Aleksej Navalnyj kollapsade under en promenad, för att sedermera avlida. Västvärlden pekade unisont med hela handen mot Putin, och skrek: mördare! Narrativet i medier är vidare att Kreml «mörkar» händelseförloppet, och att man inte är «transparent».
Kanske kan man hävda att Moskva hade ihjäl Navalnyj indirekt genom att fängsla honom under hårda former, men i så fall ligger mången politisk och annan fånge i Väst också pyrt till – hur står det egentligen till med Julian Assanges hälsa, efter flerårig isolering?
Givet allt annat lika händer det att till synes friska människor dör, även om de inte tidigare har uppvisat symptom på sjukdom. Särskilt vissa hjärtbesvär kan uppträda plötsligt, efter många års gradvis försämring.
Inte heller är man särskilt «transparent» i Sverige eller övriga Väst under sådana och andra omständigheter (tänk sprängningen av Nord stream), utan locket är i regel på tills en utredning föreligger. Varför skulle Ryssland slarva med rutinerna i just detta fall?
Inte för att försvara Ryssland, men tidpunkten är helt enkelt besynnerlig. Navalnyj var redan neutraliserad, och det fanns därför ingen anledning att ta honom av daga. Kreml kanske inte bryr sig överdrivet mycket om kritik från Väst, men man vill nog ändå inte lägga lök på laxen i onödan, eftersom det kan alienera vänner i det globala syd.
Navalnyj överlevde ett första likvideringsförsök, men valde därefter att bli martyr genom att infinna sig i Moskva för rättegång. Han kunde ha stannat i Väst och levt ett bekymmersfritt liv, men hade kanske någon naiv förhoppning om att kunna åstadkomma förändring. Den tiden är uppenbarligen inte nu.
Mest frapperande emellertid är hur han nu utnyttjas en sista gång som geopolitisk spelpjäs av Väst i syfte att ge Kreml ett tjuvnyp, ty han har inte längre någon roll att spela som oppositionell politiker, på ungefär samma sätt som Assange inte längre kan verka som journalist.
Båda har tynat bort i väntan på dissidentdöden, som alltid kommer till den som utmanar makten, i Väst som Öst. Den trista sanningen här är att människor i Ryssland bryr sig om Navalnyj furton gånger mindre än vi i Väst bryr oss om Assange – och honom bryr vi oss inte så mycket om.
