Kategorier
Europa Politik USA

Ein bisschen Frieden

Unionens utrikesministrar upprepar den sedan länge antagna hållningen att enbart en tvåstatslösning kan ge fred i Mellanöstern, och sentimentet ekas av Vita huset. Men Väst är samtidigt den enda entitet i världen som inte har erkänt Palestina som stat, minus en handfull stater omfattande Sverige.

Både Bryssel och Washington delar flitigt ut sanktioner till länder världen över, men av någon anledning aldrig till den eviga kolonialmakten Israel. Man har i dagarna diskuterat eventuella sanktioner mot illegala bosättare så här sjuttio år efter apartheidstatens påbörjade kamp för att vidga sitt livsrum, men högre företrädare för judestaten går som vanligt fria.

På samma sätt har man inga som helst problem att nyttja Internationella brottmålsdomstolen i Haag för att klämma åt Putin och en handfull afrikanska småpåvar, men man nyttjar aldrig samma instrument för att tillrättavisa Netanyahu eller Knesset och dess flagranta brott mot mänskligheten. Är detta den «regelbaserade världsordningen»?

Man tycker tydligen alltjämt i dessa kretsar att det är ett «proportionerligt svar» att över tjugo tusen civila, de flesta kvinnor och barn, har massakrerats av de israeliska «självförsvarsstyrkorna», samtidigt som den miljonhövdade palestinska befolkningen drivs ut ur sitt eget land.

Nej, varken EU eller USA vill ha en tvåstatslösning, och inte heller vill man ha fred. Hade man velat det, så hade man också lagat att så sker. Israel upprättades som stat på Västs nåder, och det är även Väst som har resurser att diktera de vidare villkoren, i vart fall enligt internationellt beslutade ramar i FN.

Istället låter man Israel hållas, och det är för en utomstående betraktare fullständigt klarlagt att Väst talar med kluven tunga. Man ger blott läpparnas bekännelse till en tvåstatslösning, men gör i praktiken inte ett dyft för att implementera en sådan.

Man har suttit med armarna i kors i sjuttio år, medan Palestina gradvis har reducerats till allt mindre enklaver på ockuperad mark. Eftersom man låter det ske, är det därför också vad man egentligen vill.

Washington kan vi strunta i, ty det är inte en pålitlig regim, men om Bryssel verkligen vill ha en tvåstatslösning har man att göra följande, och det omedelbart. I annat fall kan man lika gärna tiga i all evighet.

  • Kräv direkt av Tel Aviv och i FN att en tvåstatslösning implementeras enligt 1967 års gränser.
  • Sanktionera Israel och dess ledande företrädare till stenåldern tills så sker.
  • Erkänn omedelbart Palestina som självständig stat enligt 1967 års gränser.
  • Dra Netanyahu inför skranket i Haag, men i den tyngre Internationella domstolen, för brott mot mänskligheten.
  • Förbjud handel med israeliska produkter i EU tills villkoren är uppfyllda.
  • Förbjud kulturella, vetenskapliga och idrottsliga utbyten med Israel tills villkoren är uppfyllda.
  • Förbjud israeliska medborgare att vistas i EU tills villkoren är uppfyllda.
Vill man ha fred, kan man också åstadkomma det. Det är dags att sluta snacka snacket och att börja gå gången. Man har uppenbarligen resurserna, men använder dem inte.