Statsmedierna ska tydligen ha hittat på ett nytt grepp i sin klimatporr, nämligen att redovisa marktemperatur istället för gängse lufttemperatur. Med sådan «metodik» blir det plötsligt sextio grader varmt i Spanien, vilket nog får sägas vara en tämligen grov överdrift.
I övrigt söker statsmedierna som vanligt med ljus och lykta världen över efter minsta antydan till «extremväder» eller skogsbrand, i vart fall i form av värme eller skyfall. Ty här hemma i Sverige hittar man inget annat än regn, kyla och trist väder, efter en kort period av sol i juni, och naturligtvis inte heller de skogsbränder pyromanerna i statsmedierna hade hoppats kunna rapportera om.
Såväl nederbörd som temperatur är alltså fullständigt normala för årstiden, och kvicksilvret letar sig inte över arton grader mitt i juli i södra Sveriges inland. Till åren komna grannfrun eldar som brukligt i kaminen för att hålla värmen givet de abnorma elpriserna, och själv huttrar jag under dubbla täcken om natten. Statsmediernas «tips» om hur man sover i «hettan» är alltså helt obegripliga för en inhemsk publik.
Nej, jag «förnekar» inte «klimatet», utan vi har en pågående antropogen uppvärmning, och med den följer fler värmeperioder, enkannerligen i Sydeuropa. Detta är välkänt, men inget som tarvar minutiös bevakning av vädret, ty det är vad statsmedierna för närvarande ägnar sig åt.
Man har en fruktansvärt skev bias när man aktivt söker väderfenomen i syfte att bekräfta sin stående tes, i den vidare ambitionen att – ja, vadå? Skrämma upp allmogen att ansluta sig till något slags klimatapokalyptisk rörelse med missriktade grepp som veganism?
Vem i övrigt, andra än miljöpartister och statsreportrar, är intresserad av ständiga väderrapporter från när och fjärran, och är sådana «nyheter» verkligen mer angelägna än exempelvis Tysklands nya Kina-strategi, som statsmedierna naturligtvis inte har rapporterat om?
Man får anta att den som har ett sjukligt intresse för väder kan följa SMHI:s och andras rapportering, medan skattefinansierade statsmedier kanske borde se över sin prioritering och fundera över om uppdraget är förenligt med denna alarmistiska agendajournalistik? Av medier i allmänhetens tjänst förväntar man sig en betydligt mer seriös bevakning, inte minst avseende klimatet.
