Att en terrororganisation som Hamas inte är omtyckt av någon och avskydd av tre fjärdedelar är inte ägnat att förvåna, utan är den förväntade bilden när Indikator opinion frågar svenskarna om deras syn på Mellanösterns aktörer. Däremot är det i grunden ganska märkligt att tolv procent svenskom ser positivt på folkmördarstaten Israel.
Det visar sig att frågan är djupt polariserande när man väger in partisympatier hos respondenterna. Av tradition är vänstern för den socialistiska rörelse som har dominerat Arabvärlden, och högern på samma sätt för ockupationsmakten Israel, inte bara för att inta motsatt hållning, utan kanske framförallt av religiösa skäl.
Kristendomen står visserligen för nära två tusen år av antisemitism, förföljelse och pogromer mot judarna, med slutligt resultat i nationalsocialisternas industriella tillämpning av konceptet, men har sedan efterkrigstiden orienterat sig mot en mer «kristen-judisk» doktrin av förbund. Man har tonat ned både Judas och Luther.
I den frikyrkliga världen startade den processen långt tidigare, varför man av naturliga skäl ser flest israelvänliga personer bland Kristdemokraterna. Här finns en eskatologisk uppfattning om att «uppryckelsen» kan ske först när Israel återuppstår i full skepnad, det vill säga har återintagit forna Samarien och Judéen, en hållning som är särskilt vanlig i USA.
Därför följer graden av israelsympatisörer motsvarande grad av frikyrklighet i respektive parti, i fallande ordning från höger till vänster: KD, M, FP, S, C, MP och VPK. I det högra skiktet är man immun mot Israels folkmord och mångahanda brott mot mänskligheten, och har en mer religiöst instrumental syn på judestaten, medan vänstern anammar en sekulär syn.
Här finns emellertid en märklig avvikelse, då Sverigedemokraterna placerar sig i ytterhögern, slagen bara av Kristdemokraterna i fråga om israelvänlig hållning. Det finns för all del många som menar att SD just är ett ytterkantsparti, men väljarskaran är knappast frikyrklig eller ens religiös i traditionell mening, utan stammar främst från en socialdemokratisk sekulär miljö.
Sverigevännernas hållning har således andra orsaker, och bottnar dels i partiets grumliga förflutna med nazistiska sympatier i leden. Det är en besvärande smutsfläck som man gör allt för att tvätta bort, och då är det passande att ta Israels parti för att motbevisa tesen om antisemitism i de egna leden.
Men sverigedemokraterna är också djupt fientliga mot islam och dem religionen berör, mestadels araber och kanske mindre indoneser, varför man ser Israel som den positiva motpolen till islam i Mellanöstern, «Mellanösterns enda demokrati» snarare än Mellanösterns enda ockupationsmakt. Av samma skäl viftar man bort Israels folkmord, eftersom det enligt partiets doktriner inte är ägnat att skada saken.
Sverigedemokraterna är alltså antisemiter, men med betoning på de arabiska semiterna snarare än de forna semiterna från Samarien och Judéen, de numera fullt europeiserade judarna. Man har bara bytt föremål för antipati.
Hållningen är märklig även av mer praktiska skäl, då partiets hjärtefråga kring invandring från just dessa områden har sin grund i Israels och USA:s agerande i regionen. Flyktingströmmar uppstår inte spontant, utan har alltid en orsak i någon kataklysm, som fördrivning, ockupation, krig med mera.
Om man inte önskar massinvandring från Arabvärlden till Europa, bör man alltså ställa sitt hopp till en fredlig utveckling och stabilitet i regionen, vilket då innefattar en tvåstatslösning i Palestinafrågan. Är Sverigedemokraterna för en sådan? Nej, man vill hellre ha hit palestinierna, den praktiska konsekvensen av den tankefiguren.
På samma sätt förhåller det sig med andra konflikter i regionen där Israel och USA har ett finger med i spelet, som i Syrien, Irak med flera länder, regimer som har varit föremål för amerikansk färgrevolution och israelisk påverkan av olika slag. Utan den «olagliga» och «fullskaliga» amerikanska invasionen av Irak hade landet inte förfallit i allsköns islamistiska grupper som orsakade kaos både hemmavid och i vår del av världen, samtidigt som lämmeltåg av flyktingar formades.
Men Sverigedemokraterna är inte bara israelkramare, utan ser även positivt på USA, den aktör som är det främsta upphovet till muslimska flyktingströmmar till Europa och Sverige. Partiet har uppenbarligen inte tänkt färdigt, och har här ett par blinda fläckar att deliberera.
