Kinas förre ambassadör till USA, Qin Gang, tycks ha blivit kortvarig på posten som utrikesminister, och spekulationerna är i full gång om orsaken därtill. Det hör till saken att Zhongnanhai aldrig kommunicerar utåt om sina bevekelsegrunder i fråga om skiften i ledargarnityret, och förloppet är i det avseendet helt normalt.
I svensk statsteve får Qin Gang (秦刚) naturligtvis heta «Kin Gang» med hårt k, eftersom man därstädes är renons på all kunskap om Kina och det kinesiska språket, och mer är hemmastadda i «quranens» tungomål. Det svenska ordet för «Kina» (/²ɕiːna/), likväl som andra västerländska ord för landet, stammar annars just från tecknet 秦 (Qin, /t͡ɕʰin³⁵/), som är namnet på den första dynastin 221 f.v.t. – uttalet är alltså med muljerat k som i «Kina» eller «kjol».
Nå, statstevekremlologernas – eller är det kanske kanske beijingologernas eller zhongnanhaiologernas? – taffliga försök att i kaffekasken försöka uttyda något slags schism mellan Qin och landets «diktator» Xi Jinping till trots, är den krassa sanningen förmodligen mer banal. Man kan konstatera att Qin Gang alltjämt är upptagen som medlem i statsrådet (国务院, guowuyuan), det vill säga Kinas regering under premiärminister Li Qiang (李强), vilket naturligtvis inte vore förenligt med en träta inom Zhongnanhai.
Qin försvann från rampljuset för en månad sedan, då ett möte med EU:s «utrikeschef» Josep Borrell avbokades med förklaringen att Qin «inte var tillgänglig». Utrikesdepartementet har vidare hävdat hälsoskäl för frånvaron, vilket förstås kan vara med sanningen överensstämmande, men även är ett klassiskt svepskäl.
Rykten florerar vidare om en «otrohetsaffär», men det är nu inte helt ovanligt att man i de kretsarna har både en och två «ernai» (二奶, andrafru), och det är därför vanligen inte skäl för att avpollettera någon från en politisk eller annan post. I Kina skjuter man då hellre budbäraren, exempelvis den store poeten Gui Minhai, vars saftiga lektyr om Xi Jinpings (påhittade) älskarinnor småningom fick honom fängslad.
Qin handplockades för övrigt av Xi på grund av sin erfarenhet från USA, och det är helt enkelt inte troligt att en person med en sådan bakgrund skulle försöka utmana Xi. I den mån han har uttryckt en annan linje, är det kutym att böja sig för majoriteten i rådet, och alltså inget problem i sig – diskussionerna går ofta heta i rådet.
En omständighet som skulle leda till utredning om Qins lämplighet är emellertid korruption, om han har tagit mutor av något slag eller på annat sätt otillbörligt har nyttjat sin ställning. För Xi har kampen mot korruptionen varit central, eftersom den är ett gift för en effektiv administration, och ingen går därvidlag säker.
Elaka tungor menar att Xi har nyttjat reformen som ett sätt att slå mot politiska fiender, vilket säkert äger riktighet på marginalen, men så att säga inte har någon relevans avseende den ofantliga skara på lägre nivå som har fått plikta för sina fasoner. Det är en genuin och viktig ambition.
Den egentliga bevekelsegrunden till Qin Gangs sorti får vi reda på tids nog. Tills vidare återinträder Wang Yi (王毅) på posten, veteranen som redan är Kinas «toppdiplomat» (中央外事工作委员会办公室主任, om du verkligen vill veta), ett ämbete som ligger snäppet över utrikesministerns och motsvarar «högste ledare» (最高领导人) i den allmänna politiken. Bara i Kina…
