Man tycks bekymra sig för att glaciärerna smälter. Men det har de å andra sidan gjort i 20 000 år, med resultat att is har omvandlats i grönområden. Det som smälter nu är de allra sista resterna, vilket således frigör än mer ytor för flora och fauna, särskilt om Grönland börjar grönas.
Innevarande kvartär istid (-2.58 Ma/nutid) är alltjämt en mycket kall geologisk period i jordens historia, med senaste nedisning i Weichsel -115 ka/-18 ka. Islinjen gick strax norr om Hamburg, med hela Skandinavien som ett fruset block. Att man jagade ren på tundran i nuvarande norra Tyskland är således naturligt, och motsvarar dagens näring i Norrland.
Skriftliga källor från kulturerna solutréen och magdalenien saknas, men det är möjligt att man med oro såg hur klimatet blev varmare och isen drog sig tillbaka. Kustnära boplatser fick ge vika för havsnivåhöjning, och faunan förändrades drastiskt när mammut och andra arter drog sig undan värmen. Den tidens livsstil var hotad.
Å andra sidan öppnade sig nya jaktmarker i södra Skandinavien, för vilket vi sentida ättlingar kanske borde känna en viss tacksamhet. Man migrerade således i enlighet med naturens anvisningar och kunde observera ett gradvis bördigare och fuktigare klimat som kontrast till det karga, torra och ogästvänliga weichselklimatet.
Avisningen accelererade vid -15 ka med en smältvattenpuls som formligen dränkte kustnära trakter när havet höjde sig 40 meter under några hundra år. Södra Sverige blev vid -12 ka beboeligt upp till Mälardalen, strax söder om permaisen. Gränsen utgjordes emellertid inte av is, utan det som i dag är Sverige klövs av en kanal tvärs över landet – Sverige var en ö.
Den av is sammanpressade marken återtog gradvis sin forna form genom landhöjning, med resultat att kanalen tvärs över Sverige bröts av. Ancylussjön bildades -7500 som en renodlad sötvattensjö, då förbindelsen med Nordsjön stängdes. Mälardalen dränktes under vatten under fortsatt avisning. Vid -5000 återfick vattenmassan kontakt med havet, och Littorinahavet bildades. Skandinaviens nutida konturer började formas, men ekosystemen chockades svårt när det söta vattnet saltlades. Den nuvarande Östersjön bildades först vid -2000.
Den totala havsnivåhöjningen sedan glacialt maximum motsvarar 130 meter, men en stabilisering har skett under holocen efter att den mesta isen retirerat. De senaste 8000 åren är havsnivåhöjningen ungefär 20 meter, vilket i Sverige har mer än kompenserats genom landhöjning.
Det relativt stabila klimatet under holocen möjliggjorde för människan att tämja naturen, odla marken och bygga civilisation. Under normala omständigheter hade en ny nedisning redan varit i sakta antågande, men människans skogs- och jordbruk under holocen har hejdat utvecklingen, och den moderna tidens industrialisering har reverserat den. Det ska vi nog egentligen vara tacksamma för.
Vi har alltså en antropogen uppvärmning och med den effekter i form av vidare glaciärsmältning med åtföljande nivåförändringar i vattenstånd. Det kan uppenbarligen leda till problem, särskilt med tanke på den mängd människor som lever i kustnära områden. Men det beror förstås på hur snabbt förloppet sker, ty i annat fall sker en naturlig migration med vattnet, som tidigare i historien. Det finns inget givet i att städer ska bestå intakta för evigt.
Det finns alltjämt relativt stora mängder vatten arkiverat i Grönland och Antarktis, men det är inte tillnärmelsevis samma mängder som weichselisen. Det är restposter i kryosfären, och de kommer inte att smälta snabbare än att människan hinner anpassa sig. Oron är överdriven för att inte säga obefogad.
Med geologisk tid som raster framstår klimatförändringarna i ett annat ljus, och man inser att vi har som uppgift att lära oss bemästra atmosfären och klimatsvängningarna, oavsett vilken riktning de tar. Det är en process som kommer att ta längre tid än tio år i anspråk, och det är därvidlag ganska meningslöst att gråta över smält glaciär.