Greta är en piffig ung kvinna i storstaden. Hon studerar till socionom, och läser genusvetenskap vid sidan av. Hjärtat ligger klart till vänster, och så även hjärnan – Greta röstar självklart på Miljöpartiet, eftersom hon vill rädda världen från en klimatkollaps.
Men Greta värnar även djurens rättigheter, och har därför deltagit i en del manifestationer för att släppa ut minkar – även om minkarna dör i det fria. Aktivismen omfattar också att stoppa bilister och kladda ned offentliga konstverk för att väcka uppmärksamhet kring klimatet, och hon planerar att småningom bryta sig in vid ett kärnkraftverk för att protestera mot den koldioxid- och utsläppsfria elen.
Självklart är Greta vegan, och hon fucking hatar alla medelålders män – särskilt vita sådana – som äter kött och spyr ut avgaser i sina bensinslukande SUV:ar. Medlidandet för djuren har hon sedan tonåren, och hon kan inte för sitt liv förstå hur man avsiktligt kan döda kännande varelser så länge det finns växter att äta.
Nämnas behövs inte att Greta med sitt vänsterradikala engagemang även är för rätten till abort, som hon vill grundlagsskydda. Två gånger har hon själv varit under skalpellen för att terminera ett mänskligt liv i vardande, men Greta tycker inte att man kan jämföra en cellklump till mänskligt foster med en fullt utvecklad kyckling.
Greta vill inte heller kännas vid något ansvar för de miljardtals möss, råttor och andra näbbdjur som stryker med till följd av det jordbruk som krävs för att odla spannmål och andra grödor, ej heller de än fler gräshoppor, bin och fåglar som får plikta med livet av belämpningsmedel, skövling av skogar samt mekaniskt åkerbruk.
Dels är det inte en «aktiv handling» av samma slag som slakt, och dels är det mer att betrakta som odjur än medvetna varelser, tycker Greta, som för övrigt fucking hatar spindlar. Man får väl börja odla organiskt tänker Greta, utan att vilja fullfölja kalkylen hur det skulle gå till i praktiken på global nivå.
Även frågan om jordens utarmning till följd av (fossilt framställt) konstgödsel och ensidigt åkerbruk undviker Greta, som inte vill kännas vid det naturliga kretsloppet med berikande boskapsgödsel – av jord är du kommen, jord skall du åter varda. Hon tänker att det vore bättre att kossorna aldrig hade fått ett liv överhuvudtaget, än att de ska sluta sina dagar genom slakt i proteinfabriken.
Förhoppningen ställer Greta till konstgjort kött, som väl ska tillfredsställa de vita blodtörstiga männens smak. Men, frågar jag, för att tillverka ultraprocessat «kött» genom att limma ihop sojarester med artificiella beståndsdelar från energikrävande och ineffektiva kemiska processer krävs väl stora mängder soja, vilket i sin tur fordrar att ytterligare regnskog skövlas under storskaligt massmord på den lokala biotopen?
Greta rycker på axlarna och frågar om jag någonsin har sett en kyckling nackas? Därefter tröttnar hon på den filosofiska diskussionen, och säger att hon måste iväg på ett ärende, nämligen att manifestera mot rasismen genom att gå ned på knä för den svarte mannen under ett träningspass med det lokala damlaget i fotboll. För övrigt samme svarte man vars barn hon inte vill ha, om än den kära leken.
Man måste tillstå att Greta har en koherent och logiskt sammanhängande världsbild, och de etiska vägvalen är helt enkelt klockrena. Det är bara tack vare denna unga, socialt medvetna och vetenskapligt bildade generation som världen kan räddas undan en säker kollaps.