Komikern Russell Brand dömdes nyligen till inte mindre än tio års fängelse för påstådda våldtäkter, som ska ha ägt rum för femton år sedan och tidigare. Att processen mot honom inleddes för bara tre år sedan, och inte då «våldtäkterna» ska ha ägt rum, eller under «me too», tycks bero på att den tidigare statsreportern vid brittisk statsteve hade bytt sida, och istället för att vara vänsterns gullgosse blev en föraktad «högerextremist» i vänsterkommunistisk optik.
Det är vänsterns modus operandi att förfara på det viset, att genom drev och anklagelser om sexuell vandel försöka plocka bort förment misshagliga personer med förment misshagliga åsikter. Det är också diktaturens tillvägagångssätt, även om exekveringen här lämnas till «civilsamhällets» aktörer och djupstaten att eliminera vederbörande, som när oppositionella fråntas samhällselementära funktioner som banktjänster.
För en utomstående är det svårt att bedöma sanningshalten i anklagelserna, men vi kan för att vara på den säkra sidan anta att de är sanna. Brand har ett promiskuöst förflutet, och han är tämligen stridbar i sin personlighet, varför modernt så kallat samtycke kanske inte alltid är glasklart i hans fall.
Då skulle en rättsprocess med påföljande dom vara i sin ordning, men problemet här är att det är vänsterkommunistiska medier (The Guardian) som har varit drivande, enkom för att personen i fråga är en politisk nagel i ögat på redaktionen. Ytterligare ett problem är den långa påföljden, enbart för påståenden utan någon som helst form av teknisk bevisning.
Men i kölvattnet av domen dyker de mest horribla företeelser upp, omständigheter som definitivt inte är kompatibla med rättsstaten och demokratin. Yttrandefriheten ska inte känna några gränser, men i Storbritannien har brottslingar yppandeförbud och kan därmed inte längre agitera i egen sak.
Russell har emellertid en fru, Laura, som för hans räkning har postat en video på hans tubkanal. Laura Brand har mig veterligen inte dömts för något brott, men brittiska justitiedepartementet har hur som helst begärt att Google plockar bort videon från flödet, vilket företaget rätteligen vägrar. Här är det inte längre «civilsamhället» som agerar knekt åt diktaturen, utan den brittiska diktaturen i egen hög funktion som söker begränsa Laura Brands yttrandefrihet och alla britters informationsfrihet.
IngSoc under diktator Burnham vill därför stifta en ny lag som vidgar den förhatliga Online safety act att ge utrymme för regimen att utfärda en sådan begäran, som då skulle ha effekt i åtminstone Storbritannien. Det skulle då bli en kollektiv bestraffning av personer i Brands närhet, och locket skulle läggas på hans fall utan möjlighet att vidare föra talan. Som om staten alltid har rätt i sina domslut…
Så sveper diktaturen över Europa, där demokratin i land efter land släcks sålunda, genom att plocka bort «misshagligt» material och annan censur; trakassera eller rent av hota med att förbjuda oppositionen till det vänsterliberala etablissemanget; upphäva gycklarrätten och förbjuda allmogen att uttala sig kritiskt om politiker eller politiska spörsmål; samt skrämma civilbefolkningen till tystnad och självcensur.
Det är först och främst Storbritannien och Tyskland som redan har antagit diktaturens skepnad, men samma auktoritära tendenser utmärker i stort sett alla länder i Europa, inte minst Sverige, där oppositionen misshandlas av civilsamhället och terroriseras i domstolsväsendet. Den som går utanför åsiktskorridoren ska brännmärkas.