Statstelevisionen har laddat upp ordentligt inför säsongen, med fullständigt fokus på varenda liten torvbrasa i hela landet. Men några skogsbränder blir det inte, utan det pyr på sin höjd en smula i något skogsparti. Det blir ingen bra teve av det, och statskanalen får därför göra som man brukar, nämligen veva 2018 års bränder i repris.
Det är ett uttryck för agendajournalistik, att man konstruerar nyheter istället för att faktiskt redogöra för de händelser som äger rum, i objektiv storleksordning. Statstelevisionen har även andra agendor, exempelvis ett tungt vårdfokus av att i snart sagt varje nyhetsutsändning berätta om någon «ny metod» eller någon «ny studie» utan något som helst sammanhang och utan att delge tittarna någon djupare förståelse för hälsa. Man går mest det medicinindustriella komplexets ärenden, och förstås sossarnas – man måste underhålla den ofantliga sektorns medlemsskara.
På samma sätt är det med rapporteringen kring klimatet, att man syftar till att förmedla «oro», men utan någon som helst diskussion om vad man vill uppnå, eller hur. Jo, Sverige ska satsa på sina «klimatmål» och vara övernitiskt ambitiös som vanligt, det vill säga offra sig på klimataltaret för att vara bäst i klassen, men det innebär väl inte att uppvärmningen avstannar för det?
Enligt statsteve är det tydligen en högst lokal fråga, och man tar inte upp för diskussion mer väsentliga parametrar som den globala befolkningsstorleken, eller vad det kan tänkas innebära när ytterligare tre miljarder afrikaner tillkommer fram till sekelskiftet, i ett Afrika som drivs av stark tillväxt och utbyggnad under fossil energi. Hur mycket väger Sveriges «klimatmål» i jämförelse?
Har man månne någon tanke kring hur fossilberoendet kring stål, betong och konstgödsel ska brytas med ny banbrytande forskning eller nya tekniska metoder? Diskuterar man nya stabila och ekonomiska energikällor som fusionskraft? Nej, någon sådan mer konstruktiv rapportering och diskussion förekommer helt enkelt inte i statsmedierna.
Misstanken stärks därför att det primära syftet är att ge uttryck för klimathysteri och injaga ångest, främst hos lättskrämda unga kvinnor. En märklig vinkling i rapporteringen är nämligen att det främst är «de unga» som kommer att «drabbas» av klimatförändringar, och att de därför har ett särskilt privilegium av att närvara vid politiska klimatmöten och annat.
Men all politik drabbar faktiskt «de unga», och det är nog inte en god ordning att för den sakens skull ge rösträtt åt småbarn eller lägga särskild vikt vid unga aktivister som mest drivs av känslor snarare än utvecklat förstånd. Det är inte «demokrati» att ge vissa segment av befolkningen tyngre rätt, utan dess motsats.
Känslorna får företräde även när Agendas ankare får lägga ut texten om att det minsann inte bara «känns» varmare, utan även är varmare än fordom. Båda utsagorna är emellertid felaktiga, och det är troligare så att programledaren misstar sina egna klimakteriesvettningar för verkligheten.
Det är inte varmare än förr i termer av maxtemperaturer, och särskilt juni är numera kallare än förr – även i statsvädrets mätningar. Uppvärmningen manifesteras istället i varmare medeltemperatur om natten och särskilt på vintrar, som under en del år är betydligt mildare än förr. Det är för övrigt det förväntade.
En annan effekt som förväntas är betydligt våtare klimat, med mer nederbörd och bättre förutsättningar för jordbruk. Detta särskilt i Sverige och Nordeuropa, men även i resten av Europa, med undantag för Spanien – som statsteve förstås väljer att fokusera på för att dra kopplingar till den icke klimatrelaterade torka som för närvarande råder i Sverige.
Men nu är det fina soliga vädret nog över för den här gången, och mer normal grådaskighet lär prägla resten av sommaren. Det mesta regnar bort, som det heter i slagdängan. Så även de av statsteve hett efterlängtade bränderna, varför man får söka sig till andra delar av världen för att få utlopp för sitt patologiska behov av skogsbrandsporr.
