W = ∫k<Λ[Dg][DA][Dψ][DΦ] e^{i∫d⁴x√-g [½ R mp² – ¼ Faμν Faμν + i ψiγμDμψi + (ψLiVijΦψjR + h.c.) – |DμΦ|² – V(Φ)]}, alltså finns ingen gud. Ekvationen beskriver övergången från ett tillstånd till ett annat i kvantmekanisk formalisering, och inbegriper all känd fysik, inklusive allmän relativitetsteori och higgsfältet.
Bevis: eftersom ekvationen är exakt giltig för alla experiment som någonsin har utförts, är den empiriskt sann för alla händelser som har ägt rum och kommer att äga rum. Den måste därför även beskriva en gud och dennes förehavanden, vilket är en motsägelse.
En gud kan nämligen inte bootstrappa sig själv enligt denna fysik, utan kräver en större fysik – i annat fall är en gud bara en trivial del av universum. Eftersom vi inte känner eller har behov av en sådan fysik, följer konklusionen. Hade en sådan fysik existerat, hade vi känt den och kunnat observera den. En sådan fysik hade inte heller kunnat existera «före» universums expansion, eftersom det då inte fanns någon tid att verka i. Quod erat demonstrandum.
Ekvationen, som uttrycker så kallad core theory, är fundamentalt giltig för alla vardagshändelser, och utesluter därmed existensen av inte bara gudomlig inverkan utan även sådant som telepati och andra «övernaturliga» fenomen, en immateriell själ, astrologi, homeopati med mera. Det finns inga undantag till denna sammanfattande naturlag.
Kunskapsluckornas gud har alltjämt en infinitesimalt liten möjlighet att existera i den exponentiella tangenten, eftersom ekvationen trots allt inte är fullt giltig för de mest extrema förhållanden, det vill säga då kvantmekanik och relativitetsteori båda har stor inverkan, till exempel i svarta hål. Men det betyder att en gud möjligen finns i ett svart hål, som per definition inte står i kausalt samband med världen utanför – bönerna förblir obesvarade.
