Under rubriken «framsteg» samlar statsteve en rad tokigheter kring diet och hälsa, i den doktrinära ambitionen att anpassa livets alla skeenden kring den allestädes förhärskande klimatdystopin. Det rör sig om att förespråka ultraprocessat konstkött av ihoplimmade sojarester, insekter på menyn och andra konstigheter.
Det går knappt en dag utan att en «ny studie» sägs visa något i den bias som statsteve dras med, oaktat att nya studier sällan tränger undan etablerad forskning. Så inte heller i det här fallet, som rör den så kallade «planetära hälsodieten».
Man har nämligen kunnat påvisa en relativ riskreducering om «hela 30 %» (RRR = 0.3) för amerikaner som följer dieten. Men det är i vanlig ordning en observationsstudie, och jämförelsen gäller den amerikanska standarddieten, mot vilken i princip samtliga dietära alternativ uppvisar motsvarande eller bättre reducering. Det är således ickeforskning på hög nivå.
Icke desto mindre är det en vanlig uppfattning bland ett visst klientel av forskare att befolkningen måste övertygas att anamma den «planetära hälsodieten», inte bara för dess förmenta «hälsofördelar» utan framförallt för att jorden ska kunna härbärgera tio miljarder människor framåt mitten av seklet och elva miljarder vid sekelskiftet.
Denna kvantitet av människor innebär således uppoffringar i kvalitet i näringen, så till den grad att Världshälsorganisationen WHO har dragit tillbaka sitt stöd för den märkliga vänsterdieten. För WHO är det omvända problemet betydligt viktigare, nämligen hur man ska kunna råda bot på den näringsbrist som präglar stora delar av världen utanför den västerländska PK-eliten, och i den ambitionen spelar protein- och näringsrik animalisk föda en avgörande roll som inte kan förlikas med den «planetära hälsodieten».
Den «planetära hälsodieten» anses av kritiker vara av doktrinärt slag och i grunden helt ovetenskaplig. I universell tillämpning skulle den i ett slag slå ut traditionella industrier, drastiskt förändra ekosystemen samt rasera kulturarv, i Europa exempelvis den indoeuropeiska boskapskultur som definierar oss sedan årtusenden.
Man förefaller tro att «plantbaserade» alternativ kan växa utan gödsel och i något slags vakuum fritt från traditionella ekosystem i kretslopp, men detta är alltså i princip flingindustrin och dess akademiska gren vid Harvard som talar sig varm för ändlösa fält av genmodifierad majs och andra grödor.
I praktiken innebär den «planetära hälsodieten» massiv utfodring av populasen med kolhydrater och industrioljor, och med ett absolut minimum av animaliska livsmedel. Valfriheten elimineras mer eller mindre fullständigt i detta dietära tyranni, som inte rymmer sådant som medelhavskost och naturligtvis inte heller ketogen kost.
Exempelvis innebär begränsningen kring rött kött (14 gram!) att man får nöja sig med en skiva bacon varannan dag, vilket motsvarar konsumtionen av kött i Afrika, alltså den del av världen WHO försöker föda bättre med just kött. För egen del åker ett helt paket bacon (140 gram) ned i stekpannan varje dag, och därtill 200 gram nötfärs eller annat rött kött, och det finns inga grönsaker som kan ersätta det.
Samma hårda limiter kring fågel (29 gram) ger ett kycklinglår varannan dag, och för fisk (28 g) motsvarande en och en halv burk makrill i veckan. Min konsumtion av fisk uppgår till 250 gram per dag. Men med ett så begränsat rekommenderat intag av fisk följer allvarlig brist på ω-3-fettsyror DHA och EPA, och speciellt kommer balansen ω-6:ω-3 att förskjutas mot synnerligen skadliga nivåer givet att dieten är ω-6-rik i övrigt. Det är ett recept för en hälsokatastrof.
Ägg? 13 gram per dag i den «planetära hälsodieten», motsvarande mindre än två ägg per vecka. Den egna konsumtionen är här närmare ett halvt dussin ägg per dag, eller 330 gram.
Istället för näringsrika animaliska källor betonar den «planetära hälsodieten» en rad «plantbaserade» alternativ. Man kan naturligtvis inte invända mot ett visst inslag av grönsaker, men därtill kommer gryn och korn omfattande 230–800 gram per dag, tillsatt socker (!) 31 gram (tre burkar sockervatten) utöver fruktos i 200 gram frukt, och vegetabiliska oljor 40 gram. Kellogg’s kunde inte önska sig en bättre julklapp, och det är svårt föreställa sig hur man kan få för sig att kalla en diet med tillsatt socker för «hälsosam» – om man inte ser de pekuniära motiven i fonden.
Därtill kommer baljväxter i intervallet 0–100 gram per dag, vilket sammantaget gör att proteinbrist lär uppstå hos befolkningen, givet att plantbaserade källor inte har fullvärdigt protein. För den uppväxande generationen lär dieten leda till kortväxthet och andra brister, medan den äldre blir skörare och därmed riskerar benbrott och andra problem med vidare fara för livet. Detta är naturligtvis inte en «hälsodiet», utan ligger närmare en utfodringsplan för fångar i en straffkoloni, med ett minimum av livsuppehållande nutrienter.
Den «planetära hälsodieten» är en abstrakt teoretisk konstruktion som inte är förankrad i människans utveckling och behov, och den praktiseras inte av någon grupp av jägare–samlare i det fria, utan enbart av västerländska stadsbor med doktrinära ambitioner och vänsterliberala sympatier. Men inte ens den senare gruppen förmår egentligen följa den strikta dieten, utan fuskar konstant.
Proponenterna vid statsmedierna och hos Rapsböndernas intresseorganisation Livsmedelsverket talar sig gärna varma för den «planetära hälsodieten», men lever knappast som man lär. Det skulle därför vara intressant att se något slags självdeklaration för det klientel som ständigt propagerar denna gröna hållning, det vill säga vad de själva har på menyn under en typisk vecka. Vad äter egentligen statsteves klimatankare Erika Bjerström? Inte är det den «planetära hälsodieten» i alla fall…
