Den türkiske hunden Erdogan säger sig nu långt om länge ha föreslagit sitt gummistämpelparlament att ratificera Sveriges ansökan till Nato, varför man kan förmoda att han har fått tillräckliga garantier av Washington att få köpa F-16. I så fall tar det kanske ett par veckor innan beslut, varvid Pest hänger på i samma ögonblick i första halvan av november.
När pappren därefter väl är inskickade till US-utrikesdepartementet är Sverige formellt medlem i Nato, varvid överbefälhavare Bydén i praktiken ersätts av Biden. Samtidigt övergår Sverige från amerikanskt klientskap till hårdare knutet vasallskap, varvid vårt beroende till Washington fördjupas än mer.
Redan nu ligger amerikanska skepp förankrade i Riddarfjärden, med kanonerna symboliskt riktade mot Rosenbad och Riksdagshuset, för att påminna om vem som egentligen bestämmer. Med medlemskapet i Nato och det därmed behäftade försvarssamarbetet förvärras denna problematik, då USA får ledig gång till svenska hamnar och andra installationer.
Amerikanska styrkor blir då permanent placerade på svensk mark, därtill med extraterritorialitet, vilket innebär att de inte omfattas av lokal svensk lag. I den praktiska verkligheten kommer det innebära att svenska flickor blir våldtagna av hormonstinna amerikanska dragoner, på samma sätt som intermittent sker i Okinawa och andra amerikanska baser världen över, utan att det möjligen resulterar i något annat än ett mindre disciplinstraff.
Förutom att vi avhänder oss delar av vår utrikespolitik och blir än mer begränsade i vilka vi får handla med utan att Washington svarar med handelskrig – tänk egyptienavvisningarna – är den största vanhedern ändå att det är så erbarmligt onödigt. Beslutet att ansöka om medlemskap togs i panik av en politikerskara som inte begriper Moskvas motiv och inte heller är införstådd med bakgrunden i konflikten, utan tror att det dröjer sig om aleatorisk expansion från Kremls sida, underförstått att Sverige skulle kunna bli nästa måltavla.
Men i realpolitisk och geostrategisk mening är Sverige för Moskvas vidkommande inte föremål för sådan expansion, dels eftersom företaget mer eller mindre är omöjligt, dels för att man först måste ta både Baltikum och Finland. Tanken att Ryssland oprovocerat skulle angripa en neutral svensk buffertstat eller för den delen de baltiska Nato-länderna är på det hela taget absurd.
Däremot gör vi oss till rysk måltavla när vi överger alliansfriheten och blir medlem i en försvarsorganisation vars mål är att expandera allt längre österut, och för den delen även globalt enligt de mer vilda fantasierna. Moskva har nu anledning att programmera sina missiler mot svenska mål, samtidigt som man får motiv att sabotera undervattenskablar och annan svensk infrastruktur.
I den meningen är den svenska ansökan till Nato ett lika fatalt misstag som någonsin andra korkade politiska reformer, som massinvandringen, de omfattande statssubventionerna under teko- och varvskriserna, nedläggningen av kärnkraft med mera. Nato skyddar oss inte från en fiende vi inte hade, utan implicerar oss istället i stormaktsspelet.
Svekdebatten lär följa, med några års fördröjning, när paniken har släppt och konsekvenserna går att urskilja. Vi kan kanske hantera en dement Creepy Joe som mer tycks vara intresserad av att kladda på småflickor under sina frånvarande ögonblick än att iscensätta krig, men i en snar framtid kan US-presidenten återigen heta Donald Trump, med allt vad det innebär i förvecklingar. Det lär bli livat i svensk politik när kacklet väl bryter ut i ankdammen.
