Europeiska elitsoldater anländer i skytteltrafik till Grönland, låter medier meddela. Några av «de mest slagkraftiga förband som finns» ska skydda ön mot Trumps aggressioner, tänker man, men det kan nog bara resultera i ett av världshistoriens kortaste krig. Vems döttrar och söner ska få äran att dö i denna potentiella väpnade konflikt?
Europa kan därmed inom kort befinna sig i ett märkligt tvåfrontskrig, med å ena sidan Ryssland och å den andra USA. Oddsen för det hade nog varit tämligen höga för ett år sedan, men ger nu knappt pengarna tillbaka.
Konflikten med Ryssland ligger än så länge på hybridnivå, med ekonomisk och politisk krigföring som främsta ingredienser, men samtidigt tokrustar man över hela kontinenten samt placerar trupp mot östgränsen, i den märkliga vanföreställningen att man skulle stå «näst på tur» för Moskva.
Motsvarande fnurra på tråden med USA är mest ideologisk än så länge, då europeiska diktaturer som Tyskland och Storbritannien fnyser åt amerikanska påpekanden om att man nog borde stärka yttrandefriheten, sluta förbjuda oppositionen samt återställa andra gemensamma värden för en fruktsam relation. Men med det uttalade hotet mot Grönland ställs faktiskt allt på sin spets.
Frågan är nämligen om man kan låta husera en så aggressiv «partner» på baser runt om i Europa, inte minst Ramstein och andra amerikanska enklaver på kontinenten, av vilka man räknar ett trettiotal. Frågan är vidare om man verkligen ska köpa vapen av en aktör som norpar vårt territorium? Och hur en sådan förment «allierad» passar in i Nato-samarbetet? Är det ens meningsfullt att ha ett Nato under amerikansk ledning under sådana omständigheter?
Ja, säger moderatregimens Kristersson och hans lille krigsminister, men vid en amerikansk ockupation av Grönland lär debatten nog ta en helt annan riktning och Nato-medlemskapet ifrågasättas. Svekdebatten kommer i så fall mycket fortare än vad någon hade kunnat föreställa sig, och de politiker av alla kulörer som raskt sålde ut Sverige över en natt utan att först konsultera folket i demokratisk ordning ska då få stå till svars.
Men det blir i så fall en svår skilsmässa, eftersom Europa har lagt alla ägg i den amerikanska korgen. Tro det eller ej, men numera använder man inte längre SI-enheter i försvaret, utan amerikanska «frihetsenheter», samtidigt som «koncernspråket» är engelska. Det är så djupt det går.
I praktiska termer beror USA och Europa av varandra för signalspaning, med exempelvis svenska FRA djupt insyltat i det amerikanska spionaget. Europas hybridkrig mot Ryssland i Ukraïna kan inte längre föras utan amerikanskt bistånd i form av signalspaning och annat.
Och något viktigare för Europa än att föra krig mot Ryssland tycks just nu inte finnas på kartan, exempelvis att stärka konkurrenskraften, göra sig mer oberoende, återbygga en energiinfrastruktur och så vidare. Det är tyvärr så bisarr utvecklingen är, och man har alldeles förlorat fotfästet i Bryssel och europeiska huvudstäder.
Men kanske din son eller dotter ändå kan få en staty rest som symbol för det europeiska försvaret av Grönland, som en påminnelse om en svunnen tid under den «transatlantiska länken». Och det är nog trots allt mer meningsfullt att dö för Grönland än att avsluta sina dagar vid fronten i det ryska inbördeskriget.
