimatet» eller hälsan, och särskilt inte det senare. Snarare kommer en sådan fattig och futtig diet att ge fortsatt kortväxthet och annan underutveckling, inte minst kognitiv, särskilt i fattiga länder.
Själva tanken att kompromissa med sin hälsa för att uppnå ett dystopiskt «klimatmål» är dessutom fullständigt absurd, och de problem som finns med överutnyttjande av resurser måste istället angripas med populationskontroll. Världens befolkning måste alltså minska snarare än att femtio miljarder människor ska leva som en kastlös indier i Kolkatas slum.
Svårförståeligt är även varför ett perfekt kretslopp skulle utgöra ett problem för «klimatet». Kor utvinns alltså inte av kol och olja i marken, utan ingår i ett slutet kretslopp. Visst släpper kor ut metan, men metanet omvandlas till koldixoid, som sugs upp av växter, som äts av kor, och så vidare i all evinnerlighet.
Boskap är vidare proteinmaskiner som nyttjar gräsbevuxen mark som i övrigt inte kan brukas för odling eller annat. Sagda kretslopp inbegriper för övrigt inte bara kor, utan utgör ett helt ekosystem med kompletterande biotoper. Odling fordrar gödsel, som antingen kommer från boskap eller från konstgödsel framtagen med hjälp av metan (Haberprocessen) – Rockström och klimatdårarna väljer oväntat nog naturgasen.
Kossorna konsumerar även vatten, vilket man menar är ett problem. Men här är en nyhet för Rockström et al: det är också ett slutet kretslopp. Kor pinkar ut det regnvatten de huvudsakligen konsumerar, och den totala vattenmängden i omlopp är alltid konstant. Vattnet «förbrukas» alltså inte, och försvinner inte heller i något svart hål som klimatdårarna tycks tro.
Dieten är således framtagen med «klimatet» som huvudsakligt rättesnöre, och hälsan kommer uppenbarligen i allra sista hand. Man hävdar att femton miljoner liv per år skulle kunna räddas med dieten, men om det verkligen vore liv och hälsa man är intresserad av skulle man förstås angripa ultraprocessad föda, den stapelvara som överlägset orsakar mest sjukdom och förtidig död.
Men det finns överhuvudtaget inget intresse för det bland detta klientel, som även inbegriper Livsmedelsverket, vars politiska direktiv ju också omfattar «klimatet» som överideologi. Istället angriper man det nyttiga köttet och dess ingredienser i form av mättat fett, som man alldeles felaktigt associerar med sjukdom.
Dieten tar inte heller hänsyn till IBS och andra åkommor som orsakas av fiberrik diet eller gasbildande ingredienser som bönor, linser, kål och lök. Många av oss som främst äter kött och fisk gör det just för att vi då mår så mycket bättre, och slipper tillbringa halva dagen på skithuset för att magen ständigt är orolig av fibrer och kolhydrater i alldeles för stor mängd.
Livskvalitet finns helt enkelt inte som parameter i denna planetära skräpdiet, utan det är en diet som proklameras von oben av en elit till den stora massan av produktionsenheter (du och jag) som ska utfodras på billigast möjliga vis, medan kvalitetsmaten är vigd för den politiska aristokratin.
